Denna påsk började bra med havet, västkusten, vila, shopping god mat, kossor, får, goda vänner, ja allt man kan önska sig.
Men en lycka varar aldrig för länge för det är kul med lite magsjuka också. Tack och lov inte det värsta tänkbara, men när vi hade det så fint…
Bjuder på ett par glada bilder. De dåliga behåller jag nog för mig själv 🙂
Nu var det lääänge sedan jag skrev på bloggen. Man kan säga att en vecka i Finland inte ger så mycket tid över.
Det man får en en ganska trött tjej.
Jag lyckades dessutom att fylla år under veckan. Inte så roligt att vara borta från familj och vänner, men mina finska kollegor gjorde verkligen sitt bästa för att göra mig glad. Sprakande drinkar, och Kareoke och lite dansalinen. Kan det bli bättre? En sjukt rolig och minnesvärd kväll trots att jag inte var hemma.
Sedan kom jag hem till en helg med grilla, obligatorisk maräng sviss med familjen och make date med lunch på stan och Flashdance på söndagen.
Dessutom fick jag en asa cool popcorn maskin i födelsedags present som vi invigde.
Ja, en riktigt nice vecka och weekend och denna vecka blir lite kortare och påsk.
I det stora hela så är jag trött, men glad 🙂
Hur mår ni?
Jenny
Så nu sitter jag på Arlanda för en hel arbetsvecka i Helsinki. Frukosten medhavd så klart. Nu är det en rutin så jag slipper bli förbannad! Hade dock inget bröd hemma så det blev ett hamburgerbröd. Ja, det fungerade…
Det kommer bli en hård vecka i Helsingfors, bokad från morgon till kväll, men förhoppningsvis rolig och bra samtidigt! Jag tippar på att jag kommer vara trött på fredagkväll. Någon som sätter emot?
Jag passar på att önska en trevlig vecka och om ni inte hör av mig så är det just för att det är en hård vecka 🙂
Ha det fint!
Jenny
Jag vet att det är många skolor och förskolor som drabbas av indragningar, och allt som kommer med det. Jag tycker det är hemsk och som mamma vill jag förstås att mina barn ska ha det bra när jag är på jobbet. Även om det låter klyschigt så är ju barnen vår framtid. Det vi gör mot dem idag kommer vi få se frukten av på ålderns höst… Låter bra?
I alla fall, de ekonomiska utmaningarna har även drabbat mina barns skola, men jag är så glad att mina barn går där, för vet ni, att vara kreativ kostar nästan ingenting.
I morse när vi klev in på fritids så luktade det nämligen popcorn. Sonen blev överlycklig, men i min hjärna, om det luktar popcorn kl 6:40 så är det bränd gröt.
Men nejdå, det var popcorn! Fritids hade skapat en tvärtom dag! Ballonger, serpentiner och discorum med musik, popcorn och saft!
Istället för frukost skulle det bli mellis 🙂
Alltså att göra ett morgon disco är inte alls så krångligt, eller kostar så mycket, men du behöver en kreativ personal som kommer på så knasiga och roliga idéer.
Alla barnen var överlyckliga och fnissiga. Jag ville också stanna på disco och visa mina justa moves. Precis när jag började visa mina moves och nynna lite läckert på popmusik sa min dotter att det nog var dags för mig att gå. Oförskämt av henne 😉
Jag är väldigt tacksam för att mina barns skola har så underbar, engagerad och kreativ personal.
Jag behöver inte oroa mig under dagen hur de har det, eller hur de mår och det är en lyx.
Nu är jag på väg till jobbet. Undra om jag ska dra igång lite disco där? Dra fram fredagsölen, sätta på musik och poppa popcorn?
Jag tror det skulle bli väl mött och kanske att vi skulle ha en mycket kreativ dag, kanske tack vare ölen 🙂
Ha en fin fredag och bjud på lite kreativitet!
Hej hej
Jenny
Nu när jag har en dotter som närmar sig tonåren ligger det ju på mitt ansvar att ta ett sunt förhållande till mig själv för att min dotter ska ärva det.
För jag vet ju att det spelar ibland ingen roll vad jag säger, utan vad jag gör.
Min dotter har förhoppningsvis inte hört mig säga att jag är tjock eller behöver banta. För även om
jag känt så har jag försökt att undvika sådant prat för det är viktigt för mig att hon har en mamma som är nöjd med sig själv.
Frågan är hur jag ska förhålla mig till smink, som man egentligen skulle kunna se som något man använder för att man inte är nöjd med sitt Face?
Grejen är den att jag ÄLSKAR smink och har gjort det sedan min bästis mamma lät oss gräva i hennes guldgruvor av skönhetsprodukter när jag var 13 år.
Jag älskar allt med det, både att man kan förvandla och förbättra. Dessutom är det kul att få vara kreativ.
Jag sminkar mig nästan varje dag. Inte för att jag måste, för jag kan absolut åka till ICA utan sminka mig, även om det skrämmer någon 🙂
För mig är det en del av att klä på sig. Känner jag mig trött får jag en liten extra energi injektion av att få ta på lite smink.
Jag antar att detta nästa låter lite galet för de som inte sminkar sig, och det är ok att tycka, men jag gillar smink.
Nu vill jag dock att min dotter inte ska känna att hon måste sminka sig och att hon är fin ändå, och att hon veta att hennes mamma inte måste ha smink, men tycker det är kul. Jag är nöjd med mig själv även utan smink.
Det är ju en svår balansgång detta, eller så ska jag inte tänka för mycket kanske 🙂
Nu behöver jag i och för sig inte oroa mig för mycket, eftersom jag sagt att smink föres man börjar 6:an inte är aktuellt, för så var det med mig, och hittills fungerar det. Så jag har lite över 1, 5 år att jobba på detta.
Som avslutning på inlägget bjuder jag på en osminkad bild, och en efterbild. Nog är det lite skillnad i alla fall…
Ha en fin kväll!
Jenny
I helgen firade vi vidare vår lilla tjej. I år blev det få tjejer, för mer orkade inte den här mamman, men istället blev det lååååångt! Nästa 24 timmar av tjejmys. Det är inte illa.
Jag ska inte gnälla för det är supermysigt och jag tycker det är kul att få vara med, eller nej, inte vara med, men vara där 🙂
Vi hade bestämt att vi skulle ha en Cup Cake Bake off. Två lag och 4 domare skulle utse den bästa Cup Caken!
Steg ett var att dela in flickor i 2 lag. De kom tillsammans överens om att de inte kunde komma överens om hur lagen skulle uppdelad och att lottning var bäst. Skönt när de själva kommer till den insikten.
Så blev det, och alla verkade nöjda med sina lag.
Del två var att titta på ingredienserna och sedan sätta sig tillsammans och bestämma och skissa vad och hur man ska göra. Smak, utseende och idéer skulle bli 4 exakt lika cup Cakes.
Det fanns ju som sagt lite att välja på och här började även det intressanta. Nämligen att se hur dessa tjejer i grupp löser saker och hur team work fungerar i praktiken…
Det visade sig att de båda lagen tänkte helt olika. Ena laget var snabbt klara med grundidén och jobbade på att utveckla den under tiden. Tjejerna i deb gruppen delade upp sig och gjorde olika moment och blev väldigt bra på det. De hade en väldigt ambitiös tanke som involverade att göra löv och grodor i färgad marsipan.
Den andra gruppen pratade länge på detaljnivå innan de startade igång. När de väl var igång så gjorde de allt rättvist. Alla hällde i lika mycket i smeten och alla fick göra en muffin var , som alla såg lika ut. Helt annorlunda, men alla var delaktiga i alla moment. De hade svårt från början att enas om hur det skulle se ut, men sedan var de superduktiga att kompromissa fram ett beslut.
Mycket intressant att se, men också underbart roligt. Båda grupperna var så kreativa och duktiga och imponerade verkligen på mig med sina Cup Cakes. Samt ett enormt engagemang av alla. Se själva på resultatet!
Sedan kom ju momentet när det skulle röstas och ge sina Cup Cakes till juryn. Dottern tittade på mig och säger. ”Mamma, inget larv nu om att alla är vinnare och att det blir lika. Vi har alla jobbat jätte hårt”
Lite roligt att barnen faktiskt ville att det skulle vara en riktig tävling, och en curlingmamma som man är och som inte vill göra någon ledsen får bita ihop och köra på…
De skulle bedömas av de oberoende domarna på smak, utseende och kreativitet.
Vinnaren utsågs under ordnade former med motiveringar och en gedigen genomgång, då tjejerna nervöst satt och väntade på vinnarlagets utnämning!
Det blev ju jubel för ena laget, och besvikelse för det andra laget, men också otroligt duktiga att borsta av sig förlusten och för vinnarna att inte rubb it in. Mycket imponerad av hur fint de löser saker dessa tjejer, peppar varandra och duktiga.
Nu blev det tyvärr så att min make var tvungen att åka iväg och jag kan lova er att vara själv ansvarig med så många tjejer gör en lite trött. Jag tror jag hört mitt namn 160 gånger minst, jag har aldrig fönat så många hår eller hört så mycket fniss från ett sovrum, men dessa flickor var otroliga. Duktiga på att hjälpa till med allt, duktiga på att lyssna när jag sa till. Det var ingen hemlängtan, gråt eller olyckor och bara det är tecken på en lyckad dag…
Enda dåliga saken var att barnen vaknade 5:30 på söndagen, eller 4:30 den gamla tiden. Det var jag inte riktigt redo för….
I alla fall en mycket nöjd dotter, en nöjd och trött mamma och förhoppningsvis ett par glada kompisar också.
Ha det fint
Jenny
Igår skulle vi plugga Norrbotten inför dagens kommande prov. 13 platser skulle prickas ut på en karta.
Dagen till ära hade jag två fina barn att förhöra.
Jag kom på att jag ju kunde motivera dem lite, med glass. Därför avla jag löftet att de skulle få en sked glass per rätt svar. Självklart tyckte barnen att det var en juste deal och tjatade till och med ett par gånger på mig för att förhöra dem. Det har nog aldrig hänt förut 🙂
Tjejerna var förstås mycket duktiga och fick alla rätt, och fick alltså glass. Nu blev det lite så där med 13 skedar glass, för det är väldigt mycket. Det blev snarare matskeds size…
Senare på kvällen satt jag och prata med en mamma om detta, är muta eller hota det bästa sättet när man vill få sina barn och plugga?
Muta med saker man äter går ju lite emot min ståndpunkt att saker man på något sätt äter inte ska användas som belöning. Jag vill ju inte att mina barn ska associera studier med att man måste belöna sig med något man ska äta. För mig ger det fel signaler.
Hota är ju inte heller alltid rätt, för då tar man bort känslan att man gör det av fri vilja. Att man vill vara duktig och kunna. Att någon tjatar på en gör ju inte arbetet roligare…
Vad tycker ni? Hur gör ni med era barn, muta eller hota?
För min del när jag gick i skolan behövdes verkligen det ena eller det andra. Jag älskade att ha bra på proven. Att inte behöva se den röda pennan. Det räckte som belöning för mig. Att få bevis på att jag varit duktig var en motivation att plugga. Kanske i och för sig när jag var 11 år, men när jag gick i Högstadiet.
Jag får nog prata med mina föräldrar för att se vad de gjorde för att jag skulle bli så. Jag minns det som att de lät mig vara i fred. Alltså inte ointresserade, absolut inte, men inga hot och inga mutor.
Så frågan är utvecklade jag viljan att få bra på proven genom att de inte tjatade, att jag själv utvecklades till det för att jag hade friheten? Eller var det så att jag utvecklade den själv så att de aldrig behövde lägga sig i.
Men det är klart, står man bredvid och ser att mitt barn inte tar till vara på sin frihet, utan struntar i att plugga då måste man ju självklart ingripa och hjälpa till. Inte så kul, vare sig man hotar eller mutar, men det är ju mitt jobb som förälder.
Nä, lätt är det inte…
Jag önskar er en bra dag och kämpa på , vare sig ni mutar eller hotar!
Antagligen är lite av allt helt kanske det bästa. Hota ibland, muta ibland och ibland låta dem göra sina egna beslut även om det innebär att de misslyckas. Oavsett kommer barnen se att ni bryr er om dem och vill deras bästa 🙂
Hej hej
Jenny
Tänk att jag har en dotter som precis fyllt 11 år!
Det är lite märkligt att tiden går så fort och att jag knappt kan minnas hur det var utan henne i mitt liv. Min finaste lilla älskling.
Det var egentligen ganska odramatiskt när hon kom till världen. Jag hade precis varit ute och gått. Jag kom hem och åt ballerinakex, tänkte att det var bättre med lunch istället för kakor. Kanske inte så konstigt att jag gick upp 40kg under graviditeten…
När jag sitter framför TV i alla fall och äter i godan ro så går vattnet. Bara så där, och första tror jag att jag kissat på mig. Mycket märklig känsla.
Sedan åker vi till sjukhuset och det var ju inget särskilt med det. Inga värkar, men eftersom vattnet var färgat fick vi vara kvar.
Efter ett par timmar utan action så börjar det kännas lite, och jag frågar om värkarna kanske kan smyga sig på lite. Barnmorska skrattar och säger att ska kommer att känna när det är på gång, utan tvekan.
Efter ett tag säger jag till maken att nu gör det ju faktiskt lite ont. Maken tycker att jag ska bita ihop vi ska vara där i 24 timmar. Mycket pepp 🙂
Till slut kommer barnmorskan och utbrister förvånat att jag skulle ju föda barn.
Ja, det var ju därför vi var där 🙂
Sedan efter någon timme till kom hon äntligen. Min lilla tjej. Jag kommer tills jag dör minnas sista värken och när hon plötsligt ligger på min mage.
Det är den bästa känslan och stunden jag har fått uppleva. Gånger 2 förstås!
Så nu har det gått 11 år sedan dessa starka minnen tog plats i mig!
Det blev en stark, fin, snäll, rolig, smart, duktig och omtänksam dotter, syster och kompis. En vacker tjej med en stark vilja och en musikalisk talang. En underbar och älskad tjej.
Där många tankar också snurrar runt i en 11 årings huvud och de där problemen som vi gått igenom med blöjor och nappar och dagis är inget mot det som jag behöver stötta och prata om nu. Inte för att jag inte vill. Jag älskar det, men det är annorlunda.
Saker som man själv måste jobba med och tänka på hur och vad man säger. Lära henne hur man är en god vän, hur man gör när någon inte är snäll emot en, pojkar, vikt, att inte prata illa om folk och allt hormon relaterat som vi tillsammans måste utforska.
Saker som också förändras är ju dosen gos, främst bland andra människor och att jag nu börjar bli lite pinsam. Tydligen får man t ex inte säga ordet trosor högt i en klädaffär, det är pinsamt. Jag måste också lära mig att låta bli att säga trosor hög flera gånger på rad i affären för att retas. Det är jätte kul att retas…
Ja, mycket förändras när man får ”stora” barn, men där inne kommer hon alltid vara min lilla tjej. Min bästa tjej.
Ha en bra kväll och njut av era bebisar!
Själv ska jag gå på instrumentet provning med 3 barn. Det kommer låta mycket….
Hej hej
Jenny
Alltså med mutor kommer man långt. I lördags behövde vi åka både till Bauhaus och till en sportaffär för att köpa vårskor till barnen. Inget av det är så kul om man är en 8 årig pojke, men ett måste. Eftersom vi möttes av lite motstånd och gnissel erbjöds en muta. Nämligen att åka förbi Prison Island efter måsten. Det är som Fångarna på fortet och ligger i Västerås.
En ganska laddad familj, speciellt ett stycke son som självvibrerade. Han höll först på att bryta ihop när vi fick höra att det nog var fullt, men den snälla tjejen i kassan lyckades lösa det.
Det man gör är att i lag gå in i celler och lösa uppgifter. Det kan handla om styrka, smidighet, klurigheter och i vissa fall samarbete.
Mycket roligt, och nytt för oss att samarbeta på detta sätt. Dock både nyttigt och roligt och trött blev man.
Bästa och jobbigaste cellen var ett rum med tre hinder. Man skulle ta sig över ett ”vattnet” och klicka på en knapp på andra sidan. Alla tre knappar samtidigt.
Först ut var en stock som rullade. Maken och sonen bemästrade den. Maken höll och sonen kröp. Den andra var en balk högt upp i taken som man skulle över och ta sig ned på en gunga. Perfekt för min smidiga dotter.
Kvar blev repet. Ett rep tvärs över rummet som då var kvar till mig. Eftersom jag är så smidigt, så hängde jag mig upp och ned i armar och ben och drog mig sakta över. Både jobbigt och läskigt för en tant. För 15 år sedan hade jag aldrig tvekat eller tyckt att det var jobbigt, men nu när det bor en liten tant härinne så blev det läskigare och jobbigt.
Men jag kan lova att när ljuset lös och vi hade klarat cellen så var det familjejubel på hög nivå. En riktig vinnarkänsla.
Ibland är det ju bra att utmana sig och kliva ut ur sin komfort zon. Hade jag inte gjort det hade familjen inte lyckats och fått känna glädjen att tillsammans klara något som vid första anblicken ser omöjligt ut.
I alla fall, utan att bli för djup, det var väldigt roligt och detta kommer vi definitivt göra om igen, och då kommer vi vara ännu vassare och bättre, och då lämnar jag tanten hemma.
Resten av helgen blev inte så dålig den heller. Lördagskväll var vi bortbjudna på super god middag och söndagen också, då blev det biff Bourgogne gryta hos mina föräldrar. Mycket gott det med! Verkligen lyxigt att få två matlagnings fria kvällar.
Så det har varit en bra helg på många sätt. Nu seglar vi in i en ny vecka. En vecka då min lilla bebis blir 11 år! Tänk vad snabbt det gått och vilken fin tjej jag fått.
Ha en bra vecka!
Jenny
En vän till mig la för ett tag sedan upp ett inlägg om att hennes barn, som inte är förtjust i mat inte tyckte glassen på simskoleavslutningen var så kul som belöning.
Men det är ju verkligen sant. När jag tittar på alla tävlingar och avslutningar som man har med barnen så är det tusan alltid en glass eller något gott med i spelet för att ”belöna” dem för deras insats.
Så vi lär våra barn att glass och snask är ett sätt att fira att man varit duktig?
När jag tittar på det nu blir jag lite förbannad. Vi lär alltså våra barn ett beteende som de sedan tar med sig hela livet, och sedan behöver jobba hårt för att komma ifrån som vuxna. Det verkar till och med korkat.
Jag pratade med en annan kompis om hur härligt det är att få ta ett glas vin en fredagkväll efter en arbetsvecka, och jag kan bara hålla med. Ett glad vin en fredag sitter som en smäck.
Så belöningsbeteendet är alltså kvar, men den kan ändra form…
Jag belönar mig med ett glas vin för jag har haft en jobbig vecka och jag förtjänar det. En vuxenbelöning. Det känns ju inte direkt bra.
Jag är ju medveten om att det är så enkelt att ge belöningar i form av t ex glass. Ett paket till hela laget. Klart!
Och jag förstår ju att behovet finns där. Att få markera ett avslut och visa att barnen varit duktiga, så det måste man självklart få göra.
Så frågan är vad kan man göra istället? Vad kan vi som vuxna ge för belöning till våra barn som man inte stoppar i munnen?
Kanske beröm?
Kanske ett kort med de egenskaper som du visat på fotbollsplanen eller simskola under terminen. Belöningen är en bekräftelse på att du är en i laget och att det du gjort syns.
Det är förstås mer jobb än att köpa ett paket glass…
Självklart skulle man kunna välja nyttigare alternativ, men för mig handlar det inte om vad du stoppar i munnen, utan att du belönar med något du äter, oavsett hur lyxigt eller hur nyttigt det är.
Jag kan ju dessutom hålla med att det är mysigt och trevligt, t ex på sommaravslutningen när man sitter och fikar utomhus, barnen är glada och det är sommarlov. Underbart! Det vill jag ju inte ta bort heller.
Nä, lätt är det ju inte. Men jag kommer nog kolla på detta mer, och se vad annat man kan göra för att belöna sina duktiga barn, så att de som vuxna kan belöna sig på andra sätt än att stoppa något i munnen…
Vad säger ni? Har ni några tips på bra belöningar, eller håller ni kanske inte alls med?
Hej hej
Jenny
