Fabulous 4 Life!

Ja, jag hade höga ambitioner när jag skrev in mig på tidtagningen på Vårruset 2014.

Det skulle bli mitt år, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Lite pollen och en förkylning och dålig focus leder alltså till dåliga resultat.

Vet ni, det är ok, för jag hade också kunnat strunta att åka dit överhuvudtaget, men istället tog jag mig dit och tog mitt ansvar och gjorde mitt bästa.

Det är ju bara 5 km så på ett eller annat sätt tar man sig runt.

Dessutom fick jag spendera en hel kväll med en av mina bästa vänner så bara det var värt att vara med!

Dessutom tror jag inte på att kalla något ett fiasko, utan att väljer att se det som en utmaning. Det kommer ju nya år och chansen finns till att det kommer gå bättre nästa år 🙂

Nu ska jag åka lite tåg, jobba och sedan ser jag fram emot en ledig dag imorgon.

Ha det fint!
Jenny

På 90-talet jobbade jag som Au pair i USA. 19 år åkte jag över Atlanten för att växa upp.

Igår såg jag på Facebook att en av mina Au pair vänners ”barn” tog examen från universitetet! Klyschigt, men sant, tiden går så fort!

Jag hittade en bild på henne och lite andra roliga 90 tals bilder 🙂

Som denna…

Jag vet! Det är otroligt glammigt! Inklusive sammets halsband med glitter hjärta. Love it!

Jag och min kompis Anna åkte varje lördag till vårt mall för att hänga. En lördag gjorde vi ”Glamour Shots” som var ett hett företag på 90 talet. Man blev sminkad och stylad i fräcka kläder och blev sedan fotad av fotograf.

Nu förstår jag att du inte är jätte imponerad, för idag finns ju detta överallt, men på 90 talet var detta lite lyx.

Idag är jag sjukt glad att jag gjorde det för det är jätte kul att ha bilderna idag. Då tyckte jag att de var fina, idag blir det en tillbakablick på 90 talet 🙂

Apropå vad livet bjuder på idag, istället för glamour,så är vår följetång, gympa påsen 🙂

Lyssna på det här! Idag kom sonen ihåg att packa sin gympa påse och ta med den, utan att mamma påminde! Hurra! Känns som en vinst! Jag vet ju att det kommer komma bakslag, men ändå!

Just nu bråkar dock mina barn ganska mycket, så jag tänkte bara påminna att när de har roligt så är det underbart! Några andra som har syskon som bråkar mycket och vad ni gör åt det?

Ha en fin dag!
Jenny

Är det bara jag som tycker maj månad är lite trång?

Det är mycket som ska på plats innan semestrarna och dessutom är skolan, fritids och alla aktiviteter på gång med uppvisningar och avslutningar.

Det är ju självklart mysigt, så det är inte det, men maj blir så fullsmockad.

Det är ju så varje år så jag är ju inte överraskad och jag vet faktiskt inte om det finns en lösning, mer ett konstaterande och hopp om att överleva 🙂

Goda nyheten är dock att vi så här i slutet av terminen lyckats med gympapåsen! Sonen packade gympa påsen och togs med i morse utan påminnelse av mamma! Vilken lycka och ett bevis på att anticurling är bra 🙂

Jag har ett par projekt till med sonen då han i ganska många situationer är handlingsfattig och lite i sin egen värld, men förstås den finaste underbaraste man kan tänka sig.

Dagens exempel. Han sitter i hallen och gör i ordning sin ryggsäck och ropar på mig. ”Vad ska jag göra av det som är smutsigt” mamma Jenny utgår från att han pratar om smutstvätten och svarar ” lägg det på golvet i tvättstugan”

Efter ett tag ropar han att det var hans grejer från fridluftsdagen, alltså bestick etc.

Jag ropar då att de självklart inte ska ligga på golvet i tvättstugan utan ska till köket, vilket han säkert förstod.

Jag tittar efter honom och ser honom hoppa in i tvättstugan och sedan komma ut med lunch lådan och besticken, som han ställt på golvet i tvättstugan…

Jag är medveten om att det är mitt fel, och jag behöver hjälpa honom, eller rättare sagt låta bli. Han måste också lära sig att inte alltid lyssna på sin mamma blint, utan ifrågasätta vad jag säger och hitta egna lösningar. Han är ruskigt smart så det är jag absolut inte orolig för, men vissa saker är inte så viktiga…

Lätt är det inte, men vi är på väg 🙂

Ha en fin dag och jag håller tummarna att dagens lunch blir bättre än gårdagens sorgsna smoothy och banan…

Hej hej
Jenny

Ibland undrar man hur tidningarnas annons avdelningar tänker när det lägger upp det så här.

Först lite Marängtårta med sommarflirt och sedan behöver du kanske fundera på överviktskirurgi?

I och för sig logiskt…

Sedan stör jag mig på den glada bilden på två fina kurviga kvinnor som också ingår i annonsen.

Alltså är de glada för att de sitter och funderar över överviktskirurgi, eller kanske glada för att de tagit beslutet?

Jag tycker de är vackra och inte alls borde fundera på kirurgi för med ett par veckors träning och bra kostvanor skulle de kunna tappa de få kilon de skulle vilja bli av med…

Kanske lite kinkig en onsdag morgon, och det gick från dåligt placerade annonser till dåligt bildval.

Jag har faktiskt inget emot operationer som dessa. Jag har många vänner som gjort det med ett fantastiskt resultat, men det är ett stort beslut tycker jag, och absolut inget att skratta åt…

I alla fall, nu släpper jag annonsen och satsar på en bra onsdag 🙂

Ha det fint!
Jenny

Jag erkänner. Jag är en curling mamma. Jag önskade att det inte var sant, eller att jag var smart nog att inte berätta det, men så är det.

Mest curling får min son, det är också helt sant. Trots att han är en bra bit över 8 år så hjälper jag honom med alldeles för mycket.

Det gör jag för att vara snäll, men inte hjälper det honom direkt.

Som i morse. En trött mamma kommer med två barn till skolan och sonen tittar anklagande på sin mamman när han utbrister ”Du har inte packat i mina gympa kläder”.

Sant, det hade jag inte, men tydligen inte han heller.

Vi har en fin tavla i hallen som tydligt berättar att varje tisdag ska vi ha med just dessa. I nästan ett år har vi gjort denna rutin så det borde inte vara en överraskning för varken honom eller mig…

Så min son blir förkrossad och börjar gråta och tycker att det är mitt fel och tycker att jag ska åka hem och hämta hans grejer.

Här erkänner jag, som den curlande mamman jag är, så har jag gjort detta tidigare. Så han vet att jag kan lösa det.

Men idag kände jag inte för det. Helt ärligt så hade jag kanske hunnit, men en del av att avcurla sina barn är ju att bryta mitt dåliga beteende och låta mitt barn ta konsekvensen. Han är gammal nog tycker jag.

Så jag lämnade mig gråtande son i hallen på skolan, utan kram för det tyckte han inte jag förtjänade och jag gick mot bilen, med orden ”Älskling, nästa gång måste du kolla själv också.”

Jag hinner inte många meter innan fritidsdörren öppnas och han vill kramas, men tydligen har han inte gett upp. I ett sista försök att vinna tittar han på mig med sina stora fina ögon, tårdränkta ögonfransar och säger tyst. ”Du hinner hämta dem mamma”

Hjärtat brister lite, och jag kan säga att när jag åker förbi vägen som ger mig möjligheten att åka hem och uppfylla min pojkes önskan så var det inte lätt att fortsätta framåt, men jag gjorde det!

För er som inte curlar, eller som inte har barn låter nog detta jätte konstigt och jag förstår det. Jag hoppas komma dit någon gång, ett steg i taget, men lätt är det inte.

Så detta är en bild på en skyldig mammacurlare…

#mammacurlare

Ha en fin kväll!
Jenny