sep 032014
 

Det är inte långt kvar tills jag blir 40. Det känns som en otroligt hög siffra, även om jag inte får panik av den.

Om du frågar ett barn så är ju 40 nämligen pensionsåldern 🙂

Nu har jag dock inte råd att gå i pension, men vad känner och tänker jag kring detta? Är dessa siffror på väg att knuffa mig in i en 40 års kris?

Jag tror jag vet varför så många kommer i ålders kris, kanske just runt 40 år, eller i alla fall varför jag gör det. För min del handlar det om att jag är ”klar” och har uppnått de mål jag satt upp, och gillar och njuter av det jag har.

Jag är gift med mannen jag vill leva resten av mitt liv med. Jag har två finaste barn som klarar sig mer och mer själva. Vi bor i ett underbart hus på landet och mina föräldrar är nära. Vi har två supergosiga katter. Jag har ett spännande och utmanade jobb. Dessutom har jag fina vänner, nya som gamla, och en hel del intressen.

Så mitt liv är fullt och saker som gör mig lycklig, ändå känns det som jag inte vill vara klar och nöjd! Att luta sig tillbaka vid 40 års ålder känns för tidigt, eller hur?

Så för mig handlar det inte om en kris, utan en möjlighet att sätta upp nya, utmanande och rimliga mål. Att välja att utvecklas.

För mig handlar det absolut inte om att börja med farliga sporter eller köpa en motorcykel.

Jag tror nämligen jag är lite tråkig och vill plugga. Det är mitt nya möjliga mål.

Inte som heltidsstudent, men vidareutbilda mig. Lära mig något nytt.
Åh, det låter sjukt kul!

Den stora frågan är då vad. Vad ska jag plugga? Det kan jag inte svara på just nu, men jag har öppnat ögonen för möjligheten att hitta något.

Det skulle kunna bli något som utvecklar det jag jobbar med idag, eller så blir det något helt nytt.

Som ni hör är jag på väg att få den värsta 40 årskrisen ever 😉 Studera!

Nä, jag är som sagt många gånger tidigare jätte nöjd och lycklig med mitt liv och jag är verkligen inte sugen att byta bort något, och jag behöver eller vill verkligen inte göra några stora förändringar. Det är inte en kris.

Det handlar om att sätta upp nya mål och nå dem. Inget konstigt alls och helt naturligt!

Har du ett mål eller en kris?

Med vänlig hälsning,
Jenny

20140903-074650.jpg

 Inlägg av kl 07:51
sep 022014
 

Jag kan inte riktigt förstå att min bebis redan är 9 år! Jag vet att det är klyschigt, men tiden går så fort!!!

Turligt nog växer han upp till den finaste pojken i världen och det är tur.

I söndags bjöd han sina killklasskompisar på Parkour på Uppsala Klättercenter. Jag såg väl inte direkt fram emot detta på samma sätt som min son. Hönsmamma och Parkour är ingen bra matchning…

Men alla överlevde och hade roligt, och det var bra ordnat på Klättercentret. Det kändes tryggt och väldigt säkert.

Först var det uppvärmning med två coola killar, sedan klättrade fröna runt och hade bland annat uppdrag att lösa. Efter 60 min var hela gänget super svettigt och törstigt och då vankades korv och saft . Sedan hade vi köpt med bullar, så då blev barnen svettiga, trötta och sockerstinna. Hur tänkte jag?

Kalaset avslutades i alla fall med att alla barnen fick en varsin godispåse och en jätte fin Klättercenter T-shirt att ta med hem. Smart marknadsföring får jag säga…

Så jag tror nog alla var nöjda, speciellt sonen, även om jag var mentalt helt slut på kvällen. Så där utmattad i huvudet efter det superhårda jobbet att titta på 14 barn som ibland var 3m upp på en avsats. Det tar på krafterna…

Trots min ångest så kan jag verkligen rekommendera kalas på Uppsala Klättercenter. Vill man inte köra Parkour så kan man köra klättervägg eller skatebana.

Igår firade vi även vår prins hemma, då det var hans dag på riktigt. Kött och marängsviss hade födelsedagsbarnet valt till middag. Det är min son det 🙂

Så nu får jag väl konstatera att min bebis börjar bli stor och att han var mycket nöjd med sin 9 års dag 🙂

Nästa år kanske vi kan ha ett lugnt och stilla SPA kalas? Det skulle passa trötta mamma perfekt…

Ha det gott!
Jenny

20140902-074249.jpg

20140902-074317.jpg

 Inlägg av kl 07:49