Fabulous 4 Life!

Så är man tillbaka efter sin härliga utflykt till Växjö. Jag vet att Karin på xtravaganza lovat 15 grader och strålande sol. Nja, 15 grader var det inte, men strålande sol!

Egentligen skulle hela familjen åka med, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Istället hade jag tur att en av mina bästa vänner Arzu kunde ställa upp och följa med. Det är ju skönt att ha med någon man känner, som också inger lugn.

Resan började med tåg kl 14.o0 mot Malmö. Vi åkte x2000 och det gick bra. Efter en litet byte i Alvesta så kom vi lite fnissiga fram till Växjö.

På väg till Hotellet hittade vi en stol…

När vi väl kom till hotellet så var vi väldigt fnissiga och vi såg nog ganska vilda ut med mössorna på sne. Hoppas vi inte skrämde receptionisten för mycket.

Rummet var jätte mysigt och det var skönt att äntligen komma fram!

Vi åt middag på hotellet. Det fanns en bra buffet med grönsaker, men själva middagen var chilli con carne med massor av bönor. Så jag åt inget av det. Kände att det skulle vara lite ångest av att bli lite pruttig…

Sedan tänkte vi att vi skulle ta en liten drink på stan och prata lite. Eftersom man är i en helt främmande stad så frågade vi i receptionen vart vi skulle gå. Vi kom ganska snabbt fram till att vi inte ville hänga med 18 åringarna. Inte för att det är hemskt, men vi var mest sugna på att ta det lite lungt och prata. Så vi blir skickade till PM, ett trevligt och snyggt litet ställe. Däremot så var det inte så många människor, ganska tomt helt enkelt.

Nåja, som tur är blir det inte roligare än man gör sig, så vi hade en trevlig kväll. Dessutom ville man ju komma i säng ordentligt så man var pigg och fokuserad.

Jag hade en så galet knasig dröm på natten om min föreläsning jag skulle ha. Jag drömde att jag kom jätte sent och att alla var sura på mig för det. Dessutom så var föreläsningen ute i snön och det var så kallt. Jag kunde inte få igång datorn och tills slut började alla att gå. Dessutom så såg själva publiken märklig ut. Så när jag vakande på lördagen tänkte jag att det kan ju inte bli sämre än i drömmen…

Vi gick upp tidigt på lördagen. Det är så lyxigt att få sova på hotell och äta hotellfrukost.

Tog egentligen det jag äter hemma, fast i stället för gröten så blev det lättfil med musli, två grova mackor och ett ägg och lite jucie.

Jag är dålig på att fråga efter saker på hotellet. Däremot så var det några tjejer som frågade efter gröt och då sa de att de skulle fixa det. Då tänkte jag att det hade jag också velat ha! Men då hade jag redan ätit.

Däremot ska jag tänka på det till nästa gång.

Efter det checkade vi ut och gick till xtravaganzacentret och möttes av Karin som var den som bjudit in mig.

De var så snälla och goa och verkar ha så kul tillsammans. Tjejerna fixade frukt, fika och barssnacks.

Det är lite märkligt att se ett tidningsställ med sig själv. Det är det verkligen.

Sedan började folk droppa in och man blir lite nervös. Mest tänker man på, tänker om jag börjar svamla, eller att folk tycker att det är tråkigt, eller att jag inte berättar det som jag tänkt.

Men, man kan inte ändra sig så det är bara att bita ihop och köra igång.

Oj, vad jag pratade på. En hel timme pratade jag…

Sedan fick jag fina blommor, som jag tåg med mig på tåget hem! Det var inte lätt, men nu står de här.

Jag tror att det gick bra. Det var roligt i alla fall, och jag har fått mail av Lejla och Michaela som var där och de skrev så fint och gjorde mig så glada! Så tack tjejer!

Det som var jätte kul var att många ställde frågor och kom fram och pratade och diskuterade efteråt. Det blev så avslappnat och trevligt.

Det var jätte kul att prata med Magdalena som gått ned 30 kg och varit så duktig. Hon  var  lite osäker om hon skulle börja och  blev rekommenderad av sitt center att läsa bloggen. Jag tror att hon kände igen sig mycket och tänkte ”att kan hon kan jag”. Så enkelt är det faktiskt. Det är verkligen så att kan jag så kan ni!

Sedan var det dags för en snabb lunch innan det var dags att åka hem. Vi gick runt och letade efter de tips vi fått av tjejerna på centret, men vi gick ltie fel och väskan var tung. Till slut blev det Ali Baba kebab hak. Inte mitt vanliga val. Jag tog en rulle, men jag åt bara köttet och lite bröd. Jag tycker faktiskt inte att det är så gott. Det är så fett när man äter det.

Jag vet faktiskt inte om det var att jag ätit så onyttigt och som kroppen inte är van vid, eller att x2000 är ett mycket snabbt tåg, eller kanske en kombo av det. På vägen hem mådde jag så illa att jag knappt kunde hålla mig. Dessutom så var jag så trött efter föreläsningen. Det blir som spänningen släpper. Jag blev så trött och bara somnade på tåget, sedan vaknade jag och mådde som sagt sååååå dåligt.

Det var i alla fall skönt att komma hem och titta på lite melodifestival med barnen.

Så sammanfattningsvis så var det super trevligt i Växjö och roligt att få träffa några av dem som hänger här på bloggen!

Kram och god natt så hörs vi!
Jenny

Hmm, det lät som en ganska ointressant rubrik, men det är en historia om år av misshandel och påverkan av övervikt.

Fram till min stora viktökning i samband med min första graviditet så mådde gallan ganska bra. Inga problem vad jag kunde minnas.

Jag mådde ofta illa och hade ont i ryggen på högersida dock, men brydde mig egentligen inte så mycket om det, tills julafton 2004 då jag efter att ha förlustat mig på julmaten och får ett anfall som
känns som min mage ska sprängas. Vi åker till sjukhuset och möts av en läkare med julgranskulor i öronen. Alltid ett sätt att vinna förtroende?Jag har berättat om detta förut på bloggen för det var av henne jag fick veta att jag väntade vår son. Så mitt i min smärta får man den bästa gåvan.

Sedan glömde jag ju bort mig själv och levde med min magont i ca 8 veckor när jag får ett anfall igen och åker åter till akuten. Denna gång tror de att det är min blindtarm, men ingen vet. Under de närmaste timmarna träffar jag ca 7 läkare som ingen vill ta ett beslut om att gå in i min kropp eftersom jag var med barn. Jag fick till och med frågan om det var en önskad graviditet. Jag sa åt dem att inte röra min bebis! Eftersom jag fick feber gick de in till slut och tog bort blindtarmen.

Nu tänker du, men rubriken handlar ju om gallan! Men lugn för jag tar den långa vägen det, den väldigt långa som maken skulle säga…

Sedan går det väl ganska bra graviditeten igenom och sonen kommer ut hösten 2005.

Ett par år går och igen så lever jag med mitt illamående och ryggvärk. Tills en dag då jag får ett anfall igen! Denna gång blir det sjuktaxi till sjukhuset. När jag hoppar in i taxin så får jag samåka med ett par som ska föda barn. Så jag kvider i framsätet och kvinnan i födelsevärkar i baksätet! Mycket märklig upplevelse…

I alla fall, som vanligt händer inte mycket. Jag skickas efter 9 timmar hem med en remiss om att få göra ett ultraljud på min galla! Ah, äntligen kom ordet galla in efter flera långa stycken.

Det var ett par veckor innan jag fick komma och under denna tid hade jag nästan ont jämt.

Så när jag äntligen får göra ultraljudet så visar det sig att min galla inte fungerar alls, utan jag hade något som heter Sludge i gallan. Inga stenar, men massa gallslem! Jag vet det låter asäckligt! Läkaren konstaterar att min galla inte fungerar och måste tas bort.

Äntligen! Man får svart på vitt att något är fel. Jag sätts upp på operation, med ca 5 veckors väntan och jag blir bara sämre och sämre. Mår illa och kan bara äta sushi. Det är ju gott, men inte 2 ggr om dagen i 5 veckor. Mot slutet kunde jag knappt dricka vatten utan att få sådan smärta.

Så äntligen precis innan påsk 2007 så tas den jäkeln bort. Operationen gick fint, men jag är en mes som är allergisk
mot sömnmedel. Trots att jag sagt till innan så sov jag 15 timmar efter operationen för att sedan kräkas i 24 timmar efteråt!

Så nu har jag ingen galla.  Jag mådde faktiskt ibland dåligt efter operationen, illamående, men hade inte så ont längre. Så jag var lite orolig av att gå på helfarten. Hur skulle min kropp klara det?

Jag skulle vilja säga att detta är en anledning till att helfarten gick så bra för mig. Jag mådde verkligen bra och inget illamående och de huggande känslan i ryggen var ju också borta. Underbart!

Sedan började jag oroa mig för hur det skulle bli när jag började äta. Skulle det bli 1000 resor värre? Men det blev det verkligen inte. Jag kan ärligt säga att rygghuggen är helt borta. Jag mår nästa aldrig illa och om jag gör det förtjänar jag det för då har jag ätit kost som inte min galla, eller avsaknaden av gallan, kan klara av själv. T ex för mycket fett.

Jag har en vän som gjorde samma operation och hon fick leva på medicin efter för att må bra så jag är extremt tacksam att det gått bra. Vetskapen om att jag inte har en galla gör också att jag är försiktig och gör bra val för man måste hjälpa sin kropp.

Så det var the story of my galla!

En minnesvärd historia som generationer kommer att prata om, hehhe.

God natt kram!

Jenny

S

Jag har ju varit en person som kanske belönat mig själv med mat, kakor eller godis. Säkert på använde jag även mitt cola drickande som belöning också. När jag gjort detta och varit så duktig ska jag belöna mig.

Så denna typ av belöning brukar jag undvika för jag vill inte att saker jag gör ska belönas med saker som min kropp inte behöver.

Till detta hör 1 undantag och det är på fredagar. Veckans invägning sker på fredagar. Idag 70,8 kg så jag ligger så fint på in kurva. Därför får jag belöna mig med en frukost på coffe house. Det blir apelsin juice, grov scones med ost och en latte med lättmjölk! Sååååå underbart och jag njuter verkligen av min belöning.

Så även om jag vill vara försiktig och inte belöna med sött så kan det ibland vara ok!

Nu sitter jag i alla fall på väg hem på tåget efter en biokväll.
Min jobbarkompis Lisa och jag gick på årets kanske märkligaste film. ”pirahna” 3D.

Nu undrar ni kanske hur en två barnsmamma som nästan aldrig går på bio väljer en sådan film när hon äntligen får gå. Svaret får nog vara att jag är lite galen och som gammal filmvetatare så kan man inte låta bli de udda filmerna. Den kom ju inte heller direkt i top 10, men den innehöll ett par minnesvärda scener som inte är barntillåtna att berätta om.

Hoppas ni alla får en lugn helg, eftersom ni redan handlat klart allt inför jul. Lagat all mat och hunnit städa! Grattis då är ni precis som jag…

God kväll
Jenny på tåget