Förra veckan var det ett år sedan mamma tog sitt sista andetag. Ett år går snabbt och så långsamt. Starka minnen suddas ut och jag kommer inte ihåg hur hennes röst låter eller hur hennes kramar kändes. Dagar man saknar så mycket och dagar man glömmer att hon inte är här. Inga sms om söndagsmiddag eller att köpa lök. Ingen som tar in posten, eller älskar en villkorslöst. Mycket som inte är som det ska och ibland känner man att tomheten tar över och det är svårt att fylla den. Så en dödsdag minns man den kärlek man fått och gett, och känner saknad. Det är en tung dag. Så…