Nu har jag äntligen bytt namn och banner på min blogg. Bannern kanske inte är lika bra som den förra, men jag ville ha något nytt. Jag behövde det. Så det kanske dyker upp en ny när man mist anar det.
Fast även om jag bytt namn och banner så är det ganska jobbigt! Att släppa något man haft så länge. För bloggen har ju varit en stor del av mitt liv de senaste 2 åren. Jag är ganska säker på att utan er och alla fina kommentarer och känslan av att man kanske peppar någon där ute har gjort bloggen till en enormt viktig pusselbit till min egen framgång. Jag har inte behövt göra den här resan själv. Det är en otrolig känsla.
Jag hade faktiskt inte tänkt blogga så här länge, men det är otroligt skönt att få skriva av sig och det känns så bra och jag har lärt känna otroligt spännande och starka människor under dessa två år, så det är svårt att sluta.
Så jag kommer fortstätta blogga så länge jag känner att det ger mig något, och att jag får ge något tillbaka . Däremot kände jag ju att det var dags att uppdatera mitt bloggnamn. Jag menar det känns inte helt rätt att ha 35 år som mål, när man redan börjar närma sig 37!
Så tack till alla er som kommit med bra förslag på namnbyte. Nu blev det ”Fabulous for Life” och det känns mycket bra. För vet ni jag önskar att jag hade lite coola mål som jag kunde slänga upp på bordet, som att köra en svensk klassiker eller köra ett maraton! Att bjuda på ett spännande nytt mål, men det finns tyvärr inte.
För visst ser jag det framför mig, att jag är Fabulous som 83 åring, och har en pimpad rollator och posar vant framför kameran. Kan vara hur rivigt som helst!
Men i ärlighetens namn så handlar mitt mål om att vara Fabulous for Life om att njuta av livet, få vara frisk och orka vara en aktiv mamma. En kvinna som vågar sig på utmaningar och tar för sig i livet. Att få vara så fabulous att jag vågar satsa på mina drömmar.
Det är ett pågående mål som jag vill jobba med varje dag!
För två år sedan så var jag en trött, överviktigt småbarnsmamma som alltid sa ja, som inte tog för mig och som alltid gömde mig bakom en fasad att göra alla glada.
Jag är fortfarande samma tjej, hoppas jag. Att jag fortfarande är snäll och omtänksam, för jag gillar människor och tror fortfarande, ibland som nackdel, det bästa om alla människor. Men jag vågar mer och jag mår fysiskt så mycket bättre. Dessutom vet jag att om jag kan gå ned 31 kg, för att jag bestämt det. Då kan faktiskt jag göra allt jag vill!
Så om du läser detta och tänker att det verkar svårt det där, så kan jag säga att det trodde jag med, men nu står jag här 2 år senare och har inte bara gått ned 31 kg, jag har behållit dem bort. Jag kan lova att kan jag så kan ni. Det är bara att bestämma sig!
Jag avslutar dagens inlägg med ett par bilder som visar hur jag såg ut för 2 år sedan och bilder från nu.
Tagen min första dag på helfarten för 2 år sedan.
Bilden är från en jobbresa kanske 6 månader innan jag började med Xtravaganza. Jag kommer ihåg när jag såg bilden att jag inte tyckte jag var tjock, utan att det var en fin bild. Det är ju en fin bild för det är en del av mig, men jag känner också något annat när jag tittar på den idag…
Nu menar inte jag ”titta här vad snygg jag är nu”, men jag blir så glad när jag ser bilden för jag ser så glad ut. Jag vågar ha färg , och utsläppt hår. Jag vågar synas och är inte rädd för det. Det är en stor vinst att inte behöva gömma sig längre.
Den här bilden är också från min första helfartsvecka, och jag ser ju inte så jätte glad ut att posera framför kameran. Även om jag hoppades att jag skulle få ta fler bilder som visade på min förändring så visste man ju inte om man skulle lyckas eller inte.
Men nu för tiden så är jag som sagt lika rädd för kameran 🙂 Kanske att min make till och med tröttnat på att ta alla bilder, men han vet att jag blir så glad för att han hjälper mig, även om jag inte alltid gör som han säger…
Jag vill bara avsluta min 2 års nostalgitripp med att säga, det är så här enkelt. Kan jag kan du, och massor av tack till alla er som hänger här, och som gör min vardag lättare!
Kram och God natt!
Jenny
