sep 262010
 

Det har varit en ganska intressant helg, med ganska stora kontraster. I går bjöd lördagen på ganska mycket mys och lugn och ro. Åka och handla lite, såsa, ta det lugnt, städa och äta en god middag med vänner. På väg till affären stannade jag hos en kompis för att lämna lite gammalt bröd till hennes djur. Just då kom bonden och dumpade av ett helt lass med hö till fåren.

Eftersom jag är den typen av vän som alltid ställer upp, om möjligt stannade jag kvar och hjälpte till att lassa av höet. Runt 140 balar bar jag, samtidigt som jag klättrade runt på vagnen. Det tog nog över en timme och jag var ganska trött och svettig. Så ja, man kan nog kalla det Rörelseglädje och minst lika bra som ett gympass. Dessutom vickade vagnen hela tiden så man övade balans också. Jag druttade på rumpan en gång, och som tur var hade ingen kameran framme då…

Så ibland är att röra på sig inte bara att gå på ett träningspass, eller på ett gym utan, det går att hitta utmaningar i vardagen. Dessutom är det roligt säga ja till nya utmaningar. Som bonus, och för att få med en till ledstjärna så var det en hel del Mental Näring när man samtidigt hinner prata lite skit också.
Den gamla Jenny hade nog varken orkat eller kunnat hjälpa till och det känns idag bra att jag kan!

Så i motsvarighet till min bondiga sida igår fick jag idag gå på Galapremiär på Rigoletto i Stockholm för att jämna ut det lite…

Det var på ”Dumma mej” som har premiär på fredag.

Dessutom var filmen i 3D, vilket var första gången för mig. Vi var lite oroliga för vår lilleman som inte kan ha solglasögon på sig verkligen skulle kunna sitta still en hel film, med glasögonen på huvudet, men det var verkligen inget problem. Han satt som klistrad hela filmen. Två gånger kom han och satte sig i mitt knä, men annars så satt han still.

Som vuxen kan jag säga att den var sjukt roligt, för min del den bästa barnfilmen jag sett i år. Den var rolig, busig, lite sorgsen och vem kan inte älska de söta gula ”minionerna” som går omkring och fiser hela tiden…

Däremot så hann jag inte få i mig så mycket lunch innan, vilket ledde till att jag åt av godiset som fanns där. Usch, vill jag bara säga. Godis är verkligen inte gott. Det smakade så mycket socker att jag tyckte att det var vidrigt. Dessutom hann jag inte få tag på något vatten så det blev en fruktdricka. En hel flaska innehöll över 150 kalorier och när jag såg det så slutade jag dricka. Dessutom smakade även den massor av socker. Bläk!

Så lite sockeravvänjd är jag verkligen och det känns skönt!

Appråpå socker, på vägen hem stannade vi och tankade och medan jag satt i bilen såg jag att macken gjorde reklam. Det stod:

”Unna dig något gott när du ska åka bil”

På bilden var det en cola och en chokladbit. Det störde mig faktiskt! Dels för att tydligen ska man belöna sig när man åker bil. Dessutom så måste belöningen vara i form av ett kilo socker.

Varför hade de inte kunnat ha en bild på en ramlösa och en banan istället och en ny slogan i stil med ”När du vill orka mer”.

Grejen är den att jag faktiskt alltid belönade mig förut när jag åkte bil. Varje gång jag skulle åka långt så bullade jag upp med fika, läsk och godis. Varför gjorde jag det? Har mackarna bearbetat oss så hårt i många år att vi tror att vi måste unna oss saker för att åka bil? Är det för att det är tråkigt att åka bil? Måste man unna sig något med socker eller fett? Kanske en ny skiva eller audiobok skulle vara mycket lämpligare om man har en tråkig resa framför sig?

Tål att tänkas på. Hur gör ni? Har ni mycket onyttigt med er i bilen när ni ska resa långt? Skulle man inte kunna byta detta mot nötter, frukt och gott bubbelvatten?

Så nu ska jag inte störa mig mer på detta idag, utan försöka packa i ordning mig inför en ny vecka av utmaningar.

Trevlig kväll på er!
Jenny

 Inlägg av kl 18:16
sep 232010
 

I tisdags kväll var jag som jag tidigare skrev på Inspirationskväll på mitt xtravaganzacenter. Det var ju väldans trevligt! Lite nervös att prata för ett fullsatt rum, men också en utmaning som tydligen blivit lite av ett ledord för mig.

Det var alltså jag och en underbar kvinna som heter Maria som var inbjudna att prata om vår resa och förhoppningsvis inspirera andra.

Maria har gjort en verklig resa. Hon har tappat hela 41,9 kg och har dessutom hittat sig själv. Det verkligen strålar om henne.

Hon pratade mycket inspirerande och dessutom bjöd hon på en egen show när hon plockade fram sina stora byxor. Väldigt häftigt!

Sedan blev det lite mingel med fruktsallad och bars. Minten är galet god och jag är så nöjd med att jag får äta bars, eftersom jag äter 1 varje eftermiddag…

Därefter var det min tur. Jag hade skrivit en uppsats… När jag gick igenom texten kvällen innan så avbröt min kära make mig med kommentaren ”alltså älskling, det låter lite tråkigt när du läser innan till…” Det var ju inte min tanke, att läsa innantill, men jag har lite guldfisk minne så om jag inte förbereder mig så blir det inte bra alls.

För er som behöver något att göra ikväll och tycker att en massiv textmassa är intressant så tänkte jag dela med mig av min uppsats som jag inte läste högt ur. (Se bilden ovan, jag håller inte äns pappret i händerna= VG)

Det var förhoppningsvis bättre live i alla fall, och om inte blir inspirerade av texten kanske ni sover gott efter all text…

Berätta om dig själv, namn, vilket program du gått, hur mkt du har gått ner och vilken väg du valde. Helfart/halvfart? Hur länge?

Hej!

Jag heter Jenny och skulle vilja börja att prata om inspiration. Ni har nu lyssnat på Maria och det som är roligt är att den första jag träffade här på centret var just Maria. Hon hade då gått på helfart under nyår. Hon hade då gått ned 16 kg och hon inspirerade mig.

Jag bestämde mig innan nyår, men vill inte starta förens efter högtiderna. Jag skrev in mig hos xtravaganza den 4 januari i år. Jag valde programmet tjogo6. De första 15 veckorna gick jag på helfart och under påsk gjorde jag min upptrappning för att veckan efter fira min 35 års dag. Jag hade nämligen satt mitt mål att den 10 april på min 35 års dag är jag Fabulous och gått ned 30 kg i vikt!

Jag hade inte gått ned allt, men vikten är bara en siffra. Jag hade tappat över 32 cm i midjan.

Sedan dess har jag fortsatt gå ned i vikt med Lifetime och har totalt gått ned 31 kg sedan starten i januari.

Hur gick det på din väg?

Helfarten gick förvånansvärt. Jag mådde fantastiskt. Pigg och energisk och psykiskt mådde jag bättre än jag gjort på många år.

. De första dagarna på helfarten var självklart lite jobbiga då kroppen jobbade på att få mig att äta. Sedan gick det bra. Sedan hade jag en liten svaka efter ca 2 veckor. Det kändes inte som något hände och det var svårt att motivera sig. Sedan när kilona och cm efter cm var motivationen ingen brist.


Vilka utmaningar hade du på vägens gång?

Sociala sammankomster

De största utmaningarna handlade för min del mest om sociala sammankomster. Man blir smärtsamt förstående hur mycket socialt det ligger i mat. Så det blev en del borta middagar, någon affärsmiddag och ett stort barnkalas, alla där jag drack min soppa.

IBS

En annan stor utmaning eller orosmoment var att jag har IBS, irritetad belly syndrome. Jag var orolig hur min kropp skulle reagera på detta. Eftersom magen mådde som en prinsessa under helfarten var jag väldigt orolig hur det skulle bli att vänja kroppen vid mat igen. Skulle den bli sjuk?

Det har gått över all förväntan och jag mår bättre i magen än jag gjort på länge, fortfarande.

Försvara Helfart

Att försvara att man går på helfart, andras åsikter kring detta. Kan det verkligen vara bra? 500 kalorier om dagen kan inte vara nyttigt att leva på!? Jag valde därför att gå till läkaren efter 5 veckor på helfarten och tog med en påse. Tog prover och det visade att jag mådde bra och läkaren såg ingen anledning till att jag skulle sluta.

En annan utmaning var att dricka så mycket vattenJobbigt för jag blev såååå kissnödig hela tiden. Sedan drog jag ned på mängden vatten och det fungerade bra för mig.

Vad var det som gjorde att du klarade av dessa utmaningar? Hur gjorde du?

Bloggen

Vad gjorde jag som gjorde att jag klarade av detta? Min motivationen har varit att få blogga. Dels var det skönt att skriva av sig, och men också blir jag extremt peppad av alla som läst och kommenterat! Att andra blir inspirerade av det du skriver och att de känner igen sig ger så mycket tillbaka!

Inställning

Jag tror också att jag från början bestämt mig att detta är inte ett försök. Det ska gå! Jag var trött på min kropp, på att vara en trött tant. Det här var min chans! Att misslyckas var inte ett val!

Och verkligen följa programmet! Utnujta det! Gå på mötena, träna hör av dig till din coach!

Följer du programmet så kommer du lyckas! Du kan inte skylla på någon annan. När jag födde barnen så gick jag upp så mycket i vikt… Sluta! Lär dig ta ansvar för de val du gör!

Hur har den mentala träningen hjälpt dig?

Den mentala träningen är det som gjort skillnaden och som är unik med programmet och det som gjorde att jag valde xtravaganza. Jag har gått ned förut, men inte hållit vikten. Främst för att inuti är jag samma person. Så denna gång har jag jobbat med mig själv att förändra mig och få mig att göra bra val.

Om man vill ha en quick fix och gå ned 5 kg inför en fest så är inte detta rätt! Vill man förändra sitt liv och lära sig att göra bra val och utvecklas som människa och se sitt eget beteende så måste man börja inifrån.

Om man upprepar saker för hjärnan och säger till sig själv 1000 ggr. ”jag är bra, jag klarar detta” så kommer du tillslut börja tro på detta!

Som bevis på det är att jag egentligen är en känsloätare och som ofta triggas av stressiga situationer. När jag blir arg på barnen så ville jag äta kakor. Gärna ett helt paket. Inte för att jag ville ha en kaka, utan för att jag ville få kontroll på situationen.

Jag blir fortfarande arg på barnen, det kunde inte xtravaganza hjälpa mig med, men hur jag hanterar stressen idag är helt annorlunda. Jag behöver inte äta något för att klara av en sådan situation. Kan knappt förklara varför, men min hjärna tänker annorlunda och jag känner mig lugn och samlad.

Alltså har mitt förhållande till mat förändrats. Det är inte ett substitut eller en del av någon känsla. Mat äter man för att man är hungrig, för att det är gott och man gör alltid ett val vad man vill äta.

Var har du hämtat motivation från?

Bloggen har varit viktig, men även andra människor jag mött genom xtravaganza och vänner som också gått med i programmet. Familjen är självklart en stor källa till motivation. Jag vill vara en glad, alert mamma som orkar åka pulka och härlig fru och ha energi.

Hur har du gjort när motivationen har trutit? Vad är det som fört dig framåt?

Då kollar jag på min familj och tänker ”Vad förtjänar de för typ av fru och mamma?” En trött mamma tant som bara somnar i soffan, som inte får plats i en pulka som inte kan springa med sina barn, eller en fru som gnäller för att inga kläder passar, som inte känner sig sexig och som har ett svikande självförtroende.

Eller vad förtjänar jag? Ska jag vara så? Vem är jag egentligen?

Beskrivningen ovan är inget jag valt. Det blev så. Nu har jag valt att vara en aktiv mamma som dansar i köket med barnen, en snygg fru med självförtroende.

Så det som har för mig framåt och driver mig är motivationen att hitta tillbaka till mig själv!

Inspiration av vänner som också gått med i programmet och som förstår!

Inspiration och motivation av programmet i sig.

Hur har du det idag?

Idag är jag full av energi och har en insikt med att jag lyckades med detta. Jag satte upp ett mål och klarade det. Det innebär att jag kan sätta upp mål i andra situationer och klara det också.

Exempel så har jag nog blivit lite tuffare. Både på jobbet och privat. Jag vet vad jag tycker och vad jag står för och hela mitt liv nu är baserat på val.

Inget händer bara. Det är alltid du som gör ett val, även när du inte gör ett val så har ju ju gjort det…

Det känns som jag därför bestämmer över mitt eget liv och också har lärt mig att njuta av små saker i livet. Sådant som förr bara passerade. Det kan vara enkla saker som att verkligen lyssna på en sång eller se något som man ser varje dag.

Dessutom så är det såååå trevligt att gå och shoppa. Nu är det inte längre frågan om de har min storlek, utan snarare, lite kaxigt så kommer jag ju i vanliga kläder. Du får bestämma om man vill lägga pengar på det…

Vad känner du dig mest stolt över?

Jag är så stolt att jag klarade 15 veckor helfart. Jag tyckte inte att det var så jobbigt, men nu när jag tänker på det så blir jag stolt. Att jag genomförde det här, och med ett fantastiskt resultat,


Vad har du för mål nu?

Mitt mål framöver är att komma i form, för det är inte samma sak som att gå ned i vikt. Jag vill bygga muskler och bli stark och känna att min kropp drar ihop sig.

Jag var med i Vårrustet med xtravaganza i våras och kanske att jag sätter upp en löpartränings variant för att faktiskt kunna springa nästa år!

PS. Ett litet minimål som tillkom igår som är ”Om 6 månader så lyssnar jag på min kropp och gör val som är bra för mig och min kropp”

Sover ni?

Nu ska jag göra det i alla fall!

God natt på er!

Jenny

 Inlägg av kl 21:29