Fabulous 4 Life!

I dag mådde jag mycket bättre. Jätte skönt! Jag är inte van eller bra på att vara sjuk och blir ju som ni märke igår väldigt ynklig.

Något som slog mig när jag vandrade omkring här hemma i pyjamas var att varje gång jag gick förbi en spegel så tänkte jag oj, men vad smal jag ser ut.

Till och med min mage ser platt ut! Faktiskt så platt som den nästan såg ut innan barnen.

Så likt väl som det varit svårt för mitt huvud att se mig som övervikt de senaste åren och förstå att det är jag, likadant känns det nu. Det blir en liten chock varje gång jag tittar i spegeln.

Nu är det ju i alla fall en positiv chock, men den känns som min hjärna inte riktigt hinner med. Så det är ju risk att man blir lite fåfäng kanske. Jag har märkt att jag ibland kan så och titta i spegeln, ganska länge, usch, det är inte ett så trevlig drag. Däremot tror jag att jag måste göra det för att förstå att jag tappat så nästan 15 kg! Jag måste få hjärnan att plocka in informationen. Det är ju som de säger med den Mentala Träningen. Hjärnan är en muskel och för att den ska ta in information så behöver man upprepa. Så det gäller ju även detta, att förstå och ta in att det är en förändring.

Som sagt idag mådde jag bättre, så idag var jag en bättre mamma och lagade pyttipanna med stekt ägg till barnen. Oj, vad gott det luktade! Det ser ganska gott, om än lite stökigt ut.

Men nu när man ser målsnöret och det inte är så många veckor kvar så känns det som att det bara är att kämpa på, även om man också ser ett slut på helfarten. Jag ser verkligen fram emot jämvikten och få börja laga ny spännande mat till mig. Sedan gäller det att få med hela familjen på det nya tåget. Det blir nästa utmaning…

För att plåga mig själv ytterligare lite så ville barnen förstås baka. Så vi bakade ett sockerkakshäst.

Där har man också en vana. Nybakta saker äter man upp på en gång. De är lite varma och goda och man tar en liten bit i taget, tills allt lite magiskt bara är borta. Nu var jag på väg flera gånger, av vana. Men inget slank ned. Så jag har klarat av att säga nej till nybakt sockerkaka. Det är inte illa av en halvsjukling som tycker lite synd om sig själv!

Nu har jag också börjar tänka lite på min 35 års fest. Det visar sig ju lite lämpligt att jag fyller år just på en lördag. Så det blir kalasdagen.

Däremot är det ju en del att planera innan dess. Till exempel har jag hört att en inbjudan är bra så den jobbas det på. Ett litet dilemma man har är om man ska ha en fest med eller utan söta barn? Min spontana reaktion är att jag vill ha en vuxenfest. Det var så länge sedan man fick umgås med sina vänner på ett vuxet sätt, det vill säga utan att torka rumpor och se till att alla leker snällt samtidigt som man är mitt i en avancerad vuxen diskussion. Så det tål att tänkas på, man vill ju inte att folk ska bli ledsna och inte tro att man inte gillar deras barn. Vad tycker ni?

Sedan var det där med maten. När festen är har jag bara kört upptrappningen så mat för mig kommer nog kännas lite ovant. Jag klurar lite på temat, men jag ääääälskar italienskt så det kommer nog bli det, oavsett hur mycket, eller vad jag kan äta.

Dessutom så ligger ju min chokladtårta kvar i frysen och väntar så den ska ju fram.

Kommer ni ihåg hur läcker den såg ut?

Undra vad jag kommer att tycka om den.

Nu ska jag lägga mig i soffan, fortfarande i samma pyjamas som i morse och dricka lite te.

Trevlig fredag!
Jenny

Ja,
idag gjort jag det för första gången. Jag valde att ha en lunchdate på
restaurang för första gången sedan jag började med xtravaganza. Jag har klarat
mig länge, men nu var det dags.

Vi
valde en restaurang som är stor och där man känner sig lite fri. Därför blev det
Åhléns restaurangen.

Jag
köpte en ramlösa med granatäpple och en te. Jag hade tagit med mig en
svampsoppa, min shaker med 1 dl
kallt vatten i. Det känns lite konstigt att sitta och shaka in public. Inte för
att jag skäms, men det är ju liksom lite fult och ganska förbjudet att medta
egen mat på restaurang. Men å andra sidan betalde jag 50 kr för en te och en
ramlösa så jag kanske förtjänade att få dricka lite soppa.

Det
lustiga är att det jobbiga är inte att
äta soppan, utan det jobbiga är det sociala, att inte vara delaktig i en måltid
och inte prata och tugga. Det är svårt.

Luchen
gick i alla fall bra och min kompis Angelica åt kyckling, med ris och
jordnötssås. Jag skulle ljuga om jag sa att det såg äckligt ut. Bara åsynen av
jordnötssås fick mig att tänka på min makes jordnötssås med peanutbutter,
kokosmjölk och riktiga, krossade jordnötter.
Inte så nyttigt, men mycket gott…

Idag
hade vi ingen gruppträff, utan nu kommer gruppen träffas varannan gång. Så jag
valde att inte gå dit och träna idag heller. Mest för att jag verkligen inte
mår bra. Jag har ont i kroppen och halsen och känner mig slut.

Då
blev jag lite orolig, hur gör man när man blir sjuk och går på helfart? Oftast
är det väldigt synd om mig när jag är sjuk. Man har liksom tillstånd att äta
vad man vill, godis och kakor och gotta ned sig i sängen med en film. Orkar man
inte laga mat så är det ok med pizza. Det som är viktigast när man är sjuk är
att man får dricka hur mycket cola man vill.

Nu
då? Nu kommer jag inte kunna tycka synd om mig själv. Jag kommer inte ens kunna
äta halstabletter. Det kommer att bli en utmaning det här.

Det bästa blir väl att gotta sig i något gott
te och sedan bara ignorera att man inte mår bra. Jag får absolut inte tycka
synd om mig för då vill jag trösta mig med alla onyttigheter i världen.

Jag
ska nog höra av mig till Lina, min coach och höra om hon har några styrketips
för att klara sig igenom en förkylning!

Idag
gjorde jag en annan hiskelig upptäckt.

Jag
vill ju förstås inte prata illa om några varumärken, och det värsta är att det
nog kanske inte ens spelar någon roll. Idag hade min make köpt hem lite chokladgodis.
Kanske 1 cm
breda och 4 cm
långa. Så liten så liten var den. Men innehöll 98 kalorier! Hur är det ens
möjligt?

Gamla
Jenny hade nog kunnat äta 5 stycken efter varandra utan att tveka. Det är hela
min dagsranson idag. Det kanske borde vara olagligt att tillverka sådana?

Jag
kommer bli förbannad på mig själv om jag faller in i samma gamla mönster när
jag jobbat så hårt för att bli av med mitt beteende och alla mina kilon.

Sedan
så ska jag inte säga att jag aldrig kommer att äta choklad igen för det kommer
jag självklart göra. Men jag hoppas att mitt beslut när jag äter choklad är
baserat på ett val och att jag vet vilken konsekvens den har.

En
underbar överraskning var att vi stackars SJ resenärer äntligen får tillbaka!
Idag var två tåg inställda på rad så 3 tåg i 1 principen gällde. Jag stod i en trapp
tillsammans med 15 stycken andra. Då var det någon som yppade den glada
nyheter. SJ ska kompensera oss. Det var sant!

För
mig personligen innebär detta att jag får 1 månads pendling gratis! Yiiipiii! Det blir mer pengar till kläder…

Så allihopa
som tycker att livet känns lite mörkt nu. Kämpa på för snart är det vår och då
kommer allt bli lite lättare!

Så
nu ska jag ta min stackars kropp och bjuda på en dusch. Ta på mig en mysig, men
inte så läcker, flanellpyjamas och krypa ned i sängen och lyssna lite på Mental
Träning och sedan somna som en liten bebis, fast klockan är bara barnet.

Sov
gott!
Jenny

Nja, just nu är det så där med den. Det är inte så att jag inte är motiverad att fortsätta, men jag känner mig lite mindre peppad att gå ned i vikt. Dels tror jag att det beror på att jag faktiskt är ganska nöjd. Jag har inte vägt så lite som jag gör nu sedan bröllopet och jag tycker att jag är ganska fin nu. Alla kläder som jag hittat i garderoben passar ju nu.

Jag hade en nemisis i ett par dyra jeans som jag köpte i USA för många år sedan. Sist jag provade dem så kom de knappt över knäna. I går när jag rensade ut stl 50 och 48 så hittade jag dem längst in i garderoben, knöliga. Förpassade dit i ilska skulle jag tro. Så jag provade dem och de gick inte bara på, utan de är nästan för stora! Tänka sig!
Då kände jag, vad kan slå detta?

Så nu gäller det att hitta ny motivation för de återstående 5 helfartsveckorna.

Det är också viktigt att säga att mitt mål är att bli fabulous vid 35. Jag har aldrig sagt att jag vill vara skinny. Jag vill vara normal med välplacerade kurvor och fabulous. Och så känner jag mig nu!

Däremot vet jag att jag har en bit kvar. Utmaningen ligger ju även att komma ned i BMI. Rekommenderat är att man ligger under 25 för att inte klassas som överviktig. Nu är jag på 28 så där finns en motivation. Jag ska inte bara vara fabulous utan jag ska ligga inom ramen för idealvikt som är BMI mellan 19-25.

Dessutom känner jag att jag mig peppad att börja förbereda mig för utmaningen när jag börjar äta.

Igår hittade jag t ex en oöppnad påse av mitt favogodis. Gamla Jenny hade slitit upp påsen och ätit upp hela. Nu läste jag på innehållsförteckningen istället. 7 godisbitar var lika med 85 kalorier och innehöll 17 procent av det rekommenderade dagsbehovet av socker! Det är ju knasigt mycket! Att bara äta upp en påse så där som jag kan göra känns inte bra. Så jag hoppas att nya Jenny inte kommer att öppna påsen i framtiden och om jag gör det att jag väljer att göra det vid ett speciellt tillfälle.

Utvärdering av veckans utmaning är att det gått ganska bra. Jag gillar min pilates boll och jag blir bättre och bättre och rullar inte lika ofta av om det kan mätas som framgång…

Mentala Träningen gick bra, men de senaste dagarna har jag inte tagit mig tid, men jag har ändå hållit mig till att göra det mer än de 3 ggr vecka som man minst ska göra.

Så nu är det dags för en ny utmaning denna vecka. Den kan kännas lätt, men det är den verkligen inte. Som ni vet vill jag inte berätta för mycket om vad som säger på de mental Tränings CD:n, eftersom jag tycker att det är viktigt att man upplever det själv.

Men det som fastnade, när jag inte sov, var ett bra uttryck som jag vill dela med mig av.

”Säg nej till saker så kommer du får mer tid över att säga ja till saker du verkligen vill.”

Jag är nog århundradets sämsta NEJ- sägare. Jag vet inte ens om jag vet vad det betyder. Så där har vi en riktigt tidstjuv. Så denna vecka ska jag öva på att säga NEJ! Usch, det kommer att bli jätte svårt! Då borde jag få mer tid över till att säga JA till saker som jag verkligen vill.

För att berätta en liten historia om vägen hem idag så var det ju snökaos igen. Så det är klart att man måste ställa in tåg! Idag var det 3 tåg i 1 principen som gällde.

Titta så mysigt.

Dessutom var det signalfel så vi stod still i över en timme. Så skojsigt så! Stämningen är annars ganska god. Alla är uppgivna, men pratar med varandra. Så jag skickar en kram till alla pendlare som trotsar snön och gör sitt bästa att ta sig till och från sina jobb.

När jag kommer fram till parkeringen så har det varit snöstorm! Jag hittade inte ens bilen. Folk irrade omkring på parkeringsplatsen och försökte hitta sina snötäckta bilar.

Slutligen, när den dök upp fick jag skotta fram den. Eftersom det var så mycket snö var det även lite moddigt så man fick köra i 30 km i timmen på motorvägen. Dessutom så var jag så sjuk hungrig då, eftersom jag nu nästan är 1,5 timmar sen hem.

Då känns det ganska tröttsamt! Då händer det. Radion spelar flera favolåtar i rad. Det var som de visste att de behövde ställa upp! Så jag höjde volymen och poppade i 30 km i timmen.

Så när jag kom hem och fick i mig min chokladshake, varm, så var jag på ganska bra humör trots den hemska hemfärden.

Ha en superbra kväll!
Jenny