Fabulous 4 Life!

Så var det tisdag. Veckorna fylls på med det ena och det
andra, roliga saker, tråkiga saker och måsten. Det är verkligen en tid då det
skulle vara händigt att kunna säga nej…

Dagen har annars varit bra. Jag var ute på lunch med min
tågkompis Anette. Vi åt wok och det blir ju aldrig tråkigt. Det är ju mest grönsaker
och rent kött så om man låter bli riset så känns det bra. Dessutom ska vi på
Hasseludden om ett par veckor och det ska bli helt underbart! Det var den bästa
födelsedagspresenten någonsin!

Däremot så var jag såååååå godissugen när jag var i affären
och handlade idag. Jag ville äta allt jag såg, choklad, smågodis, chips. Ja,
helt enkelt något onyttigt.

Då såg jag att de har sådana viktminsknings bars i affären,
av ett annat märke än xtravaganza och tänkte att det måste vara bättre än att
gluffsa i sig en chokladboll.

Så jag köpte en med choklad, för jag hade ju tyvärr inte mina
egna med mig.

Alltså det var inget vidare. Jag vill ju inte nämna några
märken, men det smakade lite som papper och tråkigt.

Visst så försvann
mitt godissug och det var ju bra, men jag ska nog försöka ha med mig mina egna
goda i väskan. Jag har ju verkligen fattat tyckte för den med citron och
blåbärssmak.

Annars så är det ett jätte bra shoppingtips att faktiskt ta
en liten bit av en bar när man är sugen för annars så är det risk att något
olämpligt slinker ned.

Idag när jag kom hem så kände jag inte alls för att laga
mat. Jag var dessutom själv med de söta trötta barnen och det är så fint ute.
Så jag tänkte att vi göra en picknick i lekstugan. Så vi packade ihop mackor,
vindruvor, gurka, yougurt, riskaka och festis och tog med en fin duk och ett
ljus och satt och njöt på små stolar i lekstugan.

Det var så mysigt och barnen tyckte att det var toppen.
Dessutom så åt de ganska mycket, vilket är ovanligt.

Jag som dessutom hade förberett mig på en skrikig kväll med
massor av nej. Istället började den så mysigt i lekstugan att allt annat med
läggning gått perfekt. Ibland kan de oväntade skapa ny glädje och energi och
jag har verkligen fått in en bra dos av Mental Näring.

Nu ska jag byta om och hoppa upp på min crosstrainer och kanske
våga mig på några armhävningar, trots att jag har så ont i kroppen från igår.

Ha en bra kväll!
Jenny

Jag har ju varken vägt mig eller mätt mig sedan jag slutade på helfarten. Väga mig är lite svårt för jag har ingen våg hemma, men mäta mig har jag ju förstås kunnat göra.

Men jag har varit lite rädd. Jag vet ju att viktminskningen kommer stanna av för att man går in i en ny fas och nu när man äter igen så blir man ju lite svullen, och ja ni hör, ursäkterna är så många så.

Jag har helt enkelt varit lite nojig att det jag gör inte räcker. Att jag tränar för lite och kanske äter lite för mycket och att jag börjar gå upp i vikt igen.

Idag tyckte min man att det nog vad dags för mig att sluta sticka huvudet i sanden och faktiskt mäta mig. Det var ju så jag hamnade i min övervikt från början, att jag bara låtsades om som att jag inte alls vägde 100 kg. Så ignorera är inget bra val.

Så lite nervöst fattade jag måttbandet och tänkte redan innan att det kanske inte är en bra ide att mäta sig den där veckan under månaden som man är lite extra svullen.

Men jag blev så glad! Inte bara hade jag hållit mina cm, men mitt magmått hade till och med minskat med 5 cm sedan jag slutade på helfart! Det är ju helt fantastiskt! Så jag är väldigt lycklig!

Här kommer även diagrammet!

Däremot så kommer jag inte mäta för ofta ändå. Ett intervall på 2-3 veckor känns bra, för då behöver man inte skylla på dagsformen. Det känns bra att jag gjorde det idag.

Sedan kom vi på att även om vi inte har en våg så har barnen ett spel där man kan väga sig och mäta sitt BMI. Så efter de fina siffrorna kände jag mig stark nog att väga mig. Nu kan det ju diffa lite mot min våg på xtravaganza, men nära nog bör det vara, eftersom jag vägde mig på denna dagen innan jag började på xtravaganza och det var samma siffra.

I vilket fall som så var mitt BMI 24,81 och jag väger 75 kg! Jag har alltså nått mitt mål att komma under 25 i BMI! Sedan jag vägde mig på den senast så hade jag gått ned 25 kg! Det är helt otroligt vad det känns bra.

Dessutom har söndagen bjudit på lite utmaningar så det var strålande att få lite glada siffror från kroppen.

Dagens första utmaning som inte har med vikt att göra var att dra kablar på övervåningen med min man. Vi ska dra in el och då är det bra med kablar. Det var faktiskt ganska roligt och jag var inte så dålig (hoppas min man inte läser idag, för han kanske tycker något helt annat…) Så igen så är det Mental Näring att få prova något som man först inte tror sig ska klara för att sedan göra det bra. Det är härligt att säga att jag kan, även om det kanske låter lite töntigt.

Den andra utmaningen var bio. Hela familjen gick idag på en härlig söndags matiné. Min kropp hade gärna tänkt sig både godis och popcorn och läsk. Men jag hade gjort mig en liten påse med nötter och bitar av knäckebröd( alltså gott smaksatt knäckebröd) hemifrån. I och för sig kände jag mig som en liten fågel som åt bröd och nötter, men det gick bra och fick bort suget från det andra. Dessutom blev det en lyxig Päron Loka så jag smakade inga popcorn och hade inget behov.

Efter bion kom den tredje utmaningen och det var snabbmatsmiddag. Jag valde en Cecarsallad och tyckte att jag lyxade till mig med lite parmesan och en liten bit av det nybakade brödet. Så inga pommes kommer här fram! Faktiskt inte heller någon uppoffring, utan jag tyckte det var jätte gott.

Så jag vill nog ge mig själv mer beröm godkänt idag! Så härligt att få vara lite ego en söndag kväll och ladda inför en ny vecka.

I morgon är det dansmåndag! Åhhhh, det är äkta Rörelseglädje!

Vi hörs!
Jenny

Alltså, när jag vaknade upp i morse och tittade ut genom
fönstret, vad ser jag då? SNÖ! Det kan inte vara tanken att det ska snöa nu? Nu
ska det vara vår. Små tussilago i rabatten, utemöblerna ska dammas av och
grillen ska fram. Solen ska skina och man ska kunna ha vår skor på sig.

Nu då? Nu känns det bara trist. Jag är trött på vinter. Jag
fick till och med ta på min vinterskorna idag. Det kan inte vara meningen.

Jag vet inte hur det är för er, men vädret kan sätta tonen
för hela dagen för mig. Det kändes som det skulle bli en trist dag.

Min son är dessutom lite krasslig så idag fick jag vabba,
men jag försöker jobba lite samtidigt. Det är ju inte lätt att få till den
ekvationen.

Det är dessutom väldigt svårt att ha rutiner när man är
hemma. Tiderna för mellanmål bara försvinner. Dessutom har man tillgång till
massor av godsaker hemma och det är inte bra.

Dessutom så är det den där jätte jobbiga veckan på månaden
då jag har lite svårt att säga nej. Det är ju som jag skrivit om tidigare. Det
är nästan som det är någon annan som bestämmer och vill äta saker.

Så idag har det varit en riktig kamp att säga nej. Det
brukar inte vara så här jobbigt. Så ja, jag erkänner det blev 2 bitar choklad, lite
nötter och 2 fullkorns digistive kex.

Så det var inte bra, men nu blev det så.

Dessutom så vet jag att gamla Jenny hade ju inte bara ätit
det. En dag som denna hade jag ätit massor mer, kanske en mängd som jag inte
ens kunde sammanfatta. Så jag får vara nöjd med att jag kunde begränsa mig och
ändå göra halvbra val.

Det är bara att se framåt.

Imorgon kommer solen skina (hmmm, men man måste tänka
positivt). Jag ska gå upp tidigt och promenera, kanske med lite Mental Träning
i lurarna. Det är fredag och om det mot all förmodan regnar så kan man grilla
under ett paraply.

Ikväll blir det lite filmkväll med en kompis och med dt lite
Mental Näring.

Nu känns det lite bättre!

Jenny

Idag blev det rejält med Mental Näring och Rörelseglädje.

Först började dagen med lite trista nyheter att min London resa imorgon blev inställd på grund av den dumma askan. Inte mycket att göra och det är ju inte som man vill chansa…
Till lunch skulle jag träna dans med min kompis. Jag är super snuvig , men vill nog hänvisa till pollen. Så jag gick ändå och det är jag så glad för!

Det var både Rörelseglädje och Mental Näring. Han som ledde passet var en riktig skämtare och det var blandade olika dansstilar. Allt från indiskt till rumba och schlager. Det gjorde mig glad och insiktsfull… Jag är mycket otränad. Jag har nog inte varit på ett pass på ett par år. Men jag måste säga att det stor skillnad att hoppa runt med nästan 25 kg mindre. Knäet sa inte ett ljud heller. Så det var lovley och jag hoppas det blir en rutin att förgylla tråkiga måndagar med.

Däremot så gick det inte så snabbt tillbaka till kontoret, benen liksom skakade. Det kan tydligen bli så om man tvingar otränade ben att dansa… Så det blev en snabblunch vid tangentbordet. Kanske inte God Energi, men ibland räcker inte tiden till.

Efter jobbet hade min xtravaganzaenhet styling kväll med en av coacherna, Pernilla som även jobbar som frisör och make up artist. Målet med kvällen var att Pernilla skulle visa hur man själv fixar sitt hår och tips på hur man lägger en make up. Så jag var kvällens modell. Vem säger nej att få tips och bli bortskämd!

Här är den läckra förebilden

Under klassen så gjorde hon bara ena sidan för att man tydligt ska se skillnad. Det ser verkligen bisarrt ut! Det är som två olika människor. Här är en mellanbild.

När det var klart fick jag berätta om min framgångssaga och min xtravaganzaresa. Det känns lite konstigt att berätta om att man gått på helfart i nästan 14 veckor och att det gick bra och att jag tappade runt 25 kg. Det är lite overkligt att sitta och berätta, men också roligt och man hoppas att det får någon annan att känna sig peppad.

Efter mötet var slut så gjorde Pernilla den andra sidan färdig. Hon tyckte att det var roligast att åka hem så…

Så tack Pernilla, det var jätte kul!

Idag fick jag också en spännande kommentar på bloggen på gårdagens inlägg:

”Hej Jenny, nu är jag nyfiken igen: Hur tänker du om att det efter så lång tid med Xtravaganza inte är naturligt att avstå från ”det goda” utan att det fortfarande är en kamp? Att känna att man ”presterar” nånting när man avstår, är inte det en farlig fallgrop?”

Det bara måste jag svara på. Jag har ju egentligen bara ätit mat i 3 veckor och det är ju först nu som jag ”får” äta vad jag vill och behöver göra val. Jag håller på att känna mig fram, så det känns inte som jag gjort själva programmet så länge, bara viktminsknings delen.

Så för mig är det nu jobbet som du nämner i din fråga börjar. Att göra val som är bra för mig utan att det känns som en kamp.

Jag vill inte heller avstå från det goda. Jag vill gärna äta ost och ta ett glas vin, men jag vill inte ha 18 ostar hemma för jag måste ju jobba på att förändra mitt beteende med mat.

Däremot kan jag hålla med om att det kan vara en farlig fallgrop att känna att man ”presterar” något när man avstår från något.

Men fördelen är att jag känner något och gör ett val och faktiskt tänker, vill jag äta det här? Gamla Jenny tänkte inte, utan bara åt och det känns inte som ett bättre val.

Som jag ser det så kommer det här att ta tid. Jag behöver jobba med mig själv och i slutändan hoppas jag kunna unna mig livets goda, utan att tänka och känna att jag presterar något. Men det känns som det är en lång väg kvar och just nu måste jag hitta sätter som fungerar för mig

God natt på er!
Jenny