maj 042012
 

Ni vet att ibland hittar man plagg i garderoben som man inte använt på ett tag. Jag brukar nämligen tvätta kläderna och sedan hamnar de i hög som jag använder. De kläder som hamnar i garderoben kanske ligger där ett tag. För att upptäckas en tråkig dag. Då känns det nästan som ett nytt plagg! En strategi som också sparar pengar 🙂

Så för ett par dagar sedan hittade jag ett par fina jeans i garderoben och jag vet att de var tighta förut.

Därför var jag lite osäker på om jag skulle komma i dem eller inte. För så kan det ju vara ibland, att saker liksom krymper när de ligger i garderoben. För jag brukar bli lite deppig när kläderna inte passar. Fast just nu i mitt liv så har jag ganska bra koll på vikten och dess upp och ned. Jag har ju kanske gått upp 2 kg totalt så man vet aldrig.

Så med andan i halsen drog jag på mig dem. Nä, de hade de inte krypt och de satt faktiskt fortfarande som en smeck om jag får säga det lite själviskt själv.

20120504-070248.jpg

Så en liten ego boast får jag nog säga, för det är verkligen skönt att komma i glömda plagg. 🙂 dessutom billigare än att gå och handla nytt.

Nu kör vi lite fredag och helg tycker jag. För min del blir det grilla ikväll, oväntat… Sedan är det ganska lugn i helgen.

På måndag däremot ska jag för första gången träffa vår bloggare Hannadi live! Det ska bli superkul! Jag får berätta mer om det senare.

Nästa vecka kommer två andra saker hända,upptrappning inför Vårruset och omplanering för matintag. Återkommer med mer om det.

Trevlig helg på er!
Jenny

 Inlägg av kl 06:14
apr 022012
 

Som ni vet har jag ju gått upp lite den senaste tiden, och jag fick frågan igår vad jag tänkt göra åt det.

Det har snart gått två år sedan jag gjorde min upptrappning. Faktiskt exakt, för jag trappade upp under påsken.

Så jag har hållit min vikt i nästan 2 år. Nu har jag som sagt gått upp ungefär 2,5 kg.

Det jag inte kommer göra är att sticka huvudet i sanden och säga att det löser sig. Däremot så känner jag att det inte är oövervinneligt.

Klart jag tänker göra något åt det.

Min första tanke var att köra helfart ett par veckor så var det klart, men maken är lite emot det. Han menar att jag inte ska känna att det är en qvick fix utan han anser att jag med programmets andra delar, god energi och rörelseglädje kommer klara det galant. Det har han rätt i och att det är ju det jag gillar med Xtravaganza att det är en långsiktig investering i mig själv.

Ett annat alternativ är att köra halvfart, men det känns lite ovant för jag har ju aldrig gjort det. Jag gick ju direkt från helfart till upptrappning och god energi. Så vi får se om det skulle kunna vara något för mig att titta in på.

Jag är ju fortfarande strikt på vardagarna, men det har varit lite sämre på helgerna. Det har varit mer middagar och utsvävningar. Så det gäller att dra åt lite på det. Vin är lätt att dra in på.

Dessutom så vet ni att jag älskar vår matkasse, men det är en del kolhydrater med så nu har vi pausat påsen för att kunna laga lite annorlunda och tråkig mat. Mer kokta grönsaker och rena kycklingfiléer och fisk.

En annan åtgärd är att träna mer. Det har varit en liten svacka då hela familjen haft influensa. Så maken har inte kunnat köra hårt med mig. Jag har dessutom haft en grym hosta så det har blivit en del raska promenader, men nu kommer jag lägga in en växel på detta.

Jag ska ju springa Vårruset i slutet av maj och jag är faktiskt ganska taggad. Var ju ute och joggade veckan innan jag blev dålig och det kändes bra, både i knät och i kondisen.

Så jag är ganska säker på de här åtgärderna kommer ge resultat, och jag känner även att om det inte gör det att fundera på en helfart för att få en kick start, men som sagt det är lättare att säga stopp när det är 2,5 kg och inte när det är 10 kg 🙂

Så om ni har bra tips på goda rätter eller förbränning så tar jag gärna emot dem.

Nu kör vi!
Jenny

 Inlägg av kl 14:54
Dec 262011
 

Ja, det har varit målen med julen för min del. Vila och återhämtning och mys med familjen. Så har det faktiskt blivit och jag är så glad för det.

Den 23 december blev som den blev eftersom jag fick migrän, så jag hann ju inte baka peppisar med mina barn, för jag kräktes istället… Så jag lovade igen att jag på julafton skulle bara med dem. Men det är ju lite korkat att lova, då det är lite annat som behövdes göras i köket. Lycklitvis är min fina svärmor hos oss och ick ta över baket med barnen.

SÅ alla var nöjda och glada, en perfekt lösning!

Sedan kom mina föräldrar och vi fikade lite och satt och tog det lungt, även om friden avbröts var 3 minut av något av barnens utrop kring att det var årets längsta dag och att de ville öppna sina julklappar.

Men nej, det går inte. Man vill gärna tvinga sina barn till samma leda av traditioner som man själv vuxit upp med 🙂 Så först tittade vi på Kalle. Sonen höll på att avlida av väntande, men dottern var duktig. Jag tror jag njöt mest av Kalle och sjöng och pratade med i alla texter. Trots att min dotter bad mig att låta bli 🙂

Jag lyckades mitt i detta också att somna under Tjuren Ferdinand. Det är nog första gången det hänt att jag somnade under Kalle Anka…

Sedan kom ju äntligen tomten! Oh, vad barnen var uppspelta. Sonen studsade runt som en boll i hela vardagfsrummet och när han såg att han fick det han önskat sig hela hösten så fanns det ingen hejd på glädjen! Dottern var också lyrisk över sina presenter så i år har vi lyckats.

Jag fick också en fin julklapp, av min själv kan man säga, nämligen Zubma! Jag får återkomma med hur det går…

Sedan hjälpes alla åt att fixa i ordning vårt julbord, som var underbart lagom stort.

Mammas fantastiska vitlöksströmming som jag nog inte kan vara utan på julen, eller midsommar. Den är obligatorisk! Helt underbar!

Det blir så fint när man dukar och lägger upp allt.

Jag kan säga att jag var ganska mätt efteråt…

Julafton spenderades precis som jag ville. I soffan framför TV:n med världens bästa familj. Helt underbart!

Juldagen spenderades i samma anda. Jag och svärmor tog en välbehövlig promenad  för att sedan träffa upp alla grannar i en glänta för den obligatoriska grillningen. Mysigt!

Det roligaste var att min fina röda jacka inte var så poppis bland alla. Grannen hade skaffat sig en supersöt liten valp och varje gång den såg mig morrade den. Inte mot någon annan! Så ajg vill gärna får det till att valpen inte gillade min jacka, och att det inte alls handlade om mig 🙁

Resten av juldagen spenderades mest i sängen och titta på tråkiga, romantiska program som dök upp. Jag somnade ett par gånger och det var nog precis vad jag behövde.

Natten till idag var väl lite värre när Dagmar kom på besök. Galet vad det lät i skogen och jag höll tummarna att huset skulle vara kvar. Det var det, men strömmen försvann och höll sig borta mestadels av dagen.

Så familjen tog beslutet att göra en utflykt till Uppsala. Maken och svärmor traskade runt och jag och barnen tog och tittade på Alvin och Gänget och sedan  åt vi en smarrig lunch på en italiensk restaurang. Så när vi kom hem var strömmen tillbaka, och vi var redan mätta och belåtna. HURRA!

Så jag får nog säga att denna jul blev precis vad jag ville, ett mästerskap i vila och återhämtning. Nu hoppas jag resten av semesterveckan går i samma tecken!

Hur har er jul varit? Jag hoppas den varit lika underbar som min!

Kram

 Inlägg av kl 17:55
okt 292011
 

Nu sitter jag på flygplatsen på väg tillbaka hem. Ohhhh, vad jag längtar, men oj vad många saker jag fått lära mig och uppleva.

På vägen tillflyplatsen hade jag den märkligaste/ galnaste / roligaste bilresan jag haft. Bara att bli körd av en man från Armenien, samtidigt som han pratat ryska med mig och jAg försöker svara på något slags teckenspråk, men ryska och tyska inslag.

När vi kom i onsdags fick vi en chafför och han körde som man gör i Moskva. Inget konstigt, men han blev nog orolig när vi sa oj, oj oj, hela tiden. Han ringde vår kontakt här i Moskva för att höra om vi var oroliga, vilket vi inte var… Han bjöd oss i alla fall på massor av godis, för att vi inte skulle vara så oroliga. Han körde bra. Det var inte det, det var bara väldigt annorlunda.

Det roliga var att jag fick samma chafför idag på väg till flygplatsen och när vi såg varandra sa jag oj, oj och skrattade och det gjorde han med…

Allt i en stad där trafiken är helt galen. Det var väldigt många olyckor idag så han tog alla möjliga vägar runt för att vi inte skulle hamna i kö. Så visst jag har sett förorterna av Moskva också…

Mest nervös var jag när vi hamnade på en lerig bakväg, men då fick jag godis och jag förstod att det varit en krock på motorvägen ovanför oss och att vi skulle hitta en ny väg.

Väl framme så gav han med bakverk som hans mamma gjort för att han tyckte att jag tog det med sådan ro. Jätte snäll.

Så när jag väl kom igenom alla kontroller så kände jag mig ganska uppjagar, mest också för att jag inte gillar och flyga…

Så då satte jag mig och tog en öl och en ost greja och bara kände stressen rinna av…

20111029-164922.jpg

Jag dricker ganska sällan och ännu mer sällan mycket, men den där ölen var sååååå bra för mina nerver. Det var precis vad jag behövde för att känna mig lite lagom avslappnad!

När jag kommer hem ska jag berätta lite mer om denna otroliga upplevelse, men nu ska jAg snart hoppa på planet, lite lagom avslappnad…

Pakka
hej då på Ryska…

 Inlägg av kl 13:53
okt 222011
 

Fredagkvällen spenderade jag i mina gamla hoods…

20111022-101341.jpg

Det är något en en som väcks när man kommer ”hem”. Jag har ju inte bott här på riktigt sedan jag gick ut gymnasiet och flyttade till USA som au pair, men stegen man tar där känns hemma. De känns invanda. Även centrum ser helt annorlunda ut mot mina dagar så är den kom man känner sig bekväm. Saker i omgivningen som man känner igen. Små saker.

20111022-101619.jpg

Jag flyttade hit när jag var 5-6 år och har alltså vuxit upp i Farsta. Gått i skola och gymnasium. Tränat handboll, fotboll, dansat och sjungit i kör för att nämna ett par aktiviteter. Discon i centrum med många minnen. Så för mig är Farsta hemma med många minnen och det slår mig alltid när jag kommer dit. Det känns som hemma.

Igår hade vi lite ospontant bokat in en date. Jag tror vi bokade för 3 månader sedan bara för att alla skulle kunna. Trots det finns inga garantier att faktiskt alla andå kommer.

Men igår kväll kom alla! Ingen bangade, vilket var jätte roligt. Vi är 4 underbara tjejer som vuxit upp tillsammans. Vi har gått igenom allt tillsammans då vi nästan alla känt varandra sedan vi var 7 år gamla. Skola, fotboll, god Times and bad times. Pojkvänner, utbildning, viktvisor, sambos, män, bröllop och barn. De här tjejerna som känner alla ens sidor och gillar en på rikigt för den man är. Hoppas jag 🙂

När vi var yngre så hade vi så kallade ”matfester.” Det låter värre än det var. Vi åt helg enkelt god mat, med chips och cola hemma hos någon samtidigt som vi ofta sov över hos varandra.

På matfesterna fanns det obligatoriska inslag, som den grillade kycklingen med potatissallad. Den gjorde återintåg igår.

20111022-102309.jpg

Japp, smarrigt och nostalgi. Kan det bli bättre?

Ja, det kan det ju för det bästa med att träffas är ju inte att äta. Det är ju att få prata, prata och prata. Kl 2.00 somnade jag mitt i en mening tror jag. Det var som gamla tider då vi pratade tills vi somnade i soffan. Underbart och mental näring på hög nivå.

Just nu är det mycket. Jag vet att jag ofta säger det, för det är ju sant, men en fredagskväll full med mat, vin och prata med underbara tjejer var precis vad jag behövde. Ladda mina batterier och prata om saker som är viktigt, men som man inte alltid hinner prata om.

Så jag kommer leva på energin av vår träff länge.

I helgen blir det vila och mys med familjen som gäller för på onsdag ska jag åka och jobba i Moskva några dagar. Det ska blir spännande. Det är första gången! Så jag kommer nog ha lite spännande inlägg att göra under nästa vecka om jag får lite tid över…

Ha en skön helg!
Jenny

 Inlägg av kl 09:39
okt 172011
 

Så har ännu en helg svischat förbi. En mycket trevlig helg, full med Mental näring och kanske lite för mycket av den ogoda Energin…

Fredagen började jag med att ge mig på ett försök att få bort min gråa hårfärg och min halvsnygga utväxt. Man är aldrig så läcker som i en frisörstol…

Jag har äntligen hittat en frisör som gör mig glad. Kanske för att hon har det vackra namnet Jenny… Nä, det är mer troligt att jag gillar henne för att hon har samma typ av hår som jag så hon vet vilka problem och utmaningar mitt hästhagelsår innebär och hon är väldigt duktig.

Jag hade en vild idé om att bli rödhårig, men hon sa att vi kunde blanda in lite röda slingor i det blonda och ta det lite långsamt och inte göra något galet på en gång. Hon försäkrade mig om att jag inte skulle se ut som en polkagris heller, något som jag kanske inte rikigt litade på förens jag såg resultatet.

Jag gillar det, det blev en bra färg och utväxt och grått hår syns inte så långt ögat kan nå. HURRA!

Lördagen hade jag och dottern lite egen tid tillsammans. Det är alltid mysigt tycker jag och på kvällen var vi bjudna på en Musikfest. Alla fick ta med sina instrument och spela om man ville. Alla tog även med sig mat så att det blev ett riktigt knytis kalas. Fast FAAN, vad mycket god mat det fanns.

Dessutom blev det ett lika stort efterättsbord lite senare. Plus att det kanske blev ett par glas med vin också…

Det var i alla fall en mycket trevlig kväll, och medelåldern var väl lite högre än vad vi brukar gå på. Vi satt liksom vid ungdomsbordet, och det var ju länge sedan kan man säga. Däremot något som slog mig också när vi satt där och som handlar om olika generationer är hur olika man ser på mobiltelefoner.

När jag är på middag/ fest med mina vänner så kan jag lova med 100% säkerhet att alla på festen vid något tillfälle tar upp sin telefon för att kolla SMS, samtal eller visa något på telefonen. Eller har jag fel? Det är appar hit, eller en bild man bara MÅSTE visa.

På denna fest kunde jag inte se någon flippla med telefonen och det var ganska skönt. Det kändes som de faktiskt njöt av de som de höll på med. De försökte inte hänga med vad någon skrev på Facebook tidigare, eller vara orolig att man missat något dö viktigt SMS. En mobil fri kväll där alla njöt av att vara där, just då!

Ett litet avsteg på berättelsen, men ändå en iakttagelse från livet 🙂

På kvällen när jag kom hem fick jag i alla fall lida för att jag åt för mycket. Jag mådde så lilla och var svullen som jag minst var i sjätte månaden. Usch, onödigt, men det blir så ibland, och nu kommer det dröja innan jag gör om samma misstag! Som sagt ingen ångest heller, bara ett konstaterande att jag kanske inte gjorde bra val.

I alla fall, min söta familj lät mig sova på söndagen, och jag gick inte upp förens till kl 10.00. Underbart och välbehövligt!
På eftermiddagen skulle dottern på markeradkalas hos en kompis. Pinsamamamma som man är ser jag också chansen att få klä ut mig.

Jag blev en diskobrud. Dottern tyckte att jag skulle ha på mig en french maid dräkt med nätstrumpbyxor, som jag hade i lådan till en möhippa, i fall ni undrade varför en sådan dräkt låg i min låda…

Jag kände bara att det kanske inte var rikigt rätt forum…

Efter lördagens matorgie blev det inte några utspel på kalaset trots att tillfället erbjöds. Det var inte heller så svårt att låta bli.

Så det var en fartfylld och roligt helg, men nu är det måndag och vardagen gör entré. Spännande att se vad veckan bjuder på.

Ha det!
Jenny

 

 

 Inlägg av kl 16:40
okt 032011
 

God morgon you early birds…

Sitter på Arlanda och äter frukost.

20111003-064049.jpg

Gick upp 4.30 imorse. Det kändes väldigt tidigt.

Snart flyger jag iväg till Amsterdam, och även om det är jobb så blir det spännande att åka till en stad man inte varit i.

Rapport följer när tillfälle ges!

Hej hej
Jenny

 Inlägg av kl 05:43
sep 282011
 

Jag vet att jag brukar skryta här på bloggen att jag har lärt känna min kropp så mycket bättre i och med viktminskingen. Att jag känner av när jag är hungrig och kan lyssna bättre på hur den mår.

Så man kan väl säga att jag vill revidera mitt uttalande och säga att jag tydligen inte alltid lyssnar tillräckligt noga…

I går morse när jag vaknade kände jag mig ovillig att gå upp och hade ont i kroppen, men så är det höst och jag hade ju varit ute och promenerade så kanske det var lite träningsvärk?

Så jag åkte till jobbet.

Idag var det dessutom lunch beat, som jag inte kunde dansa på förra gången för att jag hade lunginflammation, men denna gång skulle det dansas.

Åhhhh, vad roligt det var. Man blir så glad i själen och man kan inte sluta le.Det är så blandat med folk, alla typer och alla åldrar och alla är där för att dansa.

20110928-124744.jpg

Så idag var vi ett glatt gäng på 4 tjejer, men nästa gång blir det säkert fler!

20110928-124835.jpg

Efter dansen hade jag ett möte och kroppen gnällde som tusan. Ni vet hur det är när det gör ont i kroppen och man liksom inte kan hitta en ställning. Hur man än vänder på sig så gör det ont någonstans.

Efter mötet när jag kom till tillbaka mitt rum så började jag få frossa och då tänkte jag, jaha, kanske jag är sjuk? Är det därför jag har ont i kroppen?

Så jag tog mig hem och hade tydligen feber också, inte så lite heller, 40,3 mätte tempen.

Så jag klev ned i sängen och somnade på studs.

Min familj tog god hand om mig och gosade och gav mig kramar.

Jag kom ganska snabbt på att min son var ju sjuk förra veckan och hade hög feber 1 dag, ont i kroppen och lite ont i halsen och verkade må som jag mådde nu. Så man kan väl säga att jag funnit smittkällan…

Så idag är jag hemma och vilar och mår redan bättre, så om jag är lika snabb som min son så kommer jag snart vara mig själv igen.

Så tydligen är jag inte jätte bra på att lyssna av min kropp när den är sjuk. Kanske för att jag inte har lust att lyssna för att jag inte har tid eller lust?

Men det är viktigt att lyssna och ta hand om kroppen för man har ju bara en…

Så kom ihåg det.

Jenny

 Inlägg av kl 12:06
sep 212011
 

Jag har inga syskon, vilket ibland var skönt när man växte upp, alltså ingen att bråka med. Men inte heller någon att alltid ha vid sin sida, och som stöttade en i vått och torrt mot andra.

Men under min uppväxt så fanns det alltid en person som var mig nära och som jag växte upp med och det var min kusin Åsa.

Åsa och jag bråkade ofta när vi var små, för det var ju min farmor och farfar, men det var faktiskt hennes mormor och morfar! Fast på riktigt bråkade vi aldrig. Jag var nog den som röjde mest och var den som lät och studsade runt och Åsa kommer jag alltid ihåg som den snälla. Kanske det är så fortfarande idag 🙂

Jag har många roliga minnen från vår barndom som blandas med riktiga minnen och de som man sett på de gamla projektorbanden som farfar/ morfar alltid visade och som vinälskade att titta på på den stora duken. De första skridskoturerna och våra jular tillsammans, och alla andra stunder som jag minns.

Så även om jag inte haft en syster så har Åsa betytt mycket för mig. En trygg fura som alltid bjuder på glädje och kramar. En syster man slipper bråka med.

Så när man växer upp förändras livet, och man träffas inte på samma sätt. För att livet kräver andra saker av en. Vi har båda skaffat familjer och bort på olika sidor av stan, men ändå när man träffas så känns det som det var igår man träffades. Alla samtal bara flyter på, både de jobbiga samtalen och de roliga. Det liksom bara flyter på och man har så mycket att prata om.

Att jag och Åsa träffas själva händer extremt sällan, då vi ofta träffas hela familjerna. Men idag fick vi träffa vandra själva på Kulturhuset. Där vi käkade en god middag, och pratade utan att bli avbrutna…

Underbart och Mental Näring. En stund som jag kommer ta med mig och njuta av. En gnista i en stressad vardag.

Dessutom är jag så stolt över henne för hon har, men hjälp av träning och förändrade matvanor tappat 20 kg och ser fabulous ut! Det är så roligt för vi satt och pratade om hur livet faktiskt förändras när man tappar vikt. Hur man orkar mer och orkar göra saker som man inte orkar när man är lite överviktig. Så jag är väldigt imponerad av hennes resa. Det gäller alltså bara att bestämma sig!

Nu ska jag snart kliva av mitt tåg och åka hem och gosa med mina änglar och vill bara säga tack bästa kusinen för att du bjöd på en härlig stund! Nästa gång blir det teater!

Kram kram
Jenny

20110921-192953.jpg

 Inlägg av kl 18:37
sep 202011
 

Ja, nu kan jag äntligen svara ja på det.

Det finns en middagsplan. Vardagsmaten hemma hos är väl inte det man kallar God energi. Det blir mycket halvfabrikat och pasta till barnen för mig blir det yoghurt och mackor.

Inte så läckert, men fungerar och barnen kan ju äta samma mat hela veckan om de får, mamma scans köttbullar och mackisar.

Men jag tror jag och maken kände att vi ville något mer. Så för ett tag sedan fick vi ett erbjudande om matkassar med recept och mat som levereras vid dörren. Det finns många varianter, men vår hette Middagsplan.

Så nu är vi inne på vår andra påse. De har nämligen leverans varannan söndag. Passar mig perfekt.

Så i söndags kom vår påse med massor av matgodis!

20110920-172017.jpg

Så spännande att hitta produkter som sällan får bo i min kyl…

Så i går blev det sejfile med ansjovis, matlagningsgrädde och kantareller i ugn, kokt potatis och färsk broccoli.

20110920-172550.jpg

Det var egentligen inte svårt för allt fanns i receptet och allt fanns i kylen, men det är lite mer jobb. Kanske en kock skulle ingå i matkassen?

Nä, det blev riktigt gott och färsk broccoli, och nu skäms jag som inte kan minnas att jag ätit färsk innan, oj vad gott det var. Vilken smak!

Hemma hos oss har vi haft frusna påsar med små broccolisar. Det smakar inte alls det samma…

20110920-173426.jpg

Barnen kanske inte var redo att byta ut sina köttbullar mot denna rätt. Men de provade och åt av de som de gillade. Alltså mest potatis…

Dessutom valde jag att bara lägga ansjovis på föräldrar delen av fisken…

Vi bestämde oss för att betygsätta alla rätter på en skala från 1 till 3. 1 för mat vi aldrig vill prova igen. 2 för en rätt vi kan stå ut med, och en 3 för något vi gillade.

Barnen gav rätten en 2:a och maken och jag gav den en 3:a.

Men jag och maken fick äta något annat och det var trevligt och gott, och spännande att prova något nytt. Dessutom blev det ganska mycket mat så maken och jag får äta idag också, men barnen får köttbullar. Det betyder att alla är glada och nöjda!

Så vi kör på med detta upplägg och hoppas på nya spännande rätter! Jag får återkomma!

Har ni en bra middagsplan?

Jenny

 Inlägg av kl 16:46