Det var då roligt att jag fått en del kommentarer om att jag var så modig som vågade klättra på Klätterväggen på kalaset i lördags och det är ju verkligen sant.
Jag vet att jag skrev lite om det i förbifarten, men det var stort för mig att göra det.
Faktiskt på flera sätt och som hänger lite ihop med att anta nya utmaningar som jag skrev om för ett par dagar sedan.
Jag är ju inte alls förtjust i höjder egentligen, eller vänta det är inte höjden jag är rädd för, utan det är fallet. Jag är otrolig rädd för att falla.
Dessutom så hade gamla runda Jenny ALDRIG gjort det, på grund av andra anledningar.
Jag hade för det första inte fått på mig selen ens för att jag varit för stor och det hade ju varit otroligt jobbigt att veta att man kanske inte alls får plats så jag vet inte ens om jag hade försökt att komma i en.
Den andra är skulle jag ha orkat klättra? Orkat dra min vikt upp längst en vägg på 9 m? Det är långt och det blir tungt oavsett övervikt eller inte.
Men det störta hindret hade varit min egen ångest att väggen inte skulle hålla, eller jag hade fått för mig att repet inte skulle klara min tyngd och gå av.
Många sammanlagda saker som skulle gjort att jag var kvar på marken. Jag hade aldrig som överviktig övervägt att klättra upp.
Men inte i lördags för när det blev tal om att vi föräldrar skulle hinna prova så sa jag ja direkt! Jag var först att haka på.
Varför?
Jo, dels för att jag verkligen inte hade någon av de hinder kvar som jag nämnde ovan, förutom min rädsla att falla. Den var kvar.
Men då kunde jag i alla fall känna ok, du är fallrädd Jenny. Nu tar du tag i detta och utmanar din rädsla och vågar klättra upp.
Om jag hade haft de andra hindren så hade jag troligtvis inte ens kommit till frågan om jag vågar utmana min rädsla?
Så vinsten är ju att jag skalat bort onödiga saker som stoppat mig tidigare, och det leder mig till den riktiga utmaningen som jag vågade anta.
Så även om jag valde att nämna min insats i förbifarten så var det stort för mig. Jag vågade klättra upp och känna att jag var skiträdd där uppe, men det gick bra.
Nästa gång kommer det gå ännu lättare, kanske jag till och med kan bli en van klättrare. Jag hörde mig själv till och med nämna att jag ville ta grönt kort! Crazy! Det hade den goda runda Jenny aldrig vågat!
Kämpa på och hoppas ni utmanar er själva riktigt mycket!
Hej hej
Jenny
En sådan underbar inställning du har! 😀
Du er en inspirasjon, Jenny. Skjønner jo at her er det bare å la seg inspirere av deg. Kan du, så kan jeg… Tenker på en fjelltur til sommeren som jeg har avstemming på. Enn så lenge er det jo ikke mange nok stemmer for at jeg skal gå. Men jeg håper jo at det blir noe, da.
Så vil du inspirere meg opp til fjells, stem meg opp Jenny. Ja, og alle andre også for den saks skyld. Ha en god dag! 🙂
PS! Har høydeskrekk jeg også. Og nå innser jeg faktisk at det er som du sier. Jeg er ikke redd for høyden i seg selv, men for å falle… 🙂
//Santnok
Klart jag vill att du ska upp och gå i fjällen. Det kommer bli roligt, men förstås en utmaning! Men tänk vad underbart det kommer att vara när du är där. Kanske du ska sätta upp en mål bild och ett datum? Göra ett riktigt mål för din fjällresa så du har något att se fram emot. Jag försår att fin fall rädsla kan bli en utmaning, men om du inte provar så har du faktiskt inte ens försökt. Jag ser fram emot att höra hur din planering går 🙂