Dec 012010
 

Idag hade jag xtravaganza träff. Det är alltid lika roligt och inspirerande. Det ger så mycket energi och om ni är dåliga på att gå på era träffar så är det verkligen ett tips. Det är även så att om man missar sin grupp en vecka så kan man ibland ta en annan grupps tid och göra ett inhopp. Det brukar också vara roligt då man ser lite nya ansikten som inspirerar. Det var så jag gjorde idag. Jag vet att jag kommer att missa nästa veckas möte då vi har julfest och gick idag istället.

Det var extra roligt det för det började med att jag träffade Maria som inte bara blivit en vän och någon som inspirerar mig. Hon var dessutom 1 av de 3 som valdes ut till årets framgångssaga 2010!  Det roliga är att jag vet att Maria är en riktigt inspiration och inte bara för mig, utan för alla hon träffar på som behöver lite extra push!

Det är nämligen så att när jag startade min resa den 3 januari var Maria den första jag träffade på centret. Hennes historia gjorde sådant intryck på mig. När vi träffades hade hon redan gått ned 16 kg och hade kört helfart över jul och nyår! Så då kände jag att det här fungerar och kanske fungerar det för mig med. Jag hade nämligen fått för mig att jag var den enda i hela världen som inte skulle gå ned med programmet. Så här 30 kg senare kan jag säga att jag hade fel…

Idag har hon gått ned över 40 kg och är inte bara en kalaspinga på utsidan, utan en super fin människa inuti.  Det tror jag i och för sig att hon var tidigare också, men jag kände henne inte då. Men hon glöder av glädje idag!

Så i alla fall jag är stolt och glad att känna Maria, en av 2010 års xtravaganza framgångssagor! Stort grattis!

När det kommer till träffarna så börjar vi alltid med den gemensamma Mental träning. Det är alltid lika skönt att få flyta bort och landa lite efter en stressig dag. Därefter pratade Liselott började med att gå igenom vår hemuppgift. Saker som vi skulle jobbat med.  Tex skulle vi funderat ut 7 saker som vi njuter av. För min del handlar det mycket att uppleva nuet och njuta av det lilla. Läsa en bok med barnen, en kopp kaffe, tystnad framför brasen. Sådant som samlar energi. Så det blir ju fler än 7 saker per vecka…

Vi pratade även om vilka strategier som man använder när man blir sugen! För min del är det inte så stort problem. Lite lyxigt, men jag är sällan sugen, men jag äter
mellanmål på förmiddagen och alltid 1/2 bar till kaffet på eftermiddagen. Så det är min strategi, att hålla en jämn blodsockernivå.

Vi diskuterade även ett ämne som jag tog upp härom dagen i bloggen. Om vilka val man gör, och att även att inte göra ett val så är det just ett val, vare sig man är aktiv eller passiv.

T ex när jag var överviktig och inte var redo eller orkade göra en förändring gjorde jag valet att vara överviktig. Alltså kan jag inte skylla på andra eller på omständigheter. För det var mitt val. Snälla, bli inte upprörda för jag vet att många tycker tvärtom att saker visst kan påverka och det kan finnas medicinska skäl till att det är svårt att gå ned i vikt. Men för min del så var det så här. Sedan måste man motiveras för att göra sina val, men det är en annan sak.

Vi började även prata om den annalkande utmaningen som de flesta känner som jul och nyår! Vilket mål man satt upp? Gå upp i vikt, gå ned i vikt eller stå still?

Att gå upp är ju inte svårt och inget man kanske vill, men att det kan vara ett val att man låter sig göra det, men att man då inte blir besviken.

Mitt mål kommer att vara att behålla vikten, men vi får se hur det går för denna tid är det svårt.

Sedan avslutade vi med att prata om mättnadskänslor och hur vi känner oss när vi äter. Jag vill inte skriva så mycket om det idag, utan jag tänkte återkomma med en utvärdering av mig själv utifrån denna mall nedan.

En trevlig träff som gav mig ny energi och roliga idéer,  och som vanligt ett par goda skratt!

Dessutom så vet jag att en vän till mig, som haft sin övervikt ett tag, idag genomgick en magsäcksoperation. Vi pratade om detta vid ett tillfälle i somras och jag ska erkänna att jag inte är en som hoppar upp och ned av glädje inför dessa. Det är en operation och det är alltid lite läskigt, men jag är jätte glad att hon efter många år gjorde ett val att göra en förändring och jag hoppas allt gick bra och det ska bli spännande att se vad det blir för resultat.

En av mina största orosmoment och funderingar kring dessa operationer är om man får  mycket hjälp under tiden man sedan går ned? För min del var den Mentala träningen så viktig så jag hoppas att de också får jobba med det. Man behöver ju jobba med det inre också. Jag har nämligen hört att man hänger lite fritt själv efter operationerna. Någon som vet?

God kväll på er så hörs vi!

Hej hej

Jenny

 Inlägg av kl 21:58
Nov 242010
 

Jag fick en kommentar på bloggen idag som jag tänkte att jag ville skriva om. Det handlar om att jag bara gör rätt val, och om jag kanske aldrig gör fel val.

Jag måste säga att jag inte alltid är stolt över alla val jag gör, men jag skriver ofta om dem, fast inte i benämningen, att jag har ångest för de val jag gjort. Jag skriver inte att ”tusan vad jag ångrar att jag tog en liten bit tårta”.

Anledningen till det är att jag försöker leva i xtravaganza programmet och lära mig tänka om. Jag planerar innan jag ska någonstans och försöker hela tiden tänka att vad jag än gör så gör jag ett val. Om jag tar en bulle så väljer jag själv att äta den. Den kommer inte attackera mig, utan det är ett aktivt val.

Även att låta bli att välja är ett val. Om jag inte kan bestämma mig om jag ska åka till gymmet, eller ta en promenad och låter bli båda så har jag ju också gjort valet att låta bli. Så allt ligger i mina händer och ingen annan kan man skylla på när det inte fungerar.

Men självklart kan saker slinka ned och det inte blir som planerat. T ex för ett par veckor sedan så hade jag en hemsk mötes dag då både croissanter och godis slank ned. Inga mellanmål och en brakmiddag på kvällen. Kanske inte planerat och helt lyckat, men ibland blir det så. Jag borde ha planerat bättre, men denna dag blev det inte så.

Skillanden idag mot tidigare är att jag ger mig själv en feedback som säger. ”Jaha, nu blev det så här, men nu väljer jag att se framåt och inte skäms för att jag föll dit.”

Den typ av tänkande jag vill unvika är att ”Oj, nu tog jag en bulle, tusan, nu är allt förstört. Då kan jag lika gärna ta 3 bullar till”.

Så fungerar det inte för mig nu. Jag försöker tänka att om jag vill äta en bulle så gör jag det för att jag väljer att äta den, då får jag inte heller få dåligt samvete. Jag får absolut inte heller tänka att ”Då kan jag lika gärna ta 3 bullar till”.

För att undvika att ta saker brukar jag rent praktiskt tänka. Om jag äter denna bulle, hur mycket måste jag då träna för att gå plus minus noll. Oftast så inser man att det inte är värt det, för att det krävs mycket jobb. Då är det lättare att låta bli…

Det i sin tur innebär inte att jag kalkylerar allt, väger och mäter mat. Lite sunt förnuft och en känsla för hur mycket saker innehåller kommer man långt med.

Tidigare var jag även en stress ätare och smååt hela tiden när jag blev stressad. Det kändes inte alltid som jag hade kontrollen. Jag ville egentligen inte äta, och visste att det inte var bra, men så gjorde jag det i alla fall. Jag kunde äta en kaka, för att sedan ta en till och till slut så vara alla kakor i ett helt paket borta, utan att jag kände att jag aktivt valt att äta dem! Ganska läskigt att känna att man inte har kontroll på ditt ätande.

Så är det tack och lov inte idag. Det bara är så, men resan dit har ju inte varit lätt. Det handlar om att jobba med alla delar av xtravaganzas program, men för min del har den Mentala Träningen för att förändra mitt beteende varit nyckeln till att jag tänker annorlunda.

Så, nä jag lovar jag äter och stoppar i mig saker som inte är toppen, men jag väljer att se det som ett val och inte ett misslyckande och kompensera med träning, eller striktare linjer.

Dessutom måste jag bara säga TACK Pelikan för tipset på dam-potta på http://www.pipinette.com/.  Helt underbart, precis det jag vill ha. Den ska jag gå och köpa på en gång, både praktiskt och ganska snygg, för det kan ju bli en lång vinter…. Perfekt för barnen också! Tänk vad grejer det finns!

Ha det så bra!
Jenny

 Inlägg av kl 16:00
Nov 222010
 

Nu har den kommit, en ny bar smak, nämligen pepparkaka!

Kolla här är den:

Jag var lite skeptisk, för papparkakor är ju så goda och att göra en bar måste vara en utmaning för att det ska smaka bra. Men ärligt, denna är den bästa! Det slår till och med mint, och det är inte illa.

Om jag  ska beskriva den så skulle jag säga att det påminner om att äta pepparkaksdegen, fast fastare. Det fanns en kaka när jag var liten som var som en halvhård pepparkaka. Det var nog föresten en tysk kaka som mormor brukade hemma.

Hmm, det var kanske inte den bästa referensen för hur ska ni veta hur den kakan smakade… I alla fall, så var den god och kommer i alla fall ätas av mig i jul…

Är det någon annan som provat pepparkakan? Vad tycker ni? Om ni ska ge betyg, mellan 1-5. Kul att höra vad ni tycker?  Själv ger jag den 5 för det är min nya favo.

Tänkte på det igår när vi hade julmys och det var bullar, pepparkakor och skumma tomtar (de är så galet goda, fortfarande…). I alla fall, innan alla gäster kom så åt jag en halv bar för att få pepprkakssmaken  i munnen. Dessutom blev jag ju lite mätt så att mn kan göra bra val.

Jag åt bulle, ett par vanliga pepparkakor och några skumtomtar. Jätte gott och ingen ångest.  Däremot är jag nöjd att jag tänkte mig för och bestämde mig innan vad jag fick äta. Det kan lätt barka iväg vid mysfika som runt julen.

Julen och allt det den har att erbjuda är verkligen en utmaning, så nu gäller det att lägga in en ny växel. Jag ska nog sätta mig ned och planera vilka aktiviteter jag kommer att utmanas i och hur jag ska hantera det.

Hur ska ni göra? Är ni redo?

Hej hej

Jenny

 Inlägg av kl 20:48
Nov 172010
 

Mitt första migrän anfall fick jag som 10 åring. Sedan dess har det varit många ”anfall” en del lättare än andra, och i perioder inte så ofta för att i andra perioder ta över.

Jag får klassiska anfall där jag tappar synen, kräks och får galet ont i huvudet. Inte så kul alltså.

Så migrän är ju något som jag till varje pris vill undvika. Som sagt i vissa perioder har jag haft det mycket migrän. T ex när jag väntade min dotter så fick jag kanske 3 anfall i veckan. Däremot så var de inte så starka så det gick bra.

Dessutom åt jag special medicin för anfallen, en så tung medicin så att ajg tappade känseln i hakan… Kan det verkligen vara bra?

Så under alla dessa år har jag försökt hitta mönster på vad det är som utlöser anfallen. För varje gång jag får ett anfall så kan man hitta mönster:

  1. Stress
  2. Eller att man slappnar av efter en stressad person.
  3. Socker är en bov för mig. Mycket socker kan verkligen utlösa
  4. Dålig sömn
  5. Väderomslag
  6. Ägglossning

Så eftersom man vet vad som utlöser det, borde det vara lätt att undvika, eller hur? Men så fungerar det ju tyvärr inte. Det är svårt att sluta stressa, och vädret och ägglossning får man ju stå ut med. Det är inte så lätt att påverka…

Dessutom har jag under årens lopp läst mycket och hittat tips som man provar. Ett av tipsen jag hörde för ett par år sedan var att fettet i nötter är bra för människor som får migrän, så det är något som jag tänkte prova.

I alla fall när jag började helfarten i januari så visste jag inte hur mitt huvud skulle reagera. Huvudvärk hade jag ju nästan alltid, även om det inte var migrän. Tabletter åt jag regelbundet, nästan dagligen för att dimman av huvudvärk skulle ge sig av.

Under helfarten försvann min huvudvärk, den vanliga. Jag tror att jag åt tabletter kanske 3 gånger under 15 veckor.  Dessutom hade jag bara 1 migrän anfall under hela persioden. Helt underbart.

Sedan började jag äta och det har gått väldigt bra. Jag har inte haft ett anfall sedan april. Jag äter ju verkligen regelbundet med 2 mellanmål och dessutom nötter, inget socker på regelbundna tider och träning.

Alltså inget anfall jag kan minnas sedan april tills för 1 vecka sedan då ajg fick ett anfall, sedan fick jag ett till bara ett par dagar senare och då blir man orolig! Varför blir det så här????

Så jag försöker titta på vad jag gjort nu, vad som förändrats i mitt beteende.

Förra veckan var inte bäst, på mellanmåls fronten har det varit dåligt med att hinna med dem, och oregelbundet, jag har inte ätit nötter, stressat otroligt mycket, inte hunnit träna och dessutom ägglossning.

Så alla tecken på varför är ju där! Så nu är det bara att ta sig i kragen och inse att det jag äter och hur jag lever påverkar mina anfall, och om jag sköter mig så kommer jag således slippa migrän.

Kan det vara så enkelt? Att jag kan påverka detta mer än jag tror!

Det är ju värt att tänkte på och det är ju en morot och motivation att sköta sig, att slippa migrän!

Har ni några bra tips som kan hjälpa?

Hej hej

Jenny

 Inlägg av kl 21:26
Nov 122010
 

De dagar som är absolut svårast att sköta sig är ju långa mötesdagar. För det första så finns det ju inga rutiner. Man har möten och pratar och hoppsan där står en skål med godis. Dessutom var mitt tåg sent så det blev ingen frukost vilket är en förutsättning att kunna motstå. Så det blev en croissant och kaffe. Inte top of the line choice, men kanelbulle var det enda alternativet.

Till mellis lyckades jag undvika godis och onyttigheter och fick i mig en mandarin och vatten.

Till lunch var det smörebrö. Jag valde ut 2 stycken och tog de nyttigaste alternativen, alltså skinka och inte skagenröra i alla fall.

På eftermiddagen blir man ju lite sugen. Speciellt eftersom man inte en ätit varken bra frukost eller lunch. Så det blev en banan, en liten bit mörkchoklad och 1 geisha choklad som jag faktiskt inte valde att ta själv utan som en kund la framför mig. Då är det svårt att säga nej…

Ändå ganska ok med tanke på att det låg druvor av godis överallt!

OBS! Godispappret på bilden nedan har ingenting med mig att göra…

Så här såg t ex min jobbar kompis Moas lilla hög ut efter 1 timmes presentation…

Sedan blev det en sen sen middag på Teatergrillen. Jag valde hummersoppa till förrätt och kalv till huvudrätt. Fantastiskt gott var det, men säkert inte nyttigast.

Däremot så är ju inte portionerna så stora. Till detta blev det vatten så inget onödligt vin drickande. Då tjänar man kalorier!

Sedan promenerade jag rask till tåget och det tog nästan 25 minuter. Så det blev lite Rörelseglädje i alla fall.

Så nu när jag utvärderar mig själv så måste jag säga att jag faktiskt gjorde det bästa av situationen. Det som jag ska tänka på till nästa gång är att jag ska ta med en bar så att det inte blir så desperat. Det hade hjälpt mycket idag.

Imorgon blir det arbete. Då ska jag jobba lite extra på ”Det goda Köket”. Jag ska hälla vin och berätta om trevliga fina årgångsviner. Så det kommer bli kul, så vi kanske ses om ni är där.

Ha en bra fredag kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 19:38
Nov 062010
 

Fredagen är som sagt vikt dagen och man är alltid lite spänd för att dels se om man gjort så bra val som man tror och få en slags riktlinje hur helgen kan få se ut. Kan man få unna sig något eller blir det många, många promenader?

Tydligen hade jag varit duktig för nu hade jag gått ned till 70 kg.

Det som är det bästa med detta är att det inte känns som jag har sagt nej till saker som jag inte velat, utan det känns som jag bara gjort de val jag velat och ätit bra och vd jag vill.

Det måste ju betyda att man hjärna faktiskt gör bra naturliga val?

Nu ska jag precis ta med mig barnen och åka in till Stockholm på kalas och då kan jag faktiskt unna mig en liten bit tårta, hurra!

Ha en underbar lördag!
Jenny

 Inlägg av kl 10:22
Nov 042010
 

Igår hade jag och maken barnvakt i form av farmor! Hurra, hurra! Vi passade därför på att gå ut och äta middag.

Senast vi hade en romantiskt date, och nu när jag berättar det så känns som det var alldeles för länge sedan, gick jag på helfarten. Då skulle vi gå på restaurang men maken tyckte att det inte var så roligt att äta när jag tittade på så vi hamnade på Macdonalds. Väldigt romantiskt…

Igår åkte vi i alla fall till Sollentuna för att hitta en restaurang som min man hade varit på en gång. Så vi åker alltså omkring i mörkret i Sollentuna och letar. Sedan kommer vi på att det är Edsbacka bistro vi letar efter och slår in det på GPS:en. Det som är roligt med dem är att de ibland är helt ologiska! Den tyckte tydligen att vi skulle åka förbi vattnet, inte för att det var den närmaste vägen, utan kanske för att det var fint? Jag blir inte rikigt klok på dessa GPS:er.Praktiska ibland, men lite konstiga ibland.

I alla fall, tillbaka till den Edsbacka bistro. Det var ett gulligt ställe med bra mat. Jag valde efter mycket om och men en risotto med svamp. Jag vet att risotto inte är det nyttigaste som finns, men lät så god, och med kronärtskocka chips. Jag brukar heller aldrig beställa vegetariska rätter, och tyckte det var kul att prova något nytt.

Det ser verkligen ut som jag sitter i ett badrum och äter, men det var verkligen fint där!

Maten var dessutom galet god och jag har bestämt att årets svamp utan tvekan är kantarell!

Sedan hade vi bestämt att vi skulle dela på en ost tallrik till efterätt, men när det visade sig nästan alla ostar var slut så struntade vi i det. Då var jag så glad att vi inte tog något annat istället. Gamla Jenny hade utan tvekan tagit in något annat, gärna med choklad. Något som jag inte hade delat med mig av…

Så även om risotton inte var i topp av nyttiga val, så skäms jag inte för det, och dessutom glad för mitt val att låta bli efterätten.

Dessutom tvingade jag ut svärmor och barnen på prommenad idag för att gå bort risotton. Synd att alla skulle bli drabbade av att njuta av det fina vädret. Min son hade nämligen en låååång utläggning att det var bättre att spela spel än att promenera, men så kan det väl inte vara?

Ha en jätte bra kväll på er så hörs vi!
Jenny

 Inlägg av kl 20:38
okt 292010
 

Igår när jag skrev att jag skulle upp vid 5 för att träna var jag inte säker på att jag skulle orka. Det är ju ganska mörkt ute och varmt i sängen… Dessutom kom min söta dotter in i natt efter en liten olycka och då är det alltid lite lurigt att somna om.

Men när klockan ringde kl 5.00 kändes det ok att gå upp. Träna är ju inte något jag måste göra, utan något som jag vill göra och gillar.

Så det blev 20 min på crosstrainern och sedan vikter.

Dessutom var det viktdags idag. Glömde förra fredagen, så det var två veckor sedan sist så jag var lite orolig. Men det fick jag inget för, för vikten står fortfarande still. 71 kg. Hurra!

Så som tack för en bra start på dagen så blev det en smarrig liten latte och sedan grötfrukost.

Dagen kommer även bjuda på lunch med en mammaledig kompis och ett Halloweenpartaj på dotterns skola ikväll.

Så jag tänker mig att det blir en riktigt underbar dag!

Förresten tack Ingrid för receptet. Låter enkelt och att man kan variera det lätt! Både som huvudrätt och efterätt! Ska prova så fort det går!

Kram på er och ha en underbar dag!
Jenny

 Inlägg av kl 06:50
okt 262010
 

Som ni vet berättade jag förra veckan att jag hittade min mormors ring och att det var helt underbart. Inte för värdet på ringen utan för att den tillhört min mormor. För över 2 veckor sedan lyckades även min kamera försvinna och jag var väldigt ledsen för det. Inte bara för att det var en kamera, utan för de bilder som jag hade tagit.

Efter att ha letat hemma och på jobbet och mailat ut till alla och frågat om de lånat min kamera så fick jag till slut inse att den var borta. Så tänkte jag att det kanske lönar sig att gå till hittegodsavdelningen på SJ och fråga i alla fall, men ärligt det kändes som ett långskott. Dels för att om man mot förmodan verkligen tappar något på tåget så vad är oddsen att de hittar till en hittegods?

Jag började med att beskriva min kamera, kanske inte med modell nummer och märke, mer i form av att den har ett svart fluffigt fodral och kameran är skiftande i brons… Sedan kom jag på att den sista bilden i kameran var på 3 gravida kvinnor i en hall på mitt kontor. Så om inte det räcker för att hitta en kamera så vad behövs?

Så när han plockar fram det lilla gänget med kameror som samlat på hög på hittegodsen så ser jag mitt fodral! När jag drar ut kameran så ropar jag glatt. ”Det är min, det är min!” Mannen på hittegodsen var lite avvaktande och menade att det inte stämde med tiden jag nämnde att jag tappade den, men jag sa om den innehåller en sista bild med 3 gravida kvinnor så måste det ju räcka? Jajjamen, där var bilden. Min kamera var tillbaka. Så ärligt, att jag hittade min mormor ring i en handske i graraget och att min kamera tåg sig från ett tåg till hittegodsavdelningen, vad är oddsen för detta? Materiella saker, jag vet, men glädjen att hitta en mormors ring och bilder är värt mycket!

Så imorgon ska jag köpa senilsnören så att inte tappar bort något mer och kan fästa alla grejer på min kropp!Jag kommer att bli både snygg och praktiskt. Vad mer skulle jag kunna hänga upp på mig själv?

På kameran hittade jag även bilder från min senaste xtravaganzaträff , oktoberträff 1 på Lifetime.

Nu måste jag erkänna att allt som sas kanske inte är superfärskt i minnet, men ett par saker minns jag. Vi pratade nämligen om kommunikation och att vi alla kommunicerar på olika sätt.

De finns de som kommunicerar visuellt, kinestetiska eller auditiv. Vem man är av dessa påverkar hur man kommunicerar. Visuella behöver se den som pratar och även läsa av den som de pratar med. Den kinestetiska lägger in mycket känslor för att förstärka det sägs och den auditiva vill gäran lyssna och har inte ett behov att se på den som de pratar med. Då är tonlägen mycket viktiga.

Utifrån detta så fick vi prata om olika situationer detta kan skapa problem. T ex om en person som tycker att det är viktigt att se den som pratar och se rörelser kommer ha svårt att kommunicera med någon som auditiv då den inte behöver titta på den som talar. Dessa två typer kan nog ganska ofta hamna i konflikter med varandra.

Dessutom fick vi en hemuppgift till nästa gång. Vi skulle fundera kring mottot ”Meningen med kommunikation är den respons vi får”. Nu är det så att min nästa träff är redan imorgon så jag får jobba lite extra ikväll…

Dessutom vet jag att jag utlovat mer mat tips och vad jag äter. Nu vill jag inte att alla ska gå omkring och tro att jag äter dålig och inte har har koll. Saken är den att det bara flyter på. Jag räknar inte, jag mäter inte. Jag känner inte att jag gör avkall. Mina portioner är mindre och jag äter oftare. Det finns inget friterat och inte heller läsk någonstans i min mat. Enkelt eller hur? Precis som jag alltid önskat mig att det ska vara.

Men jag lovar, jag ska återkomma med hur ett dag ser ut och exakt vad jag äter!

Till helgen har som sagt även mitt xtravaganzacenter på Birger Jarls gatan öppet hus och jag ska berätta om min viktminkningsresa. Det är lite nervöst att stå där och prata, men det ska bli kul Om du inte har något för dig är du välkommen! Se bara till att anmäla dig!

Ha det så bra så hörs vi!
Jenny

 Inlägg av kl 21:16
okt 222010
 

Så var den alltså här igen, snön! När jag tittade ut genom fönstret i morse kunde jag bara sucka.

Eftersom jag inte hunnit få på vinterdäck tänkte jag att det är bäst att komma iväg så fort som möjligt.

Mycket riktigt. Jag såg ungefär 10 bilar som redan hade åkt av vägen. Då känner man sig lite nervös när man rattar upp på motorvägen. Nu sitter jag på tåget som rullar på så vackert så därför tänkte jag dela med mig av mina vintertips för bilförare.

1. Byt till vinterdäck

2. Planera din körning. Om du ska svänga av, blinka och blinka i god tid.
3. Håll avstånd. Om bilen framför bromsar och det är glashalt kommer du åka in i den andra bilen om du inte har detta i beräkning. En vän till mig förlorade sitt körkort i 3 månader på grund av detta.

4. Ha gott om tid så att du inte blir stressad av att det tar lång tid. Kanske se en möjlighet att sätta på en Mental träningsskiva och slappna av, fast förstås inte för mycket…

5. Sänk hastigheten. Bara för att det är 110 väg innebär det inte att man måste köra det, med sommardäck, på is.

6. Mitt bästa tips är att om du inte vill göra punkt 1-5 är att du lämnar bilen hemma…

Om du oturligt nog kör av vägen ändå, för det kan hända den bästa, se till att du har din varningstriangel i bilen och att du också sätter på varningsblinkersen så man ser dig och en laddad mobil så att du kan ringa någon som vill förbarma sig över dig.

Var rädda om varandra i trafiken!
Jenny

 Inlägg av kl 07:58