Jag vet att jag skrev ett inlägg om tjocka familjer igår och jag vet att det inte alltid är så lätt. Att barn också har olika personligheter och olika kroppar och hur man förbränner kalorier.
Jag har ju en fin dotter som t ex inte gillar mat alls. Det är väldigt jobbigt att höra henne säga att hon inte är hungrig. Så har det varit sedan hon egentligen var en bebis. Vi fick redan på BVC höra att det finns barn som inte känner hunger, precis som en del barn aldrig känner sig mätta. inte så bra, varken det ena eller det andra, men så är det tydligen.
Problemet är ju att man behöver energi för att orka leka och för att ha ett jämt humör. Jag märker alltid när hon borde äta, men inte känner sig hungrig. För det humör min dotter får när hon inte har energi är inte att leka med! Det är det pissigaste humör man kan tänka sig. Det är ju så frustrerande för man vet att bara hon äter så kommer min underbara dotter tillbaka.
Dessutom så är det ju viktigt att man låter barnet känna sina signaler själv och att man inte tvingar dem att äta när de inte är hungriga så att det blir en låsning. För min dotter är otroligt duktig på att säga nej till annat också. Ställer man en skål med godis framför henne så äter hon inte heller upp hela skålen. Hon tar lite sedan är hon nöjd, och det är ju verkligen toppen!
Så jag vet att det inte är enkelt. Vi har dessutom prövat allt från uppmuntran, till belöning och vänta ut henne och alla varianter där emellan. Jag tror inte att någon kan komma med ett tips som vi inte prövat, men inget hjälper.
Så igår var vi på restaurang inne i Stockholm för att möta vår gudson på stan. Vi valde TGI Fridays för de har god mat och tänker på barnen. Barnen var superglada och valde pannkakor och sylt och grädde. Skönt tänker mamma för då vet man att de kommer äta. Jag lovade också att de skulle få glass till efterrätt. Det är ju alltid under regeln att man äter sin mat om man ska få efterrätt. För om man inte orkar maten kan man ju inte orka efterrätten, eller hur?
Så när pankisarna kom in deklarerade dottern att sylten var för stark och att pannkakorna var för degiga, så de skulle hon minsann inte äta! Hon åt 4 tuggor.
Vi provade sylten och pankisarna för att se att allt var ok, och de var helt ok. Sonen sulade i sig allt på 5 röda och tyckte de smakade fint.
Jag delade till och med med mig av min mat, men det var inte heller bra.
Så vad gör man då? Inte beställer man in en ny rätt för 70 kr? Man kan ju inte heller gnälla på köket. Hur gör man med den utlovade efterrätten?
Vi gjorde i alla fall så att vi lät sonen få sin glass och dottern fick ingenting. Ont gör det i hjärtat, men det hade ju inte varit rättvist att inte ge honom en glass, och inte heller var det ok att låta henne äta sig mätt på en glass.
Så jag kände mig som en mycket elak mor, men dottern sa inte ett ljud utan förstod, och på något sätt så var det ju rättvist det kändes bra att jag inte blev en mes mamma som gav henne en glass.
Efter en kort promenad på stan så gick vi in på MacDonalds och hon fick Chicken nuggests och vatten. Hon åt dem utan en ljud och blev en toppen glad tjej, som tydligen behövde energi för att orka gå på stan.
Så jag förstår alla er föräldrar som kämpar med era barn, oavsett om dina barn äter för mycket eller för lite, det är mycket mycket svårt!
Hej hej
Jenny
