Jag börjar ju bli frisk, men blir ruskigt anfådd bara av att gå upp för en liten, liten trappa, men det är väl så det är med lunginflammation. Det tar tid. Inget konstigt med det.
Det som är mer oroväckande är att jag tycker lite synd om mig själv. Jag känner mörka tankar som gör mig lite deppig och ledsen att jag inte kan göra någon Rörelseglädje. Tankar som jag inte vill ha. För de i sin tur leder till att jag tröstäter lite. De senaste dagarna har det blivit lite tårta o annat som inte är bra för mig, som lite chips till och med med förevändningen att det är just lite synd om mig. Ni vet att man tycker att det spelar ingen roll så man kan lika bra äta lite. Den känslan av tycka synd om sig, oginast gillar jag inte alls!
För mig är det en av de viktigaste delarna med min resa, att inte äta av andra orsaker än att jag vill och gör ett val. Så det gör mig lite orolig.
Dessutom har jag precis slutat min antibiotika kur, vilket också gör mina tarmar känsliga för socker. Förra hösten var jag på en föreläsningen om candida som är svampar som sätter sig på tarmarna och livnär sig på socker. Ju mer man äter ju större blir de, tills man inte kan säga nej till socker. Ta det jag skrev nu med en nypa salt. Det är min uppfattning vad de sa på föreläsningen, men det som var viktigt med det var att när man avslutat sin pencilinkur så är tarmarna mer känsliga och möjligheten att utveckla candida är större. Precis där jag är nu.
Så hur ska jag nu komma ur detta och inte komma in i dåliga vanor igen och som dessutom min kropp just nu är svagare att hantera?
Steg ett är invägning på fredag. Vikten kommer förhoppningsvis få mig att skärpa till mig. Det andra är att det kanske är läge att köra lite mental träning, men främst måste jag säga till mig själv på skarpen att passa mig för att glida in i dåliga vanor. Peppa mig lite med snygga bilder så att jag vet jag jag jobbar för. Snap out ofit, bara! Det är inte alls synd om mig. För jag är på väg att bli frisk och det är ju jätte bra. Ju snabbare jag blir frisk desto snabbare kommer jag få röra på mig igen.
Undra om min egen pepp fungerar?
Fler tips på vad jag ska göra för att sluta tycka synd om?
Ha en bra dag på er så återkommer jag med hur jag tar mig ur min lilla svacka.
Hej hej
Jenny
Kroppen skriker efter extra energi när man precis varit sjuk, eftersom det tar kraft att friskna till, särskilt efter en lunginflammation. Ta det lugnt och var snäll mot dig själv, snart är du tillbaka till ditt gamla vanliga jag igen. Ät kanske lite mer energirik mat, men skippa chipsen!
Ja, jag försöker vara snäll, men att äta chips och tårta är nog inte att vara snäll, men det är klart kroppen behöver bygga upp sig nu så det är väl bara att köpa läget… Ska försöka göra bra mat istället. Kram
Antibiotikan gör att magen blir helt upp och ner och det är itne konstigt att du vill äta tex chips. Men man kan ju tycka synd om sig själv utan att äta ”junk”?? Köp nån snygg top eller nåt annat som piggar upp. Men det är ju helt ok att inte vara på topp jämt, mentalt. Svackor är helt normalt och det har alla oavsett vad du hör andra säga. Håll ut, det kommer att gå över.
Kram
Håller med, shoppa måste vara bättre än chips! Det är ju sant du säger. Alla har svackor, men man är så rädd att falla tillbaka i dåliga vanor, vilket är lätt hänt om man börjar tänka i de banor jag har tänkt i just nu, men det är ju ingen panik. Fokus är att bli frisk! Kram
Min lilla docka, var inte ledsen Du är snart på topp igen. Den gamla klyschan ”det finns de som har det värre” kanske inte är någon tröst men kör Din mentala träning och gå små korta promenader i sakta mak så löser det sig snart.
Kram
MAPA
Hej mapa! Ja, så ska man tänka för det är ju sant. Jag har ju något som går överinalla fall! Nu när jag slutat med pecillinet så känns det mycket bättre. Känner mig gladare och sådet lättare att andas så då känns det som det är på väg åt rätt håll. Kram kram