Stackars mig…

De senaste dagarna har jag känt mig låg, lite på gränsen till en depression trodde jag.

Allt kändes tungt och jobbigt. Trots det så hade jag en supertrevlig tjejkväll hemma hos en jobbarkompis i fredagskväll. Vi spelade spel och drack vin, eller just vin drack jag inte för att jag skulle köra, men ändå. En riktigt rolig och bra kväll med mental näring och god mat.

Lisa som vi var hemma hos bjöd på en Vegan middag och allt smakade verkligen supergott, och till och med lite efterätt blev det för min del.

Det blev ganska sent så jag kom nog inte i säng förens vid 1.30. Dessutom var jag tvungen att gå upp kl 7.00 för att skjutsa dottern till genrepet inför hennes show.

Mamma och pappa kom också och vid 14.00 så var det showtime. Oh, vad duktiga de är och vilken show det var! Självklart var ju min tjej duktig för det är så alla mammor tycker om sina barn, men att se de äldre som är runt 20 år att dansa är verkligen en fröjd. Så det var verkligen en underbar show!

På kvällen kände jag mig lite sliten och kände att det mesta är lite jobbigt, men man kan liksom inte sätta fingret på vad det är.

På söndagen började det. Usch, vad jag mådde piss! Jag kämpa de på och lyckades ta mig igenom en show till men sedan kanske kroppen in handduken! Jag fick frossa och 39 graders feber och bara låg och skaka i fleecekläder i sängen. Hade galet ont i hela kroppen, alla leder bara pulserade ondska. Försökte värma upp mig med en dusch, men det är så dumt för så fort man går ur duschen så är det hemskt kallt.

Dessutom svettades jag som en liten gris, fast jag vet inte varför man säger så för grisar svettas väl inte? I alla fall så mådde jag verkligen inget vidare. Tog mig igenom Solsidan, men somnade sedan och sov konstigt hela natten. Man liksom yrar och mår dåligt!

Vaknade till en sväng på morgonen för att säga hej då till barnen. Jag är så glad att jag har världens bästa make! Jag vet att han egentligen inte hade tid att lämna barnen idag, men gjorde det. Dessutom gjorde han saft till mig och gav mig en föräldrar förmaning att man måste dricka ordentligt för att bli frisk. Sedan somnade jag om och sov till strax efter kl 11.00. Så totalt sov jag 14 timmar! Då vet man att man inte mår bra.

Nu känner jag mig ok, ingen feber, men lite skakig. I och för sig har jag stoppat i mig tabletter nu och funderar på om jag ska försöka ta mig till jobbet imorgon. Jag vill och behöver gå, men är osäker på att kroppen håller. Jag vet att det är dumt för det är bättre att låta kroppen bli helt frisk så man orkar, men jag har så mycket. Vi får se. Det är ju några timmar kvar att känna av vart kroppen tar vägen.

I alla fall är det skönt att veta att anledningen till att jag var låg och trött var en begynnande sjukdom och inte depression. Så det var ju skönt…

Jag är väldigt sällan sjuk, men när jag blir det är jag så ynklig så nu ska jag krypa ned i sängen och klura lite på hur jag orkar ta mig till jobbet imorgon!

Ha det så bra!
Jenny