Igår kväll pysslade jag med det sista för att göra lite julfint hemma. Det var en mysig stund och ur spelaren kom den ena fina julsången efter den andra och jag fick liksom en liten julkänlsa. En känsla av förväntan. Ni vet den som man kanske fick redan i november som barn och som höll i sig enda fram tills alla klapparna var öppnade. En känsla jag kan sakna lite nu när dagarna inte alls går så sakta som man minns som barn. Det är pynta, handla julklappar, planera mat och resor. Många måsten, vilket jag tycker det är svårare att känna känslan av förväntan och julefrid.
Så när jag kände lugnet och känslan av förväntan kände jag också saknad. Saknad av de som varit en stor del av min barndom och som inte finns länge. För mig handlar det mest om min älskade mormor. En tokig, rolig och underbar mormor. Jag har många minnen kring min barndoms jular där mormor var en stor del av julen och allt runt omkring.
Så började spelaren spela Ave Maria, mormors favorit sång och även den sången som spelades på hennes begravning. Då blev saknaden väldigt stor, och massor av glada minnen bara välde fram, men också mycket sorg att hon inte är här längre. Att jag inte bara kan ta upp telefonen och ringa henne. Det gör mig ledsen.
Men livet är ju tyvärr så att vi inte får behålla de vi älskar för alltid, men minnena kan ingen ta ifrån oss så de vill jag vårda ömt. Så min kväll blandades av en förväntan att få spendera en jul med den underbara familj jag har. En förhoppning att ge mina barn underbara julminnen som de kan ta med sig i livet och tänka tillbaka till med glädje. Men samtidigt i detta också en saknad för de som inte kan vara med oss mer än i tanken, eller om de möjligen hälsar på på sitt sätt 🙂
Så även om det är jobbigt att bli ledsen och känna saknad så ger det på något konstigt sätt energi att minnas. Att tänka på underbara stunder man haft tillsammans och vara så glad att man fått uppleva det man har. Så min kväll var verkligen en härlig kväll av förväntan och skakad. Tänk var juldekorationen kan sätta igång 🙂
Ha en bra dag och jag önskar er spännande minnen för framtiden!
Jenny
Så mysigt du har hemma, och så fint du skrev om just julen, barndomsminnen och saknaden över de människor och de känslor som inte finns hos oss längre. Det är smärtsamt att känna saknad men som du skriver så fint så är det ju faktsikt saknaden som får oss att minnas, har aldrig tänkt på det på det viset förut. Vad jag saknar mest med julen är den där pirriga känslan och känslan av frid, den skulle jag vilja uppleva igen…
Tack! Det är så mysigt här. Sitter just nu i soffan med min dator, lyssnar på musik och har det så bra. Pirrkänslan till jul är också något jag saknar, men när den dyker upp som igår så känns det som man är ett litet barn! Kram
Min lilla älskling, vi saknar alla vår Mormor, jag saknar dessutom Signe och Arne oerhört mycket, de har betytt så mycket för oss. Vi ser fram emot att få skapa nya traditioner för våra barnbarn. Hur är det med senapsskålen är den lokaliserad?
Ses snart!
Kram
MAPA