Well, nu skulle man kunna önska att rubriken syftade till vuxenaktiviteter, men så är tyvärr inte fallet.

De senaste nätterna har min lilla son dundrat in på natten. Något som han aldrig gjort tidigare. Inte ens som bebis. Dottern har vi blivit av med sedan en tid tillbaka då hon ofta smög in som en liten indian. Man hörde henne eller såg henne inte. Plötsligt låg hon bara där på morgonen. Så maken och jag var nöjda över bara vuxna ägde sängen igen om ni förstår vad jag menar.

Men jag tror min lilla kille drömmer mardrömmar för han har plötsligt blivit lite mörkrädd och det är mycket tankar om kommer fram. Så det är klart det är ok att han komma in, men det blir lite trångt. Dessutom gör han så mycket tossiga grejer. Han är verkligen inte en liten indian utan snarare och bulldozer. Han Låter jätte mycket, skrattat, snarkar, knakar i lederna och framförallt försöker han med alla medel ta över min kudde. Om inte detta var jobbigt nog så brukar hans kroppsdelar okontrollerat hamna överallt.

Så det blir inte en god natts sömn så att säga…

Som grädde på moset tyckte vår katt, utsäkta språket, jäkel, att det var jätte läge att joina sängcirkusen vid 4.30. För jag vet inte hur hon tolkar mina signaler, men inte var det gosa med en katt jag ville. Så jag försökte putta ned katten på golvet samtidigt som jag försökte behålla min kudde.

Jag skojar inte, kanske 20 ggr puttade jag ned katten från sängen som kom upp igen och igen bara för att kliva fram till mitt annsikte mjaua och buffa på den.

Dessutom får jag en mental föreställning om alla fästingar hon lämnar på min kudde…

Så här i efterhand så kanske katten ville ha mat och inte alls gos, då skålen var tom när jag gick upp på morgonen 🙂

Sedan ser man också tiden ticka och ticka och man blir ännu mer stressad för snart ska jag gå upp och vara pigg och då blir det ännu svårare att koppla av.

Så precis innan jag stänger min ögon konstaterar jag att jag kommer får jag sova en timme till och tänker att jag kommer vara på pissigt humör idag.

Så ringer klockradion och det är Adele som spelar ”Set fire to the rain” och det var inte alls så illa att vakna. Att ligga där och vakna till en rikigt bra låt. Börja dagen med Mental Näring, som verkligen musik är för mig. Så det blev inte så illa som jag trodde.

Så trots min nattliga sängcirkus så blev det en bra morgon.

Nu får jag bara planera för hur jag ska undvika ännu ett cirkusnummer i natt…

Ha en bra kväll!
Jenny

Just nu känner jag mig ganska sunkig. Alltså inte skitit och så, utan hel och ren är mottot. Däremot det där lilla extra. Att man fixar sig lite och tar på sig lite snygga kläder och fixar håret, sminkar sig. Det man kallar piffar sig…

Jag kom på detta när jag förra veckan köpte en klänning som jag älskade och ha på mig. Inte bara för att den var snygg, utan för att det var så skönt att man bara behövde välja ett plagg! Det var så snabbt och enkelt att välja. Hur lat är man då?

Kanske att jag också gillar bekväma kläder lite för mycket 🙂

Dessutom var jag hos frisören senast i maj, så utväxten är inte heller så läcker. Igår konstaterade min son att jag har svart, blont och vitt hår… Precis så som det ska vara 🙂

Dessutom ganska glamorös i mina läckra handskar. Ni ser en riktig piffig tjej framför er!

Men jag kom på att även om jag kanske inte har orkar det extra lilla så är jag ju i alla fall normalviktig så jag känner mig ganska nöjd ändå.

När jag var överviktig och hade en period som denna så mådde jag dåligt för allt bara kändes värdelöst. Så känns det inte nu, utan jag tänker mer att nu kanske det är dags att satsa lite på mig själv och så gör man det och då blir liksom inte vikten i vägen.

Det låter lite skumt, men det känns så enkelt att göra något när inte vikten är i vägen. Förstår ni vad jag menar? Det känns som det krävs så lite för att jag ska bli nöjd och det är lätt att fixa. Ett litet frisör besök och en topp. Har man 30 kg övervikt så känns det liksom så långt bort att ingen frisyr i världen kunde få mig att känna mig piffig på rikigt.

Så nu börjar en liten operation i samma anda som ” Free Willy” nämligen ”Rädda trötta mamman” för att skapa lite extra guldkant i vardagen.

Imorse var jag därför ute och promenerade med lite musik i lurarna och kände mig lite härligt fokuserad och att jag gjorde något för mig.

Dessutom bjöd dagen på lite nagelvård och det kändes riktigt lyxigt och snyggt!

Kan jag bara hitta lite tid och en frisör som kan få bort min snygga utväxt så kommer jag känna mig lite pigg och fräsch och full med energi.

Kvällen kommer även bjuda på lite levande ljus, lite inpackningar och en anniktsmask. Lite Jenny tid i en galet stressad vardag. Åhh, vad lyxigt det låter.

Så det ska jag nog göra nu, men jag måste bara få berätta en liten gullig historia för den rikig världen.

Idag står jag i köket och kommer på att min köksrengörare finns på övervåningen. Jag ropar på min dotter för att se om hon vill vara så snäll att komma ned med den. Det vill hon inte, för hon är inne i åtta års trotsen. Ja, jag vet att det inte finns något som heter det, men alla trotsåldrar verkar följa min dotter. Min son ropar glatt ”mamma jag kan göra det, för att du frågar så snällt” sedan kommer han och lämnar den samtidigt som han säger” man hjälper dem man älskar”.

Mamma blir glad, men jag hör hur dottern kokar däruppe på sin söta smöriga lillebror. Så jag tackar honom lite försiktigt för att undvika ännu en melt down.

Så lite en liten annsiktsmask kommer sitta bra nu…

Ta hand om er!
Jenny

Det är bäst att jag erkänner här, redan innan imorgon när jag måste berätta på jobbet vilken tant jag är…

Vi tar det från början. Mest av alla Rörelseglädjen som finns gillar jag att dansa. Gärna till dansmusik, techno eller house. Ju mer bas desto bättre…

Jag lyssnar därför ofta på radio 107,5 för de spelar musik som passar mig, och i fredags hade de klubbkväll. Man kunde skicka in en önskan att få komma med på gästlistan, om man hade en fin motivering.

Jodå, det hade jag. Jag använde tjockis kortet… Jag sa att jag gått ned 30 kg och förtjänade att få dansa lite. Fult? Ja, kanske för att det var ett tag sedan, men jag har ju inte bara gått ned det. Jag har ju faktiskt behållit det i 1 1/2 år…

Ett par dagar senare ringer telefonen till mig och en kille börjar prata på. Jag känner ju igen rösten, men inte vem det är, men jag är ju inte som andra så jag snackar på för ajg tänker att snart kommer jag på vem det är, men till slut säger han att det är Johan Svengberg från radio 107,5 och jag har fått plats på gästlistan till klubbkvällen på Solidaritet (klubb på Östermalm med 20 års gräns).

Kul för jag vill DANSA, men lite jobbigt då jag ALDRIG går påå klubb längre, men står man på gästlistan så gör man. Jag får i alla fall med mig en kompis.

Hela fredagen kände jag mig ganska oladdad. Alla på jobbet pushade mig att det skulle bli jätte kul att gå. Min rumskompis som är mycket ung och ute i svängen sa att jag inte fick gå dit före kl 12.00 för det var ingen som skulle vara där då! Han peppade mig rejält när min inspiration sjöng. Han varande mig redan då för att mitt beteende hade lite tantvarning.

Är Men ärlig, är  han galen! Gå ut kl 24 då sover jag! Men det sa jag inte.

Så jag och kompisen bestämde oss för att inleda kvällen med lite bio och middag så att tiden gick lite. Vi såg Bridesmaids och den var galet roligt! Jag skrattade så jag grät så den är definitivt sevärd! Så jag var på jätte bra humör efter filmen.

Så när den var slut käkade vi och då var kl 21.00. Jag var så galet trött och så som den tant jag är stolt att vara så tog vi 22.00 tåget hem! Alltså man står med på gästlistan på en klubb, väljer att åka hem, utan att ha druckigt något för man vill kunna köra hem och ligger i sängen kl 23.00 när insläppet börjar.

Problemet är att jag är sååååååå nöjd när jag ligger där i min sköna säng med fjärrkontrollen i handen. Jag bara kände att må alla kalla mig tant, men denna fredag var inte den dagen jag skulle dansa på och ajg är stolt att vara tant och min säng är underbar. Sedan somnade jag med fjärrkontrollen i handen.

Jag har ju i alla fall inte stödstrumpor på mig.

Men det som är skillnaden mot när jag var 20, för det första så orkade jag faktiskt vara ute till kl 5 sova 1-2 timmar på någons soffa och sedan gå till jobbet, och vara snygg och fräsch. Om jag ens skulle prova det så är jag inte säker på att jag skulle överleva, faktiskt. Ingen skulle nog i alla fall uttrycka det som att jag var snygg och fräsch.

Dessutom visste jag att min dotter hade klättring som jag skulle säkra på kl 10.30, att vi hade vänner som skulle komma på middag på kvällen och att detta tvättberg skulle vikas och läggas in:

PARTY!

Nu ska jag inte vara sådan, för visst kan jag kasta ut tanten inom mig och bara vara vild and crazy, men när det ligger massor av måsten och väntar så valde jag att vara en tant- and pround of it!

Så nu har jag erkänt. Hoppas att det inte står en rollator på min plats i morgon när jag kommer till jobbet…

Hoppas ni har haft en tanthelg eller en helt sjövild helg, vilket av alternativen  som  passade er bäst.

God kväll på er!
Jenny

Efter min tragiska snabblunch så vill jag bara skriva lite kort om vilken kullnarisk middag jag gjorde.

Det blev chivapchici med bulgur, stekt lök, tomat och majsallad med turkisk yougurt med vitlök, honung och flingsalt.

Så där jag, det kändes som det blev lite bättre än lunchen.

Mitt bästa tips när man äter en sådan god middag är att man lägger upp det på tallriken så mycket man ska äta och inte tar  mer än en gång. Bestäm det redan från början.

Ta mer grönsaker än bulgur.

Ät långsamt och njut och känn efter så är du troligtvis både mätt och nöjd!

Ha en bra kväll!

Mvh

Jenny