Fabulous 4 Life!

WT programmet är 3 månader vilket känns tydligt och en bra start om man ska förändra en vana. Idag är det dag 1 och även om jag undvikit Helfart med soppor och shakes i 15 år efter min hela 15 veckor av helfart förra gången så är det endast 10 dagar denna gång. Man kan förlänga, men tror inte kan kommer göra det. Vi får se 🙂 inskrivningen gjorde jag redan i mellandagarna. Då hämtade jag ut mina shakes. Det fanns många smaker att välja på, men helt ärligt så kommer jag bara köra choklad. Efter förra gången hade jag svårt för några andra smaker så jag litar på min…

De senaste två åren har varit tunga på många sätt, som påverkat min motivation både fysiskt och psykiskt. Oktober för två år sedan gjorde jag illa ryggen när jag bar en hoppborg, som inledde månader av smärta och rehab för rygg och höft, men också skapade andra problem. Under perioden kunde jag inte gå eller träna, vilket också ökar ”tycka synd om mig” beteendet, med ökad mat och övrigt som inte bör ätas dagligen. Inget av detta är bra för vikt och hälsa. När jag äntligen började komma tillbaka och komma igång med att röra på mig, då blev ju mamma och pappa sjuka, och allt som hade med egen…

Förra veckan var det ett år sedan mamma tog sitt sista andetag. Ett år går snabbt och så långsamt. Starka minnen suddas ut och jag kommer inte ihåg hur hennes röst låter eller hur hennes kramar kändes. Dagar man saknar så mycket och dagar man glömmer att hon inte är här. Inga sms om söndagsmiddag eller att köpa lök. Ingen som tar in posten, eller älskar en villkorslöst. Mycket som inte är som det ska och ibland känner man att tomheten tar över och det är svårt att fylla den. Så en dödsdag minns man den kärlek man fått och gett, och känner saknad. Det är en tung dag. Så…

än en pendlare i Stockholmstrafiken. Jag har pendlat kommunalt till jobbet i 12 år och har hört flera ursäkter till förseningar än ni kan förbeställa er. Det är det vanliga överraskningen varje höst att det är lövhalka och den gamla godingen signalfel har vi alla varit med om. Två andra lite annorlunda förseningar har jag varit med om, en var när tåget rullade in med en älg på huven. Då fick vi vänta på att de skulle skrapa ned den. En gång dog en kvinna av en överdos på toaletten, men jag satt brevid en sjuksyrra som räddade livet på henne. Jag skämdes lite för att jag var arg på…

Aldrig kunde jag tro att förra julen var sista med både mamma och pappa. Vid högtider blir det så tydligt att saker inte är som vanligt och saknaden är så stor. Att vi skulle sitta vid julbordet med två tomma stolar och inse att saker inte blir som man tänkt sig och att vi behövt ha två begravningar bara ett par månader efter varandra hade jag aldrig trott. Men så är livet, man vet aldrig vad livet bjuder på, varken det goda eller onda. Min pappa var världens finaste pappa, svärfar och morfar, och när vi hade begravningen kändes det som det inte bara var vi som haft den bilden…

Min mamma finns inte längre. Ord som känns overkliga att skriva och omöjliga att förstå innerbörden av ännu. Just nu är det bara tomt och märkligt. Delvis för platser där mamma brukade vara är tomma, men också alla framtida platser som mamma alltid varit på också kommer att eka tomma. Tankar som kommer flyktigt och märkligt i omgångar. Både de stora stunderna som, hur kommer julen vara utan mamma?, som vi alltid spenderat ihop, men även de små sakerna som när man kommer på att man vill ringa och berätta något för mamma. Det finns ingen mamma att ringa… Jag förstår att man aldrig kan planera och vara förbered på…