Idag är det 10 år sedan jag och min make träffades på ett danshak inne i stan. Han iförd turkos skjorta och rosa strassglagögon. Vem faller inte för det? Det är fortfarande en av de roligaste kvällarna jag haft. Man kan också nästan säga att vi varit tillsammans sedan då, även fast det nästan tog 3 veckor innan han frågade chans…
Sedan dess har vi hunnit med många goda stunder och tunga stunder och vi står fortfarande starkt. Men vem hade kunnat ana den där höstnatten för 10 år sedan att där står han jag ska gifta mig med, skaffa två underbara barn, bygga hus och bli kattägare med. Vem kunde anat?
Så livet bjuder på överaskningar åt alla håll. Det är ju det som är livet. Det gäller bara att stanna till och se till att livet inte bara passerar i en rasande fart.
Idag ska jag stanna upp och vara tacksam för allt jag fått tillbaka av att jag tog på mig mina dansskor för 10 år sedan!
Kära älsklo! Jag älskar dig mest av allt!
Puss från frugan
Grattis!!
Jag känner mig upprymd idag jag också, betydligt mer än vid födelsedagar, namnsdagar, mor- och farsdagar, julaftnar… det här känns mer verkligt och det är framförallt vår dag. Att fira 10 år med dig gumman och se tillbaka på allt vi gått igenom och allt positivt och negativt vi har framför oss ger mig mycket energi.
Med dig känns det aldrig som att något är omöjligt.
Ensam är defintitivt inte stark – jag har ännu inte för en sekund ångrat att det blev du…
Älskar dig…
Grattis snygging!
Har haft min ”gubbe” i 20 år och har inte tröttnat på honom en sekund!
Kram kram
Härligt! Här blir det 12år i mars. Hittade honom på en efterfest och full som få var jag… Men det var kanske tur, vem vet.
Nä, man vet ju inte när man träffar den som man sen lever med resten av livet, men lite tråkigt vore det ju om man visste det från början.
Själv är jag en stor beundrare av mina föräldrar, de blev ett par 1959, gifte sig fem år senare och har fem barn och lever fortfarande ihop. Jag hoppas något av deras framgång har skrubbat av på mig.
Vad härligt! Grattis! 🙂