Sunkig men smal…

Just nu känner jag mig ganska sunkig. Alltså inte skitit och så, utan hel och ren är mottot. Däremot det där lilla extra. Att man fixar sig lite och tar på sig lite snygga kläder och fixar håret, sminkar sig. Det man kallar piffar sig…

Jag kom på detta när jag förra veckan köpte en klänning som jag älskade och ha på mig. Inte bara för att den var snygg, utan för att det var så skönt att man bara behövde välja ett plagg! Det var så snabbt och enkelt att välja. Hur lat är man då?

Kanske att jag också gillar bekväma kläder lite för mycket 🙂

Dessutom var jag hos frisören senast i maj, så utväxten är inte heller så läcker. Igår konstaterade min son att jag har svart, blont och vitt hår… Precis så som det ska vara 🙂

Dessutom ganska glamorös i mina läckra handskar. Ni ser en riktig piffig tjej framför er!

Men jag kom på att även om jag kanske inte har orkar det extra lilla så är jag ju i alla fall normalviktig så jag känner mig ganska nöjd ändå.

När jag var överviktig och hade en period som denna så mådde jag dåligt för allt bara kändes värdelöst. Så känns det inte nu, utan jag tänker mer att nu kanske det är dags att satsa lite på mig själv och så gör man det och då blir liksom inte vikten i vägen.

Det låter lite skumt, men det känns så enkelt att göra något när inte vikten är i vägen. Förstår ni vad jag menar? Det känns som det krävs så lite för att jag ska bli nöjd och det är lätt att fixa. Ett litet frisör besök och en topp. Har man 30 kg övervikt så känns det liksom så långt bort att ingen frisyr i världen kunde få mig att känna mig piffig på rikigt.

Så nu börjar en liten operation i samma anda som ” Free Willy” nämligen ”Rädda trötta mamman” för att skapa lite extra guldkant i vardagen.

Imorse var jag därför ute och promenerade med lite musik i lurarna och kände mig lite härligt fokuserad och att jag gjorde något för mig.

Dessutom bjöd dagen på lite nagelvård och det kändes riktigt lyxigt och snyggt!

Kan jag bara hitta lite tid och en frisör som kan få bort min snygga utväxt så kommer jag känna mig lite pigg och fräsch och full med energi.

Kvällen kommer även bjuda på lite levande ljus, lite inpackningar och en anniktsmask. Lite Jenny tid i en galet stressad vardag. Åhh, vad lyxigt det låter.

Så det ska jag nog göra nu, men jag måste bara få berätta en liten gullig historia för den rikig världen.

Idag står jag i köket och kommer på att min köksrengörare finns på övervåningen. Jag ropar på min dotter för att se om hon vill vara så snäll att komma ned med den. Det vill hon inte, för hon är inne i åtta års trotsen. Ja, jag vet att det inte finns något som heter det, men alla trotsåldrar verkar följa min dotter. Min son ropar glatt ”mamma jag kan göra det, för att du frågar så snällt” sedan kommer han och lämnar den samtidigt som han säger” man hjälper dem man älskar”.

Mamma blir glad, men jag hör hur dottern kokar däruppe på sin söta smöriga lillebror. Så jag tackar honom lite försiktigt för att undvika ännu en melt down.

Så lite en liten annsiktsmask kommer sitta bra nu…

Ta hand om er!
Jenny