Många av er som läser bloggen känner ju faktiskt mest mig Jenny som viktminskaren och den del av mig som är ”vuxen” och det är ganska skönt.
Det finns ju nämligen två små barn som ser mig som mamma, en gosinrättning och någon som älskar en gränslöst och även som en servicefunktion, som lagar mat och tvättar och göra massor av saker för dem.
Om man jämför viktminskningsprojektet mot barnprojektet så tycker nog jag att viktminskningen var en baggis mot att vara förälder, och alla vet att det inte öär lätt. Det är en evig kamp och ett balanserande där man hälften av tiden undrar vad man gör, och den andra hälften känner att det är det mest underbara som finns och att man aldrig, aldrig ,aldrig skulle vilja byta bort det.
Men just idag så är det jobbigt. Min dotter har aldrig gillat mat och äter dåligt. Det är inget nytt och vi är vana, men hon använder mat situationer som ett maktmedel. Dessutom så är hennes humör oftast mycket dåligt, eftersom hon omöjligen kan få i sig ordentligt med näring trots alla våra försök hit och dit.
Mer eller mindre varje mål tid går till på följande sätt. Jag säger till i god tid att om 5 minuter är maten klar så att barnen kan börja avsluta. När de minutrarna är klara så ropar jag att nu är det mat! Då tar det ytterligare 5-15 minuter innan hon kommer. När hon kommer så inleder hon med att säga hur äcklig mat det är och att det inte är det jhon vill ha. (OBS! Hon vet redan innan vad det blir för mat och ibland har hon själv bestämt det) Sedan sitter hon i 70% av dagarna och bara petar i maten. Hon passar alltid på att börja med ett glas mjölk, vilekt vi alltid,. alltid stoppar med den härliga permanenta kommentaren ”Men gumman, du kan inte dricka dig mätt”.
Hon ställer sig upp flera gånger under måltiden för att visa saker, allt från att hälla upp mat till katterna till att stå på händerna till att kissa. Det är något nytt varje gång. Jag visste faktiskt inte att det ens är möjligt att göra så många saker samtidigt som man äter…
Till slut blir man ju irriterad och ber henne sätta sig ned och äta upp. Då blir hon nästan alltid sur och säger att vi är dumma och lämnar matbordet för att gå och sura.
Jag är en snäll mamma, ibland för snäll och jag vill så gärna att hon ska äta, men inte vara tvingad för det tror jag inte på i längden. Så jag kan vara dum och laga något annat, eller låter henne äta mackor. Jag vet! Det är verkligen inte rätt taktik, men jag vill verkligen inte att hon ska vara hungrig.
Vi har provat allt från A till Ö i handboken hur man får sitt barn att äta, men inget biter, hur konsekventa vi än är!
Så idag stormade hon iväg för att jag sa till henne att börja äta ca 20 minuter efter alla andra redan nästan var klara med maten.
Men idag tänker jag ta kampen! Jag känner mig stark. Jag lät maten stå framme i 20 minuter. Jag gick inte efter henne då jag verkligen inte vill uppmuntra negativt beteende. Eftersom hon inte kom ner efter 30 min så tog jag bort hennes tallrik och diskade bort allt.Middagen var avslutad.
Jag har inte tjatat, eller erbjudit något annat, bara tagit bort.
Nu kommer snart nästa kamp, läggdags. Då kommer hon säkert försöka med mackantricket. Men idag ska jag vinna! Det ska inte bli något annat för mat får aldrig bli ett maktmedel som hon bestämmer över. Jag lovar er att det kommer bli en kamp, men jag ska vara glada mamma och gå upp och bara vara härlig, men förklara att det inte blir någon macka för vi har redan ätit kvällsmat.
Tycker ni att jag är elak?
Håll tummarna för det kommer att bli en viljan kamp så återkommer jag med utfall efter läggdags!
Hej hej
Jenny
Det där är jätte svårt och barn lär sig ju väldigt fort att det finns möjlighet att utnyttja situationen. När jag flyttade in med Adam och hans dotter Frida åt hon väldigt lite, allt var äckligt om det inte var pannkaka eller köttbullar. Jag bestämde fort att det inte är ok att ha det på det viset (som den elaka styvmamman jag är ;)) Det tog rätt många veckor men sen släppte det…
Det går fort att skapa vanor, men det tar lång tid att bryta dem… Det vet vi ju ;)…
Haha, den elaka styvmodern. Men du har ju helt rätt! Skapa vanor är lätt, men att få bort dem är sååååå svårt. Kram
Hej!! Nej du är intelak!! Vår yngsta son Har ADHD svår och är underviktig.. Han får ta maten med sig till sitt rum, där äter han men inte mycket.. Han började oxå kräva mackor när han skulle lägga sig. Men det får han inte antingen äter han sin mat eller så blir han utan.. (Han får bara mat som vi vet att han äter) barn måste lära sig att man äter när matider är. Håller tummarna Bara ge dej inte det kan bli långvarit
Det är bara så svårt Kim för man vill ju bara att de ska äta. Äta på rummet kan kanske vara en lösning. Vår dotter vill gärna äta framför TV:n, men det blir svårt för man har så lite tid med dem så man vill prata med dem under middagen. Som sagt idag gick det bra!
Hej Jenny!
Du är inte det minsta elak. Vår stora kille var sååå kräsen med maten. Han åt väldigt dåligt ända fram till han var 4-5 år. Det var en ren pina att sätta sig vid matbordet med han. Vi provade med allt. Han fick som han ville och till slut så tröttnade han även på sina egna viljor.
Då gjorde vi som du. Vi struntade i tjatandet, vi struntade i att leka cirkus varje gång han skulle äta, vi strundade i det mesta. Men det vi började med var att helt enkelt äta lite lugnare själva, skratta vid matbordet och prata om roliga saker. Helt plötsligt blev han själv intresserad och ville sitta med o lyssna samt skratta med oss.
Han fick sitta med, hans tallrik var där och så småningom så började han sakta men säkert äta. Det var inga stora mängder till en början men alltid nått. Vi gjorde veckomatsedel där alla hade en egen ”mat dag”. Då fick man bestämma själv vad det skulle bli till middag. Dom dagar jag o maken hade våra ”matdagar” bestämmde vi klart att det skulle bli sånt som vi visste att han ätit bra av innan. Det hela fick sig liksom en annan vändning. Nu äter han kanon. Han sportar en del också och då är energibehovet större.
Själv börjar jag min försiktiga upptrappning idag. Vi minsta fyller 1 och ska döpas samtidigt så jag vill gärna vara med på den middagen. Sen återgår jag till helfart för att komma ner till målet.
Hoppas det vänder med maten. Ett tips som jag vet att en kompis kör med är nått i stil som ”halv 8 hos mig”. Då går hon och dotter ihop, och pappan och sonen. Sen står dom för middagen och ger varandra ”poäng”. Dom gör det på helgerna o det lät lite spännande.
*kram*
Vi har inga diskussioner. Om sonen inte äter (snart tre år), är han inte hungrig, resonerar jag (fast oj så orolig jag var när han var liten!) Inte lagar jag mat som jag vet att han ogillar, men jag har alltid lagat varierad mat, så han äter det mesta. Vi har alltid ätit tillsammans vid matbordet. Det som är knepigt är att han ofta har svårt att börja att äta, så vi vuxna sitter kvar ganska länge efter att vi är färdiga, för att han ska få tid att äta klart. Om någon av oss går ifrån, går också han ifrån, men då dukas det av helt enkelt.
Att äta på rummet eller framför TV:n låter som en icke-lösning. Måltider ska vara för familjen, hur ofta träffas man annars hela familjen tillsammans och kan prata?
Jag tycker att man ska lyssna på barn, men inte låta dem bestämma över sån’t som de faktiskt inte förstår. Mackor är inte mat, och måltider är till för att respekteras. Man kan inte få allt man vill ha. Stå på dig!
Hej svej !
Trillade in här av en slump och kan ju bara säga att oj vad jag kände igen mig ! Min äldsta dottern på 9 år är oxå likadan med maten och har alltid varit. Jag gör som du och har även testat alla knep och trick. Jag erbjuder definitivt inget annat för hon skulle kunna äta mackor varje dag till middag/kvällsmat och det funkar ju inte. Men det är bara att stå på sig och inte ge efter men det är attans så svårt !! Man kan ju inte alltid äta pasta & köttfärsås , tacos och pizza , kinmat , köttbullar och korv eller hur ?
Good Luck !
Hej Kickan! Du har rätt! Man kan inte ge dem bara mat de gillar. Då skulle min dotter bara äta bacon hela tiden. Gott men inte så bra i längden. Mackor är inte heller ett alternativ. Jag vill inte heller ge det för sent för jag vill ju inte lära dem osunda vanor. Jag åt ostmackor sent på kvällen förut. Det är gott, men inte så bra. Nog är det svårt med mat och barn. Lylllos alla som har barn som äter bra. Hej hej Jenny