mar 212011
 

Jag var ju mental förberedd för en kamp, men jag ville ändå förmedla glädje och lugn och inte verka arg. En svår kombo egentligen…

Lite överraskande hade vi en jätte bra läggning. Inga frågor om mackor, och inte heller dåligt humör. Vi hade slowmotion gång och barnen höll på att dö av skratt när de blev pussade i slowmotion. Riktigt mysigt!

Så vilket antiklimax. Här går man och bygger upp en orop för en fight och sedan blir det inget. Härligt och välbehövlig överraskning. Det var nog bra att jag skrev av mig innan så hade det värsta av den upprörda mamman hade försvunnit när jag började läggningen!

Nu undrar man ju kanske hur hungrig hon kommer att vara i morgon, men då kanske hon äter en bra frukost! Så även om det känns som en vinst att jag höll det jag bestämt, så var det en förlust att hon inte åt.

Ha en bra kväll och hoppas ni får lika bra läggningar om ni har barn som äter var sååååååå glada!
Kram Jenny

 Inlägg av kl 21:07

  5 kommentarer till “Lite överraskad…”

  1. Oj, ja det var ju skönt att det gick så bra! 🙂 Och ja, barnuppfostran är det svåraste du kan göra. Jobba med barn är en baggis i jämförelse…

    • Jag beundrar dig Sara! Jag älskar att vara på dagis och skolan och hälsa på, men att jobba hela dagarna och vara så duktiga som jag ofta tycker personalen är är sååå beundransvärt för det är bland de tuffaste jobben för man jobbar med små söta männsikor. Stor medalj till alla fröknar som jobbar så fint med våra barn! Kram kram

  2. Bra jobbat Jenny! Jag tycker Ni gör rätt i att barnen ska sitta vid bordet och äta, att äta ensam på rummet är inget alternativ, det är en nödlösning. Om inte frukosten går bra idag äter hon säkert mer i skolan. Fortsätt kämpa!

    Kramis
    MAPA

  3. hmm, klurigt när barnen inte äter. Min son är nu 11 år, när han var mellan 6 månader och ca 5 år så åt han jäääättedåligt, jag var ständigt i kontakt med BHC och la till kalorier i form av smör och olja. Hade jämt dåligt samvete för att ”han inte fick i sig tillräckligt”. Ludde var alltid minst av alla i olika barngrupper. Vid ett tillfälle fick jag panik och ringde BHC och skrek och grät över detta. Då sa den erfarna barnsjuksköterskan (det var ite våran ordinare BHC sköterska) Nu får du ta och sluta och gråta, det finns inga svenska barn som svälter, ibland äter dom inte på en vecka och ibland petar dom i sig när det behövs. Jag blev knäpptyst och tänkte efter…………..så efter det så gjorde jag ingen affär av att Ludde inte åt och DÅ började han så smått äta. Och jag har alltid tänkt att detta skulle nån ha sgat till mej långt tidigare. Hoppas att detta kan hjälpa dej något. superkram 🙂

    • Hej Katharina! Klart att det är rätt att de inte svälter och jag ska försöka sluta tjata för om jag slutar kanske det blir så att det löser sig naturligt. Det värsta är ju att dottern blir på såååå dåligt humör så även om hon överlever är hon inte riktigt sig själv. Märkte ni det också? Nu ska jagi alla fall göra mitt bäst att släppa kontrollen, och jag är säker på att ditt svar hjälpte! Ibland är det bara skönt att veta att andra går igenom samma sak och att andra klarar sig igenom det så tack för att du delade med dig! Kram Jenny

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)