Hur är det med motivationen?

Nja, just nu är det så där med den. Det är inte så att jag inte är motiverad att fortsätta, men jag känner mig lite mindre peppad att gå ned i vikt. Dels tror jag att det beror på att jag faktiskt är ganska nöjd. Jag har inte vägt så lite som jag gör nu sedan bröllopet och jag tycker att jag är ganska fin nu. Alla kläder som jag hittat i garderoben passar ju nu.

Jag hade en nemisis i ett par dyra jeans som jag köpte i USA för många år sedan. Sist jag provade dem så kom de knappt över knäna. I går när jag rensade ut stl 50 och 48 så hittade jag dem längst in i garderoben, knöliga. Förpassade dit i ilska skulle jag tro. Så jag provade dem och de gick inte bara på, utan de är nästan för stora! Tänka sig!
Då kände jag, vad kan slå detta?

Så nu gäller det att hitta ny motivation för de återstående 5 helfartsveckorna.

Det är också viktigt att säga att mitt mål är att bli fabulous vid 35. Jag har aldrig sagt att jag vill vara skinny. Jag vill vara normal med välplacerade kurvor och fabulous. Och så känner jag mig nu!

Däremot vet jag att jag har en bit kvar. Utmaningen ligger ju även att komma ned i BMI. Rekommenderat är att man ligger under 25 för att inte klassas som överviktig. Nu är jag på 28 så där finns en motivation. Jag ska inte bara vara fabulous utan jag ska ligga inom ramen för idealvikt som är BMI mellan 19-25.

Dessutom känner jag att jag mig peppad att börja förbereda mig för utmaningen när jag börjar äta.

Igår hittade jag t ex en oöppnad påse av mitt favogodis. Gamla Jenny hade slitit upp påsen och ätit upp hela. Nu läste jag på innehållsförteckningen istället. 7 godisbitar var lika med 85 kalorier och innehöll 17 procent av det rekommenderade dagsbehovet av socker! Det är ju knasigt mycket! Att bara äta upp en påse så där som jag kan göra känns inte bra. Så jag hoppas att nya Jenny inte kommer att öppna påsen i framtiden och om jag gör det att jag väljer att göra det vid ett speciellt tillfälle.

Utvärdering av veckans utmaning är att det gått ganska bra. Jag gillar min pilates boll och jag blir bättre och bättre och rullar inte lika ofta av om det kan mätas som framgång…

Mentala Träningen gick bra, men de senaste dagarna har jag inte tagit mig tid, men jag har ändå hållit mig till att göra det mer än de 3 ggr vecka som man minst ska göra.

Så nu är det dags för en ny utmaning denna vecka. Den kan kännas lätt, men det är den verkligen inte. Som ni vet vill jag inte berätta för mycket om vad som säger på de mental Tränings CD:n, eftersom jag tycker att det är viktigt att man upplever det själv.

Men det som fastnade, när jag inte sov, var ett bra uttryck som jag vill dela med mig av.

”Säg nej till saker så kommer du får mer tid över att säga ja till saker du verkligen vill.”

Jag är nog århundradets sämsta NEJ- sägare. Jag vet inte ens om jag vet vad det betyder. Så där har vi en riktigt tidstjuv. Så denna vecka ska jag öva på att säga NEJ! Usch, det kommer att bli jätte svårt! Då borde jag få mer tid över till att säga JA till saker som jag verkligen vill.

För att berätta en liten historia om vägen hem idag så var det ju snökaos igen. Så det är klart att man måste ställa in tåg! Idag var det 3 tåg i 1 principen som gällde.

Titta så mysigt.

Dessutom var det signalfel så vi stod still i över en timme. Så skojsigt så! Stämningen är annars ganska god. Alla är uppgivna, men pratar med varandra. Så jag skickar en kram till alla pendlare som trotsar snön och gör sitt bästa att ta sig till och från sina jobb.

När jag kommer fram till parkeringen så har det varit snöstorm! Jag hittade inte ens bilen. Folk irrade omkring på parkeringsplatsen och försökte hitta sina snötäckta bilar.

Slutligen, när den dök upp fick jag skotta fram den. Eftersom det var så mycket snö var det även lite moddigt så man fick köra i 30 km i timmen på motorvägen. Dessutom så var jag så sjuk hungrig då, eftersom jag nu nästan är 1,5 timmar sen hem.

Då känns det ganska tröttsamt! Då händer det. Radion spelar flera favolåtar i rad. Det var som de visste att de behövde ställa upp! Så jag höjde volymen och poppade i 30 km i timmen.

Så när jag kom hem och fick i mig min chokladshake, varm, så var jag på ganska bra humör trots den hemska hemfärden.

Ha en superbra kväll!
Jenny