Det känns lite konstigt…

Ja,
idag gjort jag det för första gången. Jag valde att ha en lunchdate på
restaurang för första gången sedan jag började med xtravaganza. Jag har klarat
mig länge, men nu var det dags.

Vi
valde en restaurang som är stor och där man känner sig lite fri. Därför blev det
Åhléns restaurangen.

Jag
köpte en ramlösa med granatäpple och en te. Jag hade tagit med mig en
svampsoppa, min shaker med 1 dl
kallt vatten i. Det känns lite konstigt att sitta och shaka in public. Inte för
att jag skäms, men det är ju liksom lite fult och ganska förbjudet att medta
egen mat på restaurang. Men å andra sidan betalde jag 50 kr för en te och en
ramlösa så jag kanske förtjänade att få dricka lite soppa.

Det
lustiga är att det jobbiga är inte att
äta soppan, utan det jobbiga är det sociala, att inte vara delaktig i en måltid
och inte prata och tugga. Det är svårt.

Luchen
gick i alla fall bra och min kompis Angelica åt kyckling, med ris och
jordnötssås. Jag skulle ljuga om jag sa att det såg äckligt ut. Bara åsynen av
jordnötssås fick mig att tänka på min makes jordnötssås med peanutbutter,
kokosmjölk och riktiga, krossade jordnötter.
Inte så nyttigt, men mycket gott…

Idag
hade vi ingen gruppträff, utan nu kommer gruppen träffas varannan gång. Så jag
valde att inte gå dit och träna idag heller. Mest för att jag verkligen inte
mår bra. Jag har ont i kroppen och halsen och känner mig slut.

Då
blev jag lite orolig, hur gör man när man blir sjuk och går på helfart? Oftast
är det väldigt synd om mig när jag är sjuk. Man har liksom tillstånd att äta
vad man vill, godis och kakor och gotta ned sig i sängen med en film. Orkar man
inte laga mat så är det ok med pizza. Det som är viktigast när man är sjuk är
att man får dricka hur mycket cola man vill.

Nu
då? Nu kommer jag inte kunna tycka synd om mig själv. Jag kommer inte ens kunna
äta halstabletter. Det kommer att bli en utmaning det här.

Det bästa blir väl att gotta sig i något gott
te och sedan bara ignorera att man inte mår bra. Jag får absolut inte tycka
synd om mig för då vill jag trösta mig med alla onyttigheter i världen.

Jag
ska nog höra av mig till Lina, min coach och höra om hon har några styrketips
för att klara sig igenom en förkylning!

Idag
gjorde jag en annan hiskelig upptäckt.

Jag
vill ju förstås inte prata illa om några varumärken, och det värsta är att det
nog kanske inte ens spelar någon roll. Idag hade min make köpt hem lite chokladgodis.
Kanske 1 cm
breda och 4 cm
långa. Så liten så liten var den. Men innehöll 98 kalorier! Hur är det ens
möjligt?

Gamla
Jenny hade nog kunnat äta 5 stycken efter varandra utan att tveka. Det är hela
min dagsranson idag. Det kanske borde vara olagligt att tillverka sådana?

Jag
kommer bli förbannad på mig själv om jag faller in i samma gamla mönster när
jag jobbat så hårt för att bli av med mitt beteende och alla mina kilon.

Sedan
så ska jag inte säga att jag aldrig kommer att äta choklad igen för det kommer
jag självklart göra. Men jag hoppas att mitt beslut när jag äter choklad är
baserat på ett val och att jag vet vilken konsekvens den har.

En
underbar överraskning var att vi stackars SJ resenärer äntligen får tillbaka!
Idag var två tåg inställda på rad så 3 tåg i 1 principen gällde. Jag stod i en trapp
tillsammans med 15 stycken andra. Då var det någon som yppade den glada
nyheter. SJ ska kompensera oss. Det var sant!

För
mig personligen innebär detta att jag får 1 månads pendling gratis! Yiiipiii! Det blir mer pengar till kläder…

Så allihopa
som tycker att livet känns lite mörkt nu. Kämpa på för snart är det vår och då
kommer allt bli lite lättare!

Så
nu ska jag ta min stackars kropp och bjuda på en dusch. Ta på mig en mysig, men
inte så läcker, flanellpyjamas och krypa ned i sängen och lyssna lite på Mental
Träning och sedan somna som en liten bebis, fast klockan är bara barnet.

Sov
gott!
Jenny