Jag vet att både Sara och Jacob ha”fuskat” under sina helfarter. Båda åkte dit på just pannkakor. Sara har nu valt att trappa upp och Jacob kör på ett tag till.
Jag vet själv att det är en stor utmaning att laga mat åt de andra på helfarten och att det är så lätt att något slinker ner när man inte är på vakt.
För min del var det under helfarten som jag kom underfund med vilka mina grundproblem var. För när man inte får stoppa saker i munnen så blir man plötsligt varse om varför man vill äta. Saker slank inte ned i mig för att jag verkligen ville äta, utan för att jag åt av fel anledning. Det var främst stress för min del, både att barnen stressade upp mig, eller att jag hade något som jag gick och tänkte på. Plötsligt kunde jag ha ätit upp ett helt paket med kakor, utan att ens ha njutit! Galet! Så målet med xtravaganza för min del var att jobba med detta. Att få ett sunt förhållande till mat och göra val som var bra för mig och min vikt.
Så tillbaka till frågan, är det egentligen ok att ”fuska” på helfarten?
Jag skulle nog vilja säga att bara ordvalet ”fuska ” är fel. Det finns inget ”fusk” alls i själva programmet. Det är ju du som själv väljer hur din resa ska se ut. Du behöver däremot ge dig feedback på varför du gör vissa val och veta vad de innebär för dig, och ta konsekvensen.
Det finns ingen som säger att bara för att man kört helfart i 15 veckor så är man världsbäst, om man inte lärt sig något om sig själv. Om man direkt efter börjar äta som en tossig tok och går upp allt man gått ned.
Så om man väljer att ”fuska” under helfart, eller väljer att gå över till halvfart för att man känner att det valet passar mig bättre just nu så är det viktigaste att du inte känner att du misslyckats. Du har bara gjort ett annat val!
Som sagt vilken väg du tar för att nå ditt mål är inte det viktigaste och att du måste kunna ändra den. Men du måste jobba på varför du gör vissa val och se över om de är bra för dig, och att du inte får ett förhållande till mat då du ser det som en belöning eller något du inte får unna dig. Då kan saker bli knasigt! Dessutom så måste du som sagt ta konsekvenserna. Om du ”fuskar” under helfarten så kommer det kanske innebära att du hamnar ur ketonfasen och att det tar längre tid att nå ditt mål, men du har ju själv valt att göra det och är du nöjd med ditt val så är det det som räknas.
Jag önskar er alla lycka till med era resor, och kom ihåg att hur ni än väljer att göra det så sätt målet i fokus!
Godnattkram!
Jenny
TACK för det här inlägget =)
Jag har kört helfart i 6 veckor nu och tappat 10 kg ganska precis nu. Är himla stolt över mig själv och jag surfar på vågen!
MEN idag valde jag att äta en bit chokladkaka (!) när jag fikade med en tjejkompis, och jag brottades lite med mig själv innan jag bestämde mig för att; ”ÄH fasen, det är värt det! Hon har bakat världens godaste chokladkaka med hallon och jag kan äta av den utan att sparka på mig själv sen! ”
Jag valde det medveten om att det kan bli ett par jobbiga dagar som följer med sockersug och annat tjafs, men guuuud så jag njöt av kakan!! det var smakexplosioner i munnen och jag kände inte ett uns av dåligt samvete! Älskar att jag börjat få sån självinsikt under resans gång, precis som du beskriver i ditt inlägg. Varför man äter i vissa lägen osv..
Perfekt läge på ditt inlägg som sagt 😉
Ha det fint och sluta aldrig blogga 😛
Tack Nina! Grattis till dina 10kg. Strålande jobbat! Jag är glad att du verkligen tänkte efter och gjorde ett val. Det är så viktigt att njuta av de val vi gör och vara nöjd med konsekvenserna och det krävs en hel del arbete på det mentala planet för att komma dit du är. Så kämpa på så kommer du nå ditt mål! Kram Jenny
Vilket fantastiskt bra inlägg! Mitt i prick, verkligen!
Jag har själv ”fuskat” under min helfart, inte första omgången, utan nu denna sista. Jag tror att detta främst beror på att jag mer eller mindre är framme vid mitt mål och resultat redan (har bara en vecka kvar), och har börjat tröttna, men visst, feedback ÄR A och O. Jag har, precis som du skriver, fått insikt i varför jag gör vissa dåliga val, och kan på så sätt undvika dem. För visst vill jag kunna ”unna” mig något gott ibland, en lördagkväll med sambon eller mina vänner, men inte för att jag exempelvis är stressad en tisdageftermiddag. DÄR är mitt ”problem”.
Jag skulle också vilja påängtera vikten av den mentala träningen, att lära sig slappna av har hjälpt mig mycket då stress är en stor anledning till mina ”dåliga val”.
Håller med dig till 100% Det unika med Xtravaganza som program är ju kombinationen av olika områden. För
min del visste jag att den Mentala biten var det som skulle göra skillnad för mig och som du säger göra bra val en stressad tisdag när barnen skriker.
Kämpa på och jag håller tummarna att du snart når ditt viktmål,
men också ditt Mentala mål.
Kran Jenny
Bra inlägg!!
Som du säger det är ju egentligen inte att ”fuska” eftersom man gör egna val när man är med i Xtravaganza. Det är Du som väljer hur snabbt Du vill tappa i vikt, det är Du som väljer hur mycket och ofta Du vill träna och motionera, det är Du som väljer om Du vill äta.
Men det viktiga är också att man ska absolut inte ångra det valet man gjorde….då blir det så fel.
Som jag skrev till ”bloggSara” att jag har gått 18 veckor på helfart men har de senaste 4 veckorna ätit ”gourmetmiddag” på lördagkvällarna med resten av min familj, just för att jag inte ska tröttna, för det ÄR jobbigt att ibland inte ”få” äta.
Nu är det ju inte så att jag lassar upp med mat, utan som min coach säger: Man ska välja ut sina favoriter och njuta av det man äter….
Jag går fortfarande ner i vikt, visst inte så mycket som jag gjorde innan men jag tappar ändå mellan 1-1.5kg i veckan och det är jag jättenöjd med.
Kram på dig/Jossan
Jossan, vilket bra jobb du gjort! Jag förstår att man ibland behöver göra något annat och bryta för att inte tappa fokus.
Däremot tycker jag att du är modig som hör så här, för jag skulle tycka att det var svårt att göra val, men om det passar dig och du går ned och inte får ont i magen så är det toppen!
Kämpa på och se nu till att göra det sista så att du tar dig i mål!
Kran Jenny
Det är alltid val vi gör, du har så rätt. Vi har nog ett liknande förhållande till mat för jag har också ätit av fel anledningar (se mitt inlägg om min viktresa idag, som du kanske läst i gamla bloggen) Nu börjar jag lära mig hur jag ska hantera dessa. Du är så jäkla stark som gick på helfart ända in i mål. Jag tycker fortfarande det, och att du dessutom lärde dig flera saker om dig själv är ju fantastiskt! 🙂
Tack Sara, du får tycka så, men du måste inse hur stark du är. När man läser din bakgrund och allt du gått igenom och se vad långt du kommit mentalt på resan så blir jag imponerad av dig.
Du är förberedd och redo att klara det här, och nu väljer du att göra så här istället för att bara ge upp! Det är starkt!
Kram kram
Jenny
Du är ju helt underbar på att formulera dina och andras tankar Jenny! Du skriver precis så som jag tänker och känner, men jag kan inte få ner det på pränt så som du.
Jag har också fått en helt annan insikt om mig själv, tex som du skriver vill jag också automatiskt vill stoppa någonting i munnen när jag är stressad eller ledsen över något. Allra första veckan på helfart brottades jag med mig själv när jag kom hem från jobbet och var jättehungrig och ville umgås med barnen och de var trötta och hungriga och jag istället fick ställa mig och laga mat, då gick handen automatiskt upp till skåpet där alla de där goda sakerna står, utan att jag ens reflekterade över det… Som tur var kom jag ju på mig själv med vad jag höll på med, men det blev en aha-upplevelse; ”det är nog så här jag har gjort nästan varje dag när jag kommit hem från jobbet och är säkert en del av varför jag är där jag är idag…”
Tack för att du förtydligar sånt här till dig och oss alla som kämpar! 🙂
Kram på dig!
/Millan
Tack Millan vad snäll du är! Det är faktiskt lite läskigt att känna det som du beskriver. Plötsligt står man med en kaka i handen och bara äter den utan att reflektera. Jag brukade tänka, men den är så liten. Vad kan det göra för skillnad? Det gör det ju för du äter en kaka på 200 kalorier tre små gånger på en dag så har du fått i dig lika mycket som du ska ha i dig på en helfart. Så klart att det räknas.
Om du då inte ens njutit av det du stoppat i dig så är det verkligen synd!
Skönt att du också kommit så långt. Visst är det underbart att inte vara slav under ovanor längre!?
Kram Jenny
Jag tycker också att ”fusk” är fel ord. Det är helt enkelt ett val man gör och framförallt för att hålla vikten efter sin viktminskning gäller det att inse varför man gjort fel val tidigare. Jag är framförallt en tristessätare, har jag inget annat att göra, då äter jag. Men nu vet jag det och kan tänka efter när jag står i kylskåpet/skafferiet, varför står jag här nu? Är jag verkligen hungrig? Då får jag känna efter, ibland – då är jag ju faktiskt hungrig, men oftast inte. Och är jag hungrig så kommer nästa tankesteg, att inte välja det enklaste, snabbaste och i de allra flesta fall det sötaste alternativet. Men eftersom jag då redan reflekterat över att jag är hungrig är det lättare att göra ett bra val, ett mellanmål som mättar till nästa måltid, inte bara den närmsta kvarten.
Sen tycker jag att det är bra att inför en festlighet fundera igenom hur mycket jag känner att jag vill unna mig och vilka konsekvenser det kommer att få. Det gör det lättare när man väl står där mitt i situationen.
Hej! Himla bra inlägg och intressant att läsa de olika kommentarerna. Jag valde att inte ”fuska” under helfarten för jag ville inte hamna ur keton- fasen. Jag gick ner 14 kg och har hållt det nu i 2,5 månad. Mår så bra efter viktminskningen och är jättestolt så klart 🙂
Det är så sant så.. Man gör ett val.. Man fuskar inte 🙂 Jag är inne i vecka 6 nu helfart och har inte en gång tyckt att det är värt att ta sig något annat att äta. Inte varit hungrig under dessa veckor men vid ett par tillfällen blivit sugen.. Men det har gått över med vatten och sömn 🙂 Jag har räknat ut att det blir ungefär 15 veckor för mig med.. Om jag ska ner till mina kilon jag va på innan.. Så hoppas min resa går lika lätt som din! 🙂 11 kg borta nu för mig… Yey 🙂 Kram
Hej Ninja!
Förlåt att jag inte svarat! Ditt inlägg hamnde på ett jätte konstigt ställe och nu hittade jag dig! Grattis till 11 kg! Visst känns det underbart. Vet du, jag tror att det kommer att gå lika bra för dig som mig, bara för att du har rätt inställning! Klart att du ska klara detta och nå ditt mål! Jag håller tummarna och hör av dig med hur det går! Kram Jenny
Hejsan, jag går på helfart men verkar inte kommit in i ketonfas ännu är på dag 5. Tycker hela skiten verkar extremt plågsamt o funderar på att hoppa av. Jag mår jäkligt dåligt och fryser, huvudvärk samt en stor klump i halsen.
Men jag menar vad kan hända om jag nu då äter ngt? Hur mkt krävs det för att gå ur ketonfas när man väl är där? och hur lång tid tar det för kroppen att göra sig av med dom sakerna igen? för att gå in i ketonfas igen?
Hej Annica!
Jag känner verkligen igen mig. Första 2 veckorna var riktigt jobbiga. Det låter som din kropp försöker övertala dig att få i sig lite kolhydrater kanske och att det är därför du mår dåligt? Huvudvärken kan ju bero på att du inte får i dig tillräckligt med vatten. Eller för min del var det avsaknad av koffein som gjorde det värre. För min del blev huvudvärken bättre med lite kaffe. Jag vet att många här inne pratar om ketonfasen, men jag kollade aldrig detta. Jag körde på och vägde mig bara 1 gång i månaden. Efter 15 veckor hade jag gått ned 31 kg, utan att ha ett enda bevis på att jag var inne i ketonfasen, men det gick ju bra.
Det räcker med att du äter något litet så kan du bryta ketonfasen, men det som är ännu värre är att man måste vara försiktig för om du äter något så kan tarmarna reagera och du kan få ont. Det är därför viktigt att man följer upptrappning för hur man ska börja äta igen så jag rekommenderar att du är försiktig.
Om du har det jobbigt så ring din coach så kanske du kan få lite mer tips. Har du startat igång med den Mentala träningen ännu? Den är väldigt viktig och jag körde det mycket under helfarten bara för att fokusera och tänka om.
Jag kan inte säga till dig att du ska hoppa av eller inte för du känner din kropp, men jag känner igen mig i de tankar du har och för min del blev det bättre efter 2 veckor och när man sedan ser på måttbandet att cm efter cm och kilo efter kilo försvinner då är det värt att det jobbigt! Jag har även flera som jag känner som valde halvfarten hela vägen och som gick ned jätte mycket på halvfarten så det är ett bra alternativ också.
Kämpa på hur du än väljer att göra!
Kram Jenny
Tack!
Sjukt inspererande att läsa alla i lägg!
Jag har en lång resa framför mig och kände att jag behövde hitta folk som kan visa att allt är möjligt, och jag fann er!
Ni pratar om stress och jag pratar om att trycka undan känslor. Man kan
Säga att vi gjorde det allihopa fast kanske på olika sätt.
Jag väger sjukligt mycket och i somras bestämde jag mig. Jag gick då ner 10 kg men för att se så det inte blev en jojjobantning så valde jag att stå still. Och jag lyckades med vanlig kost, men nu ska jag ta tag i mig igen, det e bara det att jag behöver fortfarande få bort 20 kg och motivationen finns här, men det känns som att stå på botten av bergets fot och nu ska man klättra,
Men allt detta blev så Mycket bättre när jag läste detta så tack igen!!!
tack
Vad roligt att du du har hittat hit Stina! Grattis till den första biten på din resa. 10 kg är väldigt bra.Dessutom att hålla vikten är en stor utmaning som du lyckats med. Som sagt det är många tankar som man behöver få ordning på för att ändra sitt beteende, och det tar tid, men när man känner att man lyckas är det fantastiskt. Lycka till med din resa! Mvh Jenny