Innan jag berättar om hur det känns att prata inför 300 personer tänkte jag beklaga mig lite, efter att ha suttit fast på motorvägen i 1 timme och 30 minuter för några lastbilar behagade glida av vägen. Det är verkligen inte roligt att sitta i kö så länge, när man hellre är hemma och gosar med sin familj! Dessutom är det jobbigt när man mitt i detta kommer på att, jajamen, nog är jag lite kissnödig! Så när man försöker låta bli att tänka på det blir det förstås värre.
Men trots denna påfrestning så klarade jag mig, och det skulle vilja tacka några för. Den första jag vill tacka är min bil, som höll och var skön att sitta i även när det är stilla, min telefon som har internet och hade täckning bakom en buske på motorvägen, till min mintchoklad bar, till mig som hade lagt en extra mintchokladbar i min väska, och sist men inte minst tack till radio 107,5 som spelade en så underbar retromix att jag var 20 år i själen igen och poppade på säkert för hög volym.
Så med rätt inställning kan till och med en tråkig kö bli ok! Däremot så måste jag nog utveckla en engångskissmojäng för bilköer, eller är det någon som vet om det finns? OBS! Den måste förstås fungera för tjejer!
Nu över till en min lördags aktivitet. Jag har inte skrivit om den ännu, för jag ville få de fina bilderna. I lördags var jag nämligen i egenskap av kund och tillika bloggerska inbjuden till xtravaganzas konvent för att berätta om min resa med xtravaganza.
Så det gjorde jag. Det var en full sal med hälsocoher och en fantastisk stämning. Så var det lilla jag… Usch, jag var lite nervös innan. Kolla! Här laddar jag med en banan…
Ser något koncentrerad ut…
Sedan var det dags. Det är ju inte så att det hör till vanligheterna att prata inför så mycket folk, och speciellt coacher som kan tänka att oj, gjorde hon programmet så? Ni vet lite känslan av när man blir stoppad i tullen. Man vet att man har gjort allt rätt, men blir endå nervös för att man gjort något fel…
Min trygghet var min söta make som var med och supporta och världens gulligaste xtravaganzatjejer från min enhet, Lina, Liselott, Pernilla och Rebecca! Som både peppade mig innan och berömde mig efter. Det var så skönt att ni alla var där!
Titta, jag till och med joggar lite snyggt in på scen!
Det var en utmaning och roligt att få berätta vilken resa jag gjort och vilken ny riktning mitt liv tagit. Det roligaste var när konferenciern Inger avslutar med att säga att hon träffat en kund som sa ”Jenny räddade mitt liv på en söndag” Hon hade varit mitt i helfarten och var redo att ge upp då det hade varit jobbigt, men så hittade hon bloggen och fastnade och satt och bara lästa och läste och bestämde sig för att fortsätta med helfarten och har idag lyckats att nå sitt mål.
Jag blev otroligt rörd, det blir jag nu när jag skriver det också. När man sitter och skriver så tänker man inte på att det man säger och tänker inspirerar, man skriver ju bara som det är och som jag känner.
Så jag vill också passa på att tacka alla er som i och med era kommentarer och glada tillrop också inspirerar mig och ger mig motivation så att jag i min tur kan ge tillbaka!
Ha en superbra kväll på er!
Jenny
Halloj babe!
Vad kul med din föreläsning, jag förstår om du var nervös! Jag har köpt träningskort på Fitness 24 seven och var och tränade en kortis i morse innan jobbet – gissa om jag är stolt! Mitt nya träningsliv har börjat!
Kram!
Skojigt! Nu är det inga ursäkter, nu kör vi! Vi måste stråla samman någon dag då och pumpa lite tillsammans? Kramis Penny
Elisabeth, ”bossen” på mitt viktcenter sa dessutom att du var jätte duktig! 🙂 Bra jobbat!
Vad roligt! Jag var supernervös, men det var faktiskt roligt! Eller som jag skojigt brukar säga, en utmaning…
Du var superduktig, Jenny! Man skulle kunna tro att du gjort det många gånger innan 🙂
Tack Lina! Som sagt det var ett verkligt stöd att ni var där hela gänget! Det kändes som första raden var en trygg zon och som att man kunde prata till er! Kram på er! Jenny
Apoteket har en dam-potta som kan vara värd att kika på. Pimpinette heter den, tror jag. Här hittade jag länken: http://www.pipinette.com/ och där finns visst alla återförsäljare också.
Och så vill jag bara tillägga: du inspirerar fantastisk mycket! Jag tänker ibland på dig när jag ska göra bra val. Det blir inte alltid bra val (å andra sidan håller jag rätt vikt, så det är väl inte så farligt), men jag kan alltid göra rätt val nästa gång, inspirerad av dig. Hur du lyckas göra BARA rätt val, är en fin förebild (om än otrolig!) Det är också nyttigt att få de konkreta detaljerna kring dina val. Då är det lättare att ta efter. (I dag har jag hittills ätit exemplariskt trots stress! Tack!)
Hej Jenny!
Jag är en tjej på ”blott” 20 år och du har verkligen räddat min resa!
Jag har haft två enormt svåra år och har verkligen gått igenom hela faderullan vad gäller mat, tröstätit, hetsätit, smygätit, inte ätit alls…ja, du förstår.
Blev inspirerad av Jessicas blogg att faktiskt börja på xtravaganza efter att ha funderat på det ett tag, men din blogg har verkligen förändrat allt för mig och fått mig att längta efter resan. Annars har man en ganska bister syn på resan till en början – det verkar mest som ett tråkigt måste. Men du har verkligen vänt på allt för mig!
Jag har börjat på centret i Jönköping, pluggar på högskolan, bor med min elingenjör till fästman och vår svarte björn till hund. Och det känns verkligen så himla rätt allt det här med xtravaganza, särskilt tack vare dig!
Har fått höra att ”du är ju så ung” (vilket folk aldrig tröttnar på att tydligt stämpla mig i huvudet med i alla sammanhang – tillsammans med en hint om att jag därför är smådum) och ”vacker” och ”varför ska du då göra det här” och ”du har hela livet framför dig”. Faktum kvarstår att jag inte är frisk NU. Och jag har valt att säga stopp innan det går för långt, med de 20 kg jag faktiskt har att lägga av mig så skulle jag vilja påstå att det gått rätt långt ändå.
Men din resa har hjälpt mig stå på mig. Din resa har gett mig så himla mycket bättre självkänsla (nope, har inte blandat ihop med självförtroende :)) och fått mig att inse att för att ta hand om andra måste jag finnas till till att börja med.
Bloggar också om min resa på becca.sadfish.se och tänker fortsätta hela vägen ut. Det är verkligen en sådan himla stötta och så himla skönt att skriva av sig. Är mental näring på hög nivå! 🙂
Så tack! Tack för att du delat med dig av dig, ditt liv och dina tankar! Det har gjort mer för mig än du anar! TACK!
Tack så mycket Rebecca! Jag fick lite tårar i ögonen för man tänker inte så när man bloggare. Jag började ju blogga för mig och för att försöka reda ut alla min tankar och jobba med mig själv och jag tycker skriva är ett underbart sätt att göra det på. Jag blir så glad när jag läser ditt mail, för precis som jag skrivit ganska mycket om inställning så är resan så viktig. Att lära sig så mycket man kan om sig själv och göra en riktig förändring. Det är ju en resa i sig. Att lära sig att inte alltid stressa mot ett mål, även om det är viktigt att det är ett tydligt mål! Jag tror också att om man njuter mer av resan så blir allt mycket lättare och man ser inte vilka uppoffringar man gör nu, utan vilken vinst man får sedan.
Trist människor med åsikter finns det alltid! Din ålder är väl helt ointressant! Precis som du säger så handlar det om att må bra och jobba med att komma i form. Det kommer ju att gynna dig när du är 40 år också. Precis som jag tycker att det aldrig för sent att börja. Hörde om en kund i Kalmar som var 73 år! Klart att man inte ska börja för tidigt, man måste låta kroppen växa klart och så, men att vara normalviktig är bra och att vilja jobba med sin övervikt är starkt av dig. Så strunta i alla töntar som har åsikter och gör det som du mår bra av!Heja heja!
Jag hejar på dig i din resa och kommer kolla in på din fina blogg!
Kram Jenny