Jag vet inte om det är så mycket att skriva om, men idag så
åt jag min fösta pizza sedan jag började programmet. Hur smakande det för mig undrar ni? Jag
önskar att jag kunde säga att fy det var äckligt det var och det kommer jag
aldrig äta igen, men då skulle ni kalla mig lögnare.
Det smakade gott, men jag kan ju lugnt säga att det inte
blev en stor pizza och absolut inte i närheten av att äta en hel själv. Jag åt,
som ni kan se på bilden, en liten bit. Dessutom fyllde jag ut med tomat, gurka
och avokado.
Det var ett bra val och just nu känner jag mig inte så
svullen och illamående som jag brukade göra efter en pizza orgie.
Jag fortsätter däremot att trotsa läsk och har alltså inte
druckit någon läsk sedan december, för utom den klunken cola jag tog efter
helfarten. Kanske nästan så att jag borde komma in i någon rekordbok så bra som
jag tycker jag är som låter bli.
Det roliga är att varje gång jag tänker på läsk så ser jag bara framför mig hur
mycket socker det är och hur mycket jag måste röra på mig för att göra av med
det. Det är ju helt galet och dessutom går det ju så snabbt att bara dricka
upp. Så jag tycker inte läsk är värt det. Så jag fortsätter låta bli så länge
det går.
Sedan är det ju så att jag är ju inte mer än mänsklig och
det är nog omöjligt att missa att det är ett bröllop på gång. Speciellt om man
jobbar i stan. Jag vill ju inte vara sämre än någon annan och dra mitt står till stacken och bidra till
bröllops yran som råder i stan. Nu har jag gjort mitt bidrag:
På måndag ska jag nämligen åka till Tyskland och vill ta med
en liten present och vad passar inte bättre än bröllopschoklad med kungligheter
på. Så nu känns det som jag sponsrat min del av bröllopet.
Tyvärr ska jag inte åka in och vifta med flaggor, utan
imorgon ska maken och jag fota ett annat bröllop. Det ska bli jätte kul. Jag
älskar bröllop. Finns det något annat tillfälle där det är så mycket glädje och
kärlek som då?
Däremot så kom jag på en jätte fånig grej. Jag tänkte att
jag skulle ta fram kläder till imorgon för att det kommer vara ont om tid
imorgon. När man fotar andras bröllop vill man gärna ha lite lågprofil kläder
så att man liksom bara smälter in och inte märks. Men nu känns det som allt jag
har är liksom tvärtom kläder. Kläderna är tighta och färgglada och jag syns i
dem. Visst låter det lite härligt ego, men jag menar INTE att jag är så snygg
att ingen kommer att se bruden, utan att det är lite lustigt att man kan känna och
tänka så annorlunda.
Senast jag jobba på ett bröllop slog inte tanke mig alls,
jag syntes ju inte i alla fall…
Jag hoppas att ni alla får en fantastiskt bröllopsdag med
massor av yra!
God kväll!
Jenny