Ojdå, nu får man dra åt handbromsen

Helgerna är de stora utmaningarna. Precis om jag ofta skrev
när jag var på helfarten så är helgerna svårast. Det är de nu med, men nu måste
jag välja vad jag får och inte.

Jag har ju valt att vara lite friare på helgerna, men ändå
att tänka aktivt på vilka val jag gör. Igår gjorde jag och maken ett fotojobb,
ett jätte fint bröllop. Det är ju jätte kul ,men det blev lite bråttom att
komma iväg. Så det blir en snabblunch på vägen. På Max till och med. Men de har
bra val med kyckling, bönsallad och ramlösa.

Min hjärna försöker göra lite tappra förslag på att, men ett
litet pommes fritt kan du ta?, eller bara lite till. Så det gäller att jobba på
tankarna så att de inte hamnar i de gamla banorna. Men det går bra och jag gör
val som får mig att må bra.

Efter fotojobbet så åkte vi ute på en superfin ö som heter Arnö och åt middag. Barnen var hos
mormor och morfar och det är Mental Näring att få en stund med sin man, mne
också med andra vuxna utan att bli avbruten hela tiden.

Dessvärre blir ju alltid lite mer än man tänkt sig, när det
blir grillat med sås, potatissallad, kokosbollar, godis och ostbricka. Jag
valde att ta lite av allt och när jag åt maten gäller regeln mycket sallad och
bara ta en gång, så att man inte går och småäter eller äter för mycket. Det är
då det lätt kan bli att det spinner ut ur kontroll.

Det värsta gick jag däremot igenom idag. Det blev en
blåbärspaj för att fira mamma som fyller år. Jag bakade den och när den är lite
ljummen med vanijsås så är det såååååå gott. Jag jobbade efter samma regel att
ta en liten bit. Men visst ser det somrigt och gott ut! Så egentligen är det
dumt att baka för då vill man ju smaka. Egentligen hade kanske en fruktsallad
fungerat. Det är bara det att det sitter så djup rotat, att när någon fyller år
ska man bulla upp med feta grejer!

Imorgon ska jag på tjänsteresa till Hamburg. Det ska bli
skojigt och jag hoppas att jag inte ställs inför för många val. När man äter
middag ute och lunchen brukar det inte bli så mycket valmöjlighet, men jag ska
göra mitt yttersta att hålla en god nivå.

Så nu känns det som man behöver dra åt handbromsen lite. Det
är mycket middagar och avslutningar så nu måste jag börja sätta mer gränser och
säga nej.

Håll tummarna att inga vulkaner har utbrott, eller att några
känner för att strejka. Det vore så trist att fastna i Tyskland och riskera midsommar!

Vi hörs!

Jenny