80% av de bråk jag har med min dotter handlar om kläder. Det kan vara smutsiga kläder, för få kläder, för små kläder eller för lösa kläder.
Men dessa klädbråk gör mig nästan galen och vill i alla fall ge dessa klädbråk skulden till mitt gråa hår…
Igår kväll skulle vi packa i ordning för utedag. Min dotter fick se X factor igår, under förutsättning att hon hade tagit fram kläder till idag. Matsäck och utkläder hade vi lagt fram.
Så allt var frid och fröjd och vi kom i ordning bra på morgonen tills vi sitter i bilen och dottern konstatera att hennes byxor hon valt är för korta. Sitter man på motorvägen så kan man inte vända, kanske jag inte heller hade lust för dessa byxor hade hon på sig i förrgår och då var de inte för korta…
Så när vi kommer till skolan är hon sååå arg så hon ska minsann inte vara med alls, för jag förstår tydligen inte hur det är att ha för korta byxor!!!!!
Skrik och gråt och hon vägrar komma ut ur bilen. Någonstans i denna mysiga morgonscen bänder jag loss henne från baksätet och påminner henne om att hon är 9 år och att vi bråkar om byxor.
Men hon slutar inte där. Hon fortsätter gråta och hota att inte vara med om jag inte åker hem och hämtar de nedrans byxorna.
Samtidigt flöjtar sonen runt och lägger fisar så att kamraterna vrider sig av skratt.
Jag försöker ta mig till bilen men dottern följer med gråtandes.
Jag talar om för henne att jag kommer inte åka hem och hämta byxor för jag hinner inte.
Egentligen skulle jag kanske hunnit, om jag kört lite snabbt eller tagit ett senare tåg.
Men det blev en princip, för även om jag kände mig elak så kände jag också om jag ger efter vad har jag lärt min dotter då?
Jo, att curling fungerar, och att mamma alltid löser de saker jag missat. Hennes konsekvens idag innebär för korta byxor och nästa gång kommer hon förhoppningsvis tänka efter före.
Men elak kände jag mig när jag satt i bilen på väg till jobbet. För det sista man ser när man backar ut är en 9 åring man älskar oändligt mycket som står och snyftar i sina för korta byxor.
Så jag var ju tvungen att ringa fritids för att se om hon återhämtat sig, och det var ju klart! Hon hjälpte till och packa till utedagen och känslan av de för korta byxorna var som bortblåst.
Så jag fick en känsla av att jag kanske vann något?
Nä, lätt är det inte det där med barnuppfostran….
Ha en bra dag och hoppas ni har haft en bättre morgon.
Hej hej
Jenny
Ps Om jag har en sådan här mössa på mig så kanske inte mina gråa hår syns, men å andra sidan ser jag ännu mer galen ut…
Den där skulle sitta bra på mitt huvud idag!! 🙂