Saved by Lady Gaga

Jag är ju inte bara bloggerska, utan mamma också…

Att vara mamma är det bästa som finns och jag älskar mina sötnosar på ett sätt som jag tror faktiskt bara andra föräldrar förstår. Det är en så stark känsla och även en stor känsla av ansvar som kommer med att vara förälder.

Med det sagt så är det självklart inte en dans på rosor. Det är också hårt jobb och man känner ibland hur de gråa håren liksom bildas framför mina ögon.

Just igår hade min älskade 8 åriga dotter, som generellt har svårt att berätta hur hon känner, en galet hemska attityd med korta otrevliga svar och upprepade allt jag sa med att härma så där fullt som man kan göra. Det började redan när jag hämtade från fritids. Inte inne på skolan, men så fort hon kom till bilen.

Jag frågade henne varför hon var sur om det hänt något i skolan, men hon snäste bara på mig. Till grejen hör att jag hämtade henne lite tidigare än vanligt för att göra henne glad, vilket jag tydligen inte gjorde.

Efter ett tag med attityden så säger jag till på skarpen att det räcker. Det borde vara olagligt att ha attityd och bara svara med NÄ till allt.

Så stämningen blir ju liksom inte bättre för man själv blir ju irriterad på när någon härmar en och bara är otrevlig och inte vill säga vad det är. För uppenbarligen är det ju något.

Så attityden fortsätter hemma, fast först ville hon inte komma ut ur bilen utan satt där själv ett tag och surade, men jag tänkte att hon kanske behövde vara ifred.

När vi sedan skulle till baletten surade hon fortfarande och igenom ett helt mellis för den delen, men då hade jag sagt att hon gärna får sura, men hon får inte göra några otrevliga ljud.

Så där sitter vi i bilen, sura och sonen är mest tyst för han vill ju inte lägga sig i. Då kommer Lady Gagas senaste hit på radion och jag höjer den lite och hoppas på lite glädje i form av musikterapi!

Om inte annat för att pigga upp mitt eget humör.

Det fungerar, efter ett par minuter sitter vi och sjunger högt och skrattar och poppar på stereon. Alla sura miner är utbytta och jag är så glad att den sura stämningen är bruten! Det var som allt bara släppte när vi började tänka på något annat. För det är ju så fånigt och onödigt med sura miner.

På kvällen pratade jag och dottern om varför det blev som det blev på eftermiddagen och hon sa att hon tyckte det var jobbigt att bli avbruten för tidigt. Jag hade ju sagt en tid till henne och då planerade hon sin fritidsaktivitet efter det. Hon tycker det är jobbigt när saker förändras och inte planeras. Hon är inte spontan, och så är det. Det är ju däremot svårt att ha en mamma som är galet spontan och hittar på galna upptåg som kommer hända om 5 minuter!

Så jag trodde jag gjorde henne en tjänst…

Vi kom också fram till att det hade varit bättre om hon hade pratat med mig från början och sagt vad hon kände istället för att sura och härmas. För jag tror jag har sagt detta till henne 1000 gånger. Det är bättre att du säger till mig vad du känner för jag kan inte gissa, och om du har attityd vill jag inte lyssna för det är det värsta jag vet!

I alla fall så går dagens tack till Lady Gaga och hennes musikterapi!

Jenny