okt 172010
 

När jag var 25 oroade jag mig inte speciellt mycket. Kanske oroade jag mig lite hur studiebidraget skulle räcka och vilka kläder jag skulle ha på mig på nästa fest. Bekymmersfritt så här i efterhand… Sedan träffade jag min make och då fanns det en ny människa att oroa sig för. Att han ska må bra, oro när de kör bil långt och allt annat som kan hända människor.

Men det är sedan oron verkligen börjar, från sekunden man ser stickan bli blå. Man oroar sig under hela graviditeten, hela förlossningen och sedan resten av barnens liv.

Vilken förälder minns inte första gången deras pyttelilla bebis fick en feber på 40 grader och man var redo att tillkalla ambulans…

Sedan om man inte tyckte att det var nog jobbigt så skaffade man ett barn till. Nu har man en klan på 3 medlemmar man ska oroa sig för.

Som bonus på det så upptäcker man att man tydligen inte är odödlig själv! En liten uns av hyprikondri smyger sig på och plötsligt tror man att man ska dö när som helst och lämna resten av klanen utan fru och mor.

Det var någonstans i detta som jag bestämde mig för xtravaganza. Jag fick för mig att min övervikt skulle orsaka både diabetes och någon form av hjärtinfarkt. Självklart kan man aldrig vara säker på att man alltid kommer att vara frisk även om man går ned i vikt, men man måste kunna göra det bästa man kan av det liv man har och vara busig mot sig själv att ge sig själv det bästa förutsättningarna.

Tillbaka till min lilla klan. Nu var vi i alla fall 4 medlemmar att oroa sig över!

Så varför stanna där? Varför inte skaffa 2 katter som vi kan få oroa oss för också!

Och det är anledningen att jag just nu sitter på Djurhuskliniken i Uppsala med vår katt Myran som har en tass som är stor som en boxningshandske…

Stor tass till vänster i bild!

Så nu har jag alltså en klan på 6 medlemmar att vaka över, och med det sagt så älskar jag min klan som ger mig massor av Mental näring, men som klart skapar oro i mitt liv! Man vill ju ha en glad och frisk klan!

I mitt tidigare liv, före xtravaganza så hade jag varit jättestressad nu och jag hade antagligen köpt med mig Cola och choklad och kanske bulle för att ”trösta” mig när jag blir stressad. Eller attackerat maskinen i akuten som tydligen är sponsrad av delicato. Hmm, om ni hittar mycket noga så ser ni ett äpple också.

Självklar är jag orolig, men jag behöver inte äta för att lugna ned mig. För det första skriver jag nu så jag får sortera tankarna och bygga upp den mentala styrkan. Dessutom så tänker jag på min andning och hur jag slappnar av med hjälp av en inre Mental träning. Det är så skönt att veta att jag kan ta mig igenom stressiga situationer.

Det visade sig att min skruttiga lilla katt blivit biten i trampdyman och fick ett par sprutor av olika slag. Jag fick betala 3000 kr. Men vad gör man inte för sin klan!

En ganska avslappnad katt i handfaten på djurakuten…

Ta hand om er och era klaner och ha en fin söndagkväll!

Jenny

 Inlägg av kl 19:30

  4 kommentarer till “Oro för en medlem i min klan!”

  1. Hej! jag blir glad att du har lyckats med dit mål… jag är också överviktig och började på xtravagnza i februari tror jag, jag först soppor och gick ner och sen började jag äta maten och gick väl ner då också men inte lika mycket som på sopporna men jag kände att sopporna och jag gick inte riktigt ihop så jag fortsatte och sommaren kom och då föll allt med tanken på mat och allt… innan sommaren gick jag och tränade också men när hösten kom och jag tänkte jag skulle sätta fart igen hade jag inte någon lust eller ork att börja igen men tänkte och envisades med mig att jag skulle gå dit iaf vilket jag gjorde en gång sen har jag inte gått dit igen har nog varit på 1 av lifetime träffarna tror jag och de började i augusti för sen var jag tvungen och flytta från falun till mora som är en bit och jag har inte någon bil så kan inte åka till falun så ofta eftersom det är där xtravaganza ligger men jag vill kunna åka dit och träna jag kan men ger mig inte dit fast jag kan istället för att gå dit försöker jag själv vilket du förstår inte går så bra.. hur ska jag tänka och säga till mig själv för att få mig att sätta mig på bussen och åka 1 och 30 min buss till falun och träna och gå på träffarna jag vill så gärna men får mig inte till de vet inte hur jag ska tänka hoppas att du orkar läsa det här långa kommentaren och att du har något tips hur jag ska tänka.. tack på förhand//E

  2. Hej E!
    Det låter verkligen som att du tappat motivationen! Det första du bör fundera på vad är ditt mål? Har du långt kvar? Kanske du behöver sätta upp ett delmål som känns närmare, eller om du bara har ett diffust mål kanske du behöver sätta upp ett tydligare mål. Jag förstår själv att det är tufft att ha långt till ditt center. Mitt ligger nära jobbet, men det är långt hem. Tar nästan 1, 30 för mig med. Det jag brukar tänka på är att dessa träffar ger mig styrka och energi och faktiskt verktyg att fortsätta. Dessutom är det ett tillfälle att träffa de andra i gruppen och se deras resultat och även höra vad de tycker är jobbigt. Sedan tror jag att det är viktigt att du pratar med din coach, och om du känner att du inte kan så kan du alltid byta coach. För mig är coachen mycket viktig och du ska kunna säga detta till henne/honom och så ska de kunna hjälpa dig att lägga upp en plan på hur du ska komma igång igen. Dessutom tror jag inte att du ska känna dig så ledsen och se det som ett nederlag att du föll dit på sommaren. Det är så himla lätt att falla in i invanda mönster. Det är ju för att bryta dem som du gick med i xtravaganza så ge inte upp nu! Sedan vet jag inte hur du kört med den Mentala träningen? Har du lyssnar minst 3 ggr/ vecka? Om du inte har det kör det som rutin i ett par veckor att du någon gång under dagen ska lyssna dessa 15 minuter, minst varannan dag så tror jag att du kommer att känna skillnad. Jag hejar på dig för hittar du bara motivationen så klarar du detta! Mvh Jenny

  3. Hej! jag gjorde som du sa med mentala träningen och det funkade och jag träffade en av choacherna på min xtravaganza och pratade i genom vad jag kunde göra och vi kom fram till att jag skulle börja med skikvan och helfart igen för att komma in i motivationen igen..//E

    • Hej E! Vad glad jag blir att du har hittat motivationen! Då kommer du att klara det! Som sagt när det är tungt så plocka fram skivorna. Även om man inte tror att de fungerar så gör det verkligen det. Lycka till massor med helfarten och hör gärna av dig hur det går! Jenny

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)