jul 242012
Det är sååå smart att läsken loranga och trocadero finns i hyllorna!
För mig är det barndom och glädje! Så därför köper jag det till barnen.
Tänk vad starkt jag förknippar glädje med socker och nu för över det till mina barn.
Egentligen mycket dumt, känner ni igen er med att göra samma sak?
Man handlar saker man minns med glädje utan att ens reflektera förens man hittar produkterna i matkassen…
Hej hej
Jenny
Jag kan verkligen förstå det där. När jag var liten fick min bror och jag inte dricka läsk. Bara vid undantag någon gång per år. Jag tycker inte så mycket om läsk i dag, förstår inte grejer, köper ALDRIG hem det heller. Mina barn dricker därmed sällan läsk och väljer oftast bubbelvatten om de får frågan. Håller med dig, tror definitivt att vi för över (o)vanor på barnen.
Jag är uppvuxen på cola och har verkligen kämpat mot mina dåliga cola var och det är något jag jobbar på att inte dela med mig till mina barn. Vi dricker inte läsk på vardagar och det är ganska begränsat om de får, men det är svårt för det är så mycket runt oss som uppmuntrar oss att låta vara egna barn bli nya socker konsumenter! Som förälder får man jobba hårt att det inte blir så! Kram kram
Hej, fickan känner jag igen men eftersom jag inte gillade Trocadero så är det inget problem att jag köper det. Annars är det ett problem det där vad man stoppar i sina barn.
Vår älste son som är 18 år har alltid varit rund, i perioder har han sträckt på sig men som sagt han har anlagen… Det svåra är att han har Asbergers. För hans del betyder det att han har svårt att bryta vanor. När han gick i åk 2 skulle han gå till specialundervisning för det var svårt med läsningen. Han var inte alls motiverad till detta, då kom de på den geniala idéen NOT! att ge honom lite Ahlgrens bilar eller chips som belöning. Pedagogerna tyckte det bra men jag som mamma blev vansinnig. Jag förbjöd dem att ge honom något att äta och frågade sa till dem att ni kan ju inte ge barn en vana att när man varit duktig så ska man belönas med något att äta! Speciellt till en kille med den problematiken och som dessutom redan är rund …. Efter min motivation så ändrade de sig och kom på ett annat sätt.
Ja vare sig jag, mina föräldrar eller min man och hans familj är av vinthundstypen. Sedan jag gick med i Extravaganza så har jag ändrat tänk mot familjen men även mot omgivningen. Jag har en gammal kompis på FB som i alla år varit rejält överviktig. Nu har Jon gjort en Gastric by pass och gått ner massor i vikt. Hon har en tjej som är 15, som ser ut att ha sin mors anlag sedan har hon en lite kille på 3 år. Hon lägger ofta upp bilder, i stort sett varje dag på go fika som Lilleman äter. Det är paj, bullar, chokladpudding …. För några år sedan hade jag nog inte tänkt på det men idag ser jag vilka vanor hon ger sina barn.
Jag försöker ändra min familjs vanor men det är inte enkelt, jag önskar att jag vetat för 18 år sedan CAD jag vet idag… Mina barns vanor hade säkerligen varit andra. Jag hade introducerat grovt bröd istället för ljust, mer grönsaker och mindre ”skräpmat”
Ja ja det är sant som man säger man blir klokare med åren! Kram
Ps vi satsar på huset i år också! Ingen semester utan husmålning! Ds
Oj, jag blir chockad att en skola vill använda godis/ chips som motivation. Det låter hemskt! Vad bra att du stod på dig, för jag vet ju av egen erfarenhet hur dumt det är att belöna sig med godis för att man varit duktig. Att belönas med mat är ju något vi verkligen jobbat med för att bli av med den ovanan. Jag blir också ganska förfärad av att någon gjort en Gastric bypass fortsätter att ge sina barn ett osunt beteende. De kommer ju själva kanske en dag behöva gå igenom det som hon har gått igenom. Vill man det som mamma? Det visar ju också på att en magsäcksoperation inte alltid är bra om man inte får jobba dels med det psykiska för att förstå vad man använder mat till, men också att det behövs en plan för att ändra sina vanor när det kommer till mat och träning. Man kan inte heller ha dåligt samvete för att man inte gjorde förändringar i sin familj innan. Jag tänkte inte ens att jag gjorde något konstigt. Jag var inne i sockerdimman o h hade hela familjen med mig, men nog kan det vara svårare. I när barnen är större och har egna åsikter att ändra sina vanor, men vi gör vårt bästa att de inte ska hamna i samma som vi gjorde! Heja oss och kämpa vidare! Kram Jenny