Veckorna och dagarna går just nu i rasande fart. Det känns nästan som man inte hinner med. Många krav som man ska leva upp till och hinna med.
Bara den här helgen har det varit mycket socialt och många saker man måste göra och vill göra och då kan man ibland behöva tid för sig själv. Eller rättare sagt jag behöver det.
Som ni vet laddar jag för Vårruset just nu, men idag bestämde jag mig för en mental promenad. Alltså där Rörelseglädje inte var i fokus utan att hitta en stund för mig själv och njuta av stunden.
För att det ska hända lämnade jag telefonen hemma, så ingen musik, ingen Runkeeper, och en känsla att vara onåbar inföll sig.
Tystnaden kan göra under, eller kanske inte tystnaden för efter ett tag hör man naturen. Ljudet av blåsten i träden, fåglarna som kvittrar. Kvistar som bryts under rådjuren.
Ljuset som spiller ljus mellan träden och lukten av gräs som vaknar. Man kommer in i en lugn rytm där man hör sin andning och ljudet av sina steg som rytmiskt trampar i grus och sand om vartannat.
Värmen från solen och den blå himlen som inte bjuder på några moln alls. Naturens färger med gröna fält och träd med ljusgröna fina knoppar.
En känsla av ro i kroppen och att man är närvarande i stunden. En stund som man nästan kan fånga och behålla till senare.
När jag kom tillbaka hem så kände jag att detta var vad jag behövde för att hitta energi och fokus att komma tillbaka till vardagens alla måsten och roliga saker som väntar framöver med bröllop, uppvisningar, avslutningar semestrar, husbyggande, midsommar och massor av skoj.
Tänk vad en liten promenad kan göra för den mentala känslan…
Ha en bra kväll och har ni inte varit ute på promenad idag så är det inte för sent…
Jenny
Ja, så underbar den här tiden är, har nästan ork för allting i takt med ljuset och blommornas återkomst… 🙂