Lite trist nog gjorde jag illa mitt knä i maj förra året. Lite korkat nog har jag ignorerar det sedan dess och det har verkligen inte blivit bättre…
Inte bara att jag har ont i knät, det har gått hela vägen upp i höften. Hurra!
Det i sin tur leder till mindre rörlighet och lite känslan av att det är synd om mig om ni förstår vad jag menar.Det resulterar tydligen i sin tur i knubbighet.
Kort och gott inte bra, så nu har jag varit och röntgat mig och får domen nästa vecka. Jag kan väl säga att jag inte är så sugen att få någon annan info än att det ska bli bra av sig själv, men det är väl att hoppas för mycket.
Hjälper ju inte när man försöker hålla en fin kosthållning och familjen bär hem semlor. Taskiga för det är olagligt att säga nej 🙂
Jag är i alla fall extremt träningssugen så jag hoppas hitta något som kan funka för den knubbiga tanten…
To be continued och försök till glad hejar rop!
Jenny
