Så har det äntligen hänt! Alltså inte att jag är förlovad för det är nästan 10 år sedan. Vi förlovade oss på min födelsedag. Min man tyckte att det var bra med en dag som man inte kunde glömma bort…
Det som har hänt är nämligen att jag får på mig min förlovningsring. Den har nog inte varit på sedan förra sommaren då jag kände att det inte var skönt längre. Det var jätte jobbigt att göra det. Det kändes som jag bröt ett löfte genom att ta av den. Därför känns det extra bra nu när den nu är tillbaka på!
Men jag är inte gift ännu… Min fina vigselring har jag inte haft på mig mer än 8 veckor och nu är den trasig. Jag blev med barn på bröllopsresan. Efter ca 8 veckor efter bröllopet gick ringen sönder då en av stenarna ramlade ur sin fattning. Det tog nästan 6 veckor att få tillbaka ringen och då var jag i runt 14 veckan och hade redan gått upp ganska mycket. Så ingen fin ring på fingret. Totalt gick jag upp 40 kg med min dotter. Det är en hel människa! Ja, det var det ju i och för sig, men jag fick
ju inte ut en 40 kg tung bebis, vilket förstås var tur. Man kan ju också i viss mån skylla på att man samlar vätska, men inte så mycket.
De första 3 månaderna av graviditeten var jag så illamående att det enda som hjälpte var ljust bröd med smör och ost. Till det serverades det ett par burkar cola per dag. Som grädde på moset tränade jag inte alls. Så från att ha tränat 4-5 dagar i veckan till att ligga i soffan och äta smörgåsar gör skillnaden. Det var så allt började…
Tillbaka till ringen. Vid ett tillfälle försökte jag lämna in ringen och göra den större, men det gick inte och det var då den gick sönder för andra gången.
Så nu sitter jag här ca 30 kg från den dagen då jag sa JA till min make, utan ring.
Så alla ni som känner honom kanske kan ge lite hintar om att en ny ring på hans förhoppningsvis ”nya” fru skulle vara en bra idé. Kanske en som tål mer stryk, kanske från en sådan automat på konsum. En sån kan jag nog inte ha sönder.
Kanske jag blir så här fin igen…
Nu ska jag i alla fall njuta av att jag är förlovad och att varje litet framsteg jag ser varje dag tar mig ett steg närmare att bli Fabulous vid 35!
Trevlig kväll!
Jenny
Kan tipsa om att ta med ringen till han som gjorde min och Malins ringar, han kan nog fixa den om någon.
Åh vad glad jag är för din skull! Måste kännas jätteskönt att få på sig ringen igen. Apropå rörelseglädje – vi var till Teknikbacken och åkte slalom hela familjen i torsdags, jättekul! Men nu har jag en hemsk träningsvärk… Här går dagarna jättefort, hinner vi ses innan du fyller? 😉 Kram kram
Vilken kämpe du är Jenny! Vi har inte träffats på ap-länge men jag följer din blogg och det är jätte roligt att få läsa om hur det går för dig, å det verkar ju gå jätte bra. Lycka till och kämpa vidare.
KRAM och hälsa la familia