Nu när jag har en dotter som närmar sig tonåren ligger det ju på mitt ansvar att ta ett sunt förhållande till mig själv för att min dotter ska ärva det.
För jag vet ju att det spelar ibland ingen roll vad jag säger, utan vad jag gör.
Min dotter har förhoppningsvis inte hört mig säga att jag är tjock eller behöver banta. För även om
jag känt så har jag försökt att undvika sådant prat för det är viktigt för mig att hon har en mamma som är nöjd med sig själv.
Frågan är hur jag ska förhålla mig till smink, som man egentligen skulle kunna se som något man använder för att man inte är nöjd med sitt Face?
Grejen är den att jag ÄLSKAR smink och har gjort det sedan min bästis mamma lät oss gräva i hennes guldgruvor av skönhetsprodukter när jag var 13 år.
Jag älskar allt med det, både att man kan förvandla och förbättra. Dessutom är det kul att få vara kreativ.
Jag sminkar mig nästan varje dag. Inte för att jag måste, för jag kan absolut åka till ICA utan sminka mig, även om det skrämmer någon 🙂
För mig är det en del av att klä på sig. Känner jag mig trött får jag en liten extra energi injektion av att få ta på lite smink.
Jag antar att detta nästa låter lite galet för de som inte sminkar sig, och det är ok att tycka, men jag gillar smink.
Nu vill jag dock att min dotter inte ska känna att hon måste sminka sig och att hon är fin ändå, och att hon veta att hennes mamma inte måste ha smink, men tycker det är kul. Jag är nöjd med mig själv även utan smink.
Det är ju en svår balansgång detta, eller så ska jag inte tänka för mycket kanske 🙂
Nu behöver jag i och för sig inte oroa mig för mycket, eftersom jag sagt att smink föres man börjar 6:an inte är aktuellt, för så var det med mig, och hittills fungerar det. Så jag har lite över 1, 5 år att jobba på detta.
Som avslutning på inlägget bjuder jag på en osminkad bild, och en efterbild. Nog är det lite skillnad i alla fall…
Ha en fin kväll!
Jenny
Ibland är jag lite glad att jag inte har en tjej, på många sätt känns det lite mindre komplicerat med killar.
Jag gillar verkligen också smink och skulle säkert fundera precis som dig när tonåren börjar komma.
Jag har ju jobbat som sminkös så min attityd till smink är rätt okomplicerad. Kladda på bara, alltid lär man sig något om hur ansiktets skuggor och uttryck kan lyftas fram och trollas bort. Men jag har sällan smink på vardagarna, det är en festgrej (och en teatergrej). Så jag låter H kludda bäst hon vill – vid discon och annat. Hon ber om hjälp ibland och då blir man ju glad, skulle dock inte tycka att det vore lämpligt med smink i skolan.