Hur kände du på skolgården?

Så var det härliga sommarlovet slut och jag gick med mina fina barn till skolan för möta den första skoldagen.

Hela gården sjöd av glädje, av att träffa sina vänner igen! Många kramar och skratt bland dottern och vännerna, medan sonen och hans kompisar började jaga varandra och leka Skylander.

Jag blev nästan lite tårögd av mina stora barn och den glädje som låg i luften.

En möjlighet till en nystart. Så minns jag det när man stod där på skolgården.

Och en önskan av att ha förändrats över lovet. Att man skulle blivit smalare och snyggare på lovet.

Ganska höga krav på ett sommarlov.

Så kände jag ju inte i låg och mellanstadiet förstås, men nog igenom hela gymnasiet och högstadiet. En längtan om att en stor förändring skulle ske under sommarlovet.

Är det bara jag som kände så, eller är ni fler som tänkte att det här sommarlovet ska jag förändras och alla ska bli imponerade när jag kommer tillbaka? En nyare och bättre version av Jenny 🙂

Kanske det är något man tänker på som överviktig?

Att man överraska på skolgården!

Så det är många tankar och känslor som slår en när man står där på skolgården första dagen på nya möjligheter.

Jag var dessutom glad att jag inte längre känner den önskan, att komma tillbaka förändrad efter semestern och imponera alla.

Jag måste vara lite ego och säga att jag är helt nöjd och att jag kanske äntligen är den när nya och förbättrade versionen av Jenny som jag drömde om på högstadiet.

Oavsett vad det beror på är det en underbar känsla att vara nöjd.

Jag menar jag verkligen inte att jag är perfekt, utan nöjd att jag är nöjd med den jag är och hur jag ser ut!

Tänk att det skulle ta 37 år att säga högt…

Hej hej
Jenny