Fabulous 4 Life!

Så är det i livet. Överallt ställs man inför frestelser. Det gäller ju egentligen alla delar av livet, jobb, privatliv och i mitt fall är ju frestelsen gestaltad i form av mat och onyttigheter.

Om man är en del av en barnfamilj så finns den sortens frestelser överallt. Vi har till exempel en snaskkorg i köket. Här hittar man allt från chips, kakor, godis, ostbågar och annat gott och onyttigt. Snasklådan kan man inte göra sig av med för barnen älskar den, även om de bara har tillgång till den på helgerna. Dessutom så vill jag inte gör mig av med den av samma anledning som jag pratat om tidigare. Livet är fyllt av frestelser att stoppa i sig. Jag måste vänja mig vid att välja bort saker, även när jag är festad. Om jag övar nu, så hoppas jag att det kommer det att gå lättare längre fram att säga nej.

Ok, snasklådan ser ju trevlig ut, men en annan sak som jag inte nämnt och som många frågar om är alkohol. Frågan ”Men du får väl dricka? ” har jag fått flera gånger. Nej, det får man klart inte göra när man går på helfart, eller halvfart för den delen. Det är ju förstås kalorier i alkoholen. Dessutom lever man på 500 kalorier. Så jag kan ju dessutom tänka mig hur jag skulle bli om jag drack ett glas vin nu…

Eftersom jag tidigare jobbat med vin och är mycket intresserad av denna fantastiska dryck så ser jag fram emot den dagen då jag kan ta ett glas vin. Just nu får mitt lilla vinställ, eller även kallad snasklåda för vuxna, får vänta ett tag till. Dessutom känns skönt att rensa ut kroppen på allt så det känns inte som en uppoffring. Det finnas andra saker jag längtar mer efter.

En av anledningarna till att jag valde xtravaganza var filosofin att inget är förbjudet. Du väljer själv vad du vill äta, och du väljer själv vad du inte vill äta. Om du äter något så ska du ha gjort ett val innan och inte ha dåligt samvete för att du stoppat i dig något.

Jag tror nu att jag kommer att vilja äta gott & blandat, pizza och biff med bearnaisesås och ett trevligt glas rött vin till. Men att jag inte gör det varje dag. Dessutom måste gör mig av med den energin som jag stoppar i mig.

Det låter så enkelt när man skriver ned det, men det är ju inte. För om det var det skulle det inte finnas några överviktiga människor. Det svåra kommer vara att få min hjärna att förstå detta och få en annan inställning till mat.

Nu lämnar vi frestelsen och gör över till dagens aktiviteter. Idag dansade min lilla tjej. I vanliga fall så brukar jag sätta mig i bowlinghallen och dricka kaffe, kanske med en chokladboll och läsa en bok. Idag hade jag bestämt mig att jag istället skulle nyttja lite Rörelseglädje och bowla istället för att titta på banorna.

Det tar ju alltid emot att göra något själv som är en gruppaktivitet. Att boka en bana själv och spela kändes lite stort. Sedan hade jag tur för en av min dotterns bästa kompisars pappa skulle också drick kaffe. Så istället spelade vi bowling tillsammans. Det är ju verkligen jätte roligt! Det är ju också en sådan verksamhet som slår två flugor i en smäll, nämligen Rörelseglädje och Mental Näring!

Efter dansen så hade jag lovat min dotter lite skridskoåkning. Turligt nog hade jag packat ned matsäck till henne och en färdig shake, passionsfrukt och melon till mig. Tyvärr åt vi i ett omklädningsrum för hockeyspelare. Ni kan ju själva tänka er hur det luktar…

Tyvärr hade jag inga skridskor för de är insnöade i garaget, men jag har lovat att nästa vecka så ska jag åka. Det är väldigt roligt att se sin lilla dotter plötsligt vara så duktig på något. Från att för några år sedan varit en liten plutt som mest låg på isen till att åka som vinden, på ett ben. Så där satt jag på en bänk i vintersolen och njöt av stunden.

Jag vet inte om det är den Mentala Träningen, men jag hoppas det, men jag känner att jag njuter mer av mitt liv. De små sakerna som händer hela tiden. Det känns bra.

Nu ska jag leka lite så hörs vi senare med dagens mått!
Jenny

Vissa dagar när man börjar med att skotta fram sin bil, köra i 30 km till stationen och mötas av två inställda tåg och förseningar på grund av den hemska tröttsamma snön då är det ganska svårt att känna sig positiv. Se själv hur det ser ut!

Dessutom började jag redan efter lunch att oroa mig för hur svårt det skulle vara att komma hem. Tankarna började flyga iväg och undrar när man kan komma hem idag, om man skulle komma hem överhuvudtaget? Vilket tåg ska man satsa på, nästa som lite rysk roulett och kommer verkligen vägarna vara plogade?

Så där går man och oroar sig nästa hela dagen. Så när jag väl kommer till stationen i varma kläder, förberedd på ett par timmar av frustration. Då står tåget inne på vid plattform, jag får sittplats och dessutom avgår tåget i tid och anländer på utsatt tidpunkt!

När jag kommer till bilen kan jag borsta av den och köra smidigt hem på välplogade och fina vägar.

Vilken läxa lärde jag mig av detta? Jo, att man aldrig ska vara negativt inställd för att det stjäl för mycket energi. Här har jag oroat mig helt i onödan! Den energin skulle göra mycket mer nytta som positiv och dessutom skulle jag inte behöva bli stressad. För jag har lärt mig att när jag är stressad så vill jag äta. Det är som en ond cirkel.

Idag upptäckte jag en annan sak som också är bra med att gå ned i vikt. Under nästan 9 år spelade jag fotboll. Det är verkligen roligt, men det slet ganska mycket på min kropp. Det hjälpte ju inte heller att jag under en tuff korpmatch vrickade till knäet och antagligen töjde ut korsbandet.

Ett par år senare så praktiserade jag på Efterlyst och lyckades med konststycket att hoppa från en avsats under sändning. Jag kände när jag tog i mark, att något lät konstigt, men tuff som man är körde jag hem. Fast jag haltade lite till bilen.

När jag vaknade i mitt sovloft på morgonen kom jag inte ned från trappen. Jag kunde inte böja benet. Så jag gick från att vara en vältränad, ganska snygg tjej som tränade minst 5 dagar i veckan till att bli en nyopererad tjej som inte kunde duscha själv. I 12 veckor skulle jag gå på kryckor. Det var då jag lade grunden för min övervikt. Det är såååå deprimerande att inte längre få träna. Så istället åt jag, massor för det var ganska synd om mig!

Efter den första operationen har jag fått göra två till, eftersom det inte riktigt blev bra den första gången. Sedan dess har jag varit lite rädd för att träna. Egentligen tror jag inte att det är någon fara, men rädslan sitter i huvudet och det sista jag vill är att behöver opereras igen.

Även om operationerna varit lyckade så har jag de senaste åren haft lite ont i knäet, eller haft känningar. Det är ju inte heller så konstigt när man är övervikig…

Vad är då slutsatsen av detta långa inlägg? Jo, att nu sedan ett par veckor tillbaka känner jag inget alls i knäet! Det är jätte skönt! Så när jag sedan går över på jämvikten och börjar träna lite tuffare då kanske jag kan ta i lite mer och inte oroa mig. Det vore en vinst värt mer än det mesta.

Imorgon har jag lovat att åka skridskor med min dotter, undra hur det ska gå…

Trevlig kväll!
Jenny

Dagarna rullar på och jag känner att jag egentligen inte saknar massor av onyttigheter, som godis, chips eller pizza. Jag längtar efter att få smak av t ex fetaost, kycklingfilé och avokado i munnen. Även smaken av en banan känns spännande! Om ett par veckor ska jag börja plocka ut recepten till nästa fas, eller näst nästa ska jag säga. För det känns jätteviktigt att upptrappningen sköts till 110% rätt för att sedan gå över till jämnvikten.

Idag hade vi en god arbetslunch. De andra åt Chilimarinerad kyckling med massor av läckerheter. Själv tog jag en svampsoppa och en ramlösa, det funkar lika bra, men kanske att jag ska ha i lite chili i soppan nästa gång för att känna att man är med i gänget.

Efter jobbet var det dags för lite träning. Det tar nästan 30 minuter att gå till xtravaganzacentret så jag kände mig nästan färdigtränad när jag kom fram. Idag var jag nog lite lat. Jag körde alla maskiner och körde lite crosstrainer. Sedan tränade jag nog mest mina käkar, eftersom jag mest pratade. Det tänker jag inte ha dåligt samvete för. Jag valde att göra så och det gav mig en mycket trevlig stund och Mental Näring.

Sedan var det dags för gruppträff 4. Man märker att alla kommit in i programmet och det syns också! Alla är i olika faser, men det går bra för alla och stämningen är glad och man får verkligen en kick av att gå och höra vilka mot och framgångar de andra har. De förstår ju precis hur man känner och tänker.

Idag pratade vi om Mental Träning som är en av de 4 viktiga ledstjärnorna. Kvällen inleddes med att vi tillsammans lyssnade på skivan. Idag spår 4:a. Det är helt knasigt! Vi sitter i ett tänt rum på stolar, som på inget sätt inbjuder till sömn, men ändå somnar jag nästan under de 15 minuter vi lyssnar. Hur kan jag då tro att jag ska hålla mig vaken i min säng, sent på kvällen med lampan släckt. Jag får nog tänka om…

Hur tränar man sig då mentalt undrar ni. Jo, dels är det mental träning när man hamnar i ett semelhav och väljer att inte äta. Det handlar även om att man måste jobba på vara positiv och tycka att man gör ett bra jobb och verkligen pränta in vad målet är. T ex om man inte tycker att man är duktig så måste man ändå säga att man är det. För om du upprepar det för dig själv 1000 gånger så finns det en chans att du kommer att tro det. ”Fake it till ju make it” som vår gruppledare Rebecka sa.

Jag är nog sämst i världen på att tycka att jag är bra, eller duktig. Jag har svårt att ta emot komplimanger och måste alltid svara något konstigt tillbaka.

En dialog från verkliga livet kan se ut så här:

Snäll person: Oj, vad fin du är Jenny! Du måste ha gått ned i vikt. Det syns verkligen i ansiktet! Vad har du gjort?

Jenny svar 1: Mnja, ja det går väl bra, men ja, det är väl så det är. Jag kör ju xtravaganza och det går bra. ( lite undvikande och svamlande svarar jag alltså)

Jennys svar borde vara: Tack! Ja, det har jag verkligen gjort och jag tycker att jag är jätte duktig!

Eller är det kanske för O-ödmjukt?

Det är svårt att ta beröm! Jag får öva mer på det, men det är klart att en person som kan säga nej till grillad korv måste vara jätte duktig! Jag tror att det kommer att bli min veckouppgift lite längre fram, att jobba på att tycka att jag är bra.

Jag känner mig verkligen peppad efter mötet och det ger energi att gå. Dessutom träffade jag idag en tjej som jag träffade i omklädningsrummet för ca 5 veckor sedan. Jag kände knappt igen henne! Om två veckor har hon gått på helfart i 4 månader! Senast hon vägde sig, vilket var ett tag sedan, gått ned 22 kg! Hon var jättefin! Hennes drivkraft sporrar mig och nu känner jag att jag orkar 7 veckor till! Tack så mycket!

God natt på er!
Jenny

Det är en ganska stor fråga och jag vore nog inte så smart om jag trodde att jag hade ett svar. Däremot kan jag nog säga att det gällt mig personligen. Som överviktig känns det som att man ska vara god och glad för att ha något att erbjuda.

Som överviktig får man även stå ut med en del, t ex tips om hur man ska ned i vikt av alla möjliga människor (som man inte vet hur man gör!). Man får även höra hur riktigt smala människor klagar över att de ser så feta ut i sitt skinn. Dessutom ger de tips på hur man går ned i vikt. Sådant får man bara ta emot och skratta bort och vara god och glad, vilket inte alltid känns kul.

Så för min del tror jag absolut att jag har försökt kompensera min övervikt med att vara lite extra trevlig och glad.

Man ska inte ens prata om när man söker jobb. När jag varit på intervju och inte känt mig hemma i min egen överviktiga kropp så känner jag att jag måste vara extra trevlig för att kompensera det.

Jag vill bara påpeka att det behöver inte betyda att någon annan tänker något kring detta. Jag säger verkligen inte att det är så och att jag blivit lilla bemött för att jag är stor. Det har troligen mer med min egen självkänsla och hur jag ser på mig själv. Något som jag hoppas jobba bort med xtravaganza.

Innebär detta då att jag kommer att förlora min personlighet nu när jag går ned i vikt? Det får vi verkligen hoppas att så inte är fallet, men jag hoppas bara att jag inte behöver känna mig obekväm i situationer som gör att jag måste skoja mig ur det. Så vi håller tummarna att jag även i fortsättningen kommer att vara god och glad.

För att inte gå in på detta för mycket idag så tänkte jag lite raskt berätta om veckans utmaning.

Senast jag var på xtravaganza och tränade så blev jag lite förälskad i deras stora boll. Så i helgen var jag lite crazy och köpte en alldeles egen. Så veckans utmaning är uppdelad i två delar. Den första är att träna med min boll 15 minuter varje dag. Det blir fokus på mage och rygg med bollen.

Sedan har jag varit lite dålig med den mentala träningen så där tänkte jag också lägga in en växel, eftersom den är så viktig. Så den ska jag köra varje kväll denna vecka. Också den 15 minuter.

Så första uppgiften var att pumpa upp den j*kla bollen! Det tog säkert 25 minuter och när jag var färdig så var jag helt slut i armarna. Jag fick till och med min 6-åriga dotter att pumpa lite. Så, så vältränad är jag…

Sedan provade jag lite övningar, men det var ganska svårt för jag har ganska dålig balans. Men imorgon kör vi igång på allvar.

Så nu blir det lite fokus på den Mentala träningen ikväll.

Sedan är det så bra att min gruppledare Rebecka mailar och påminner vad vi ska göra på onsdagsträffen så att man kommer ihåg det man ska göra.

Idag skickade hon även ut några inspirationskort för att peppa oss.

Denna var den bästa tyckte jag.

”Den som inte lägger ned tid på sin hälsa idag får lägga ännu mer tid på att bli frisk imorgon”.

Så med detta lämnar jag er och går och göra lite mental träning!

Ha en fin kväll!
Jenny