Den 3 jan 2010 skrev jag in mig på mitt xtravaganzacenter på BirgerJarlsgatan i Stockholm. Då såg jag ut så här! Jag vägde in mig på matchvikten 101 kg. AHHHHAAA! Jag får sådan ångest att jag kunde låta mig komma dit, men låt mig berätta goda vänner att […]
Nä, inte gick jag ned 31 kg på två minuter för det skulle varit en dröm. Om jag hade gjort det och kunde sälja den vetskapen skulle jag vara miljonär många gånger om… Nä, det var med hårt arbete både med insidan och utsidan som jag tillsammans med ett fantastiskt program från Xtravaganza lyckades med […]
Hej och välkommen! Jag heter Jenny och är en gift 2 barns mamma som jobbar heltid och det är ju inget ovanligt i sig. Kan mig blogg verkligen vara rolig? Det finns ju ett hav av bloggar, glada, ledsna, arga och roliga. Så vad bjuder jag på och varför skulle du vilja läsa den? Jag […]
Idag åkte jag till Hamburg.
Sedan åt och drack jag…
En curry wurst 🙂
Nu verkar det som jag bara ätit hela dagen, och det har jag 🙂 men självklart har vi gjort massor av andra saker, t ex tittat på regnig utsikt…
Nä, klart vi gjort andra viktiga saker, men det var detta jag hade bilder på, pretzler och korv och det är inte illa.
Nu blir det sova i Hamburg!
God natt Sverige!
Jenny
Jag anser mig nog ganska teknisk och att jag hanterar nätet väl. Förutom på en punkt och det är att handla on line.
Dels för att det är svårt att se och känna på produkterna och dels för jag tycker betalning via nätet känns lite lurigt, hur säker alla än säger att det är.
Så för det mesta handlar jag i riktiga livet.
Nu var det ju så att jag använder ett hudvårdsmärke som är vanligt i England, men som är lite svårare att hitta i Sverige, nämligen No7. Den fungerar superbra på mig och är inte för dyr. Men jag kan inte gå och köpa den längre för mitt gå till ställe har stängt.
Så var det nu dax att prova nätet?
Ja, tydligen. Smidigt att beställa och sedan fick jag igår, ett par dagar efter jag la min beställning, ett sms som sa åt mig att hämta.
Tada! Lykos.se mig!
Allt var med och nu behöver jag inte vara ett russin i ansiktet 🙂
Så jag är mycket glad över mina moderna framsteg och känner att denna sida var safe. Jag kommer definitivt handla där igen och kommer aldrig behöva vara torr i fejan igen. Hurra!
Igår var det dessutom min tur att skjutsa till baletten. Så i baksätet sitter tre fnissiga och busiga flickor. Handskar flyger och det pratas hela tiden. När vi kommer fram ska alla ut och hitta sina grejer, så jag var lite stressad. Parkerade på 30 min zon bakom en svart bil.
När jag kommer ut till bilen hade den svarta bilen åkt, men min bilnyckel blippade inte, så det verkade som min bil inte gick och låsa upp.
Men när jag kände på handtaget så var det öppet. Men på mitt säte ligger det en handduk, och jag försökte snabbt tänka vem av barnens det var och hur hann de busa med det. Jag böjer mig in och en lukt av wunderbaum slår emot mig. Va?
Plötsligt kommer en man upp brevid mig som säger. ” Det här är min bil”
Jag har gått till fel bil! Till mitt försvar så var det samma modell, färg och dessutom tonade rutor precis som jag. Dessutom stod det en röd bil mellan våra bilar, som parkerat efter jag åkt!
Lite pinsamt, och det blev säkert inte bättre av att jag försökte få honom att erkänna att våra bilar faktiskt var jätte lika 🙂
Tur att han också såg att det var en trött, sliten mamma och inte övermannade mig som den biltjuv som jag uppförde mig som 🙂
Så en mycket spännande måndag eller hur?
Nu åker jag tåg och ser fram emot en dag då jag ska hinna massor!
Simma lungt!
Jenny
Igår gick jag och en blivande brud på Bröllopsmässan på Grand Hotell. Mycket inspirerande och roligt som du kan se.
Om jag gifte mig idag skulle nog mitt bröllop se annorlunda på många sätt, det enda som varit exakt samma är valet av make 🙂
Fast jag är ganska glad att jag inte behöver göra det också, för galet många val man behöver göra.
Roligt hade vi och mycket roligt såg vi. Vi kanske till och med hade för roligt för vi var sist ut på mässan. När vi kom till garderoben så hade de satt hänglås på den 🙂
Alltså en riktigt lyckad kväll!
Nu finna det många bra idéer att jobba vidare på!
Hej hej
Jenny
Nu har väl ändå SJ kommit fram till den perfekta lösningen på hur man jobbar med statistik.
Tidigare räknades nämligen en försening bara om ett tåg var mer än 5 min sen, men nu har man ändrat på det. Nu ska ett tåg vara försenat i 15 min för att räknas som försenat!
Perfekt då satsar man på det och så ser siffrorna bra ut.
För mig som måste vänta på en perrong i -15 grader tycker nog att 5 eller 15 min gör stor skillnad. Kan jag kanske tala om för mina tår att de inte borde frysa?
Sedan var det ju det här med mitt jobb och min familj.
Tåget kan komma 30 minuter försent varje dag utan att räknas som försenat. I praktiken skulle det kunna innebära 2,5 timmar på en arbetsvecka, då jag förlorat dessa timmar från jobbet och hemmet?
På jobbet innebär det att jag måste jobba in tiden, så den förlorade tiden på 2,5 timmar varje vecka drabbar mina barn istället. Inte riktigt nice av SJ att ta så lätt på mitt familjeliv.
För vi alla vet och kan väl säga att både hemma på jobbet så räknas den här förseningen. Så om SJ infört denna regel så bör den gälla alla delar av ens liv om detta system ska fungera…
En annan rolig sak som SJ också gör för att slipa på siffrorna är att borttagna och inställda tåg inte räknas som försenade. De är ju inte försenade i och för sig, men man ställer in dem i stället och det påverkar ju att man blir ännu mer försenad för att det inte kommer något tåg alls. Som bonus blir de tåg som kommer också trängre, då fler människor ska få plats på samma lilla yta. Så sent och trångt är aldrig fel…
Men snyggt i statistiken är viktigt 🙂
Nu ska jag sluta gnälla ett litet tag och njuta av min tågresa, men nej det gick inte för nu sitter jag fast i ett signalsystemsfel, morr…
Over and out!
Sura pendlaren
På rubrikens fråga skulle jag vilja säga nej.
Jag känner smala människor som inte alls äter speciellt bra. Som kanske hellre äter godis istället för ett bra sammansatt mål mat.
Det kan ju också vara så att se kanske förbränner otroligt bra också.
Egentligen är det ju ganska lätt att behålla sin vikt eller gå ned. Det är ju bara att se till att man inte får i sig mer kalorier än vad man äter.
För det kanske är så att kroppen inte bryr sig om det är ”bra” eller ”dåliga” kalorier, så länge man inte äter för mycket?
Jag är ju ingen expert på detta, men det jag kan säga att jag håller min vikt, men att det inte alltid handlar om god energi.
Ibland blir det mycket soppa och mackor, och alldeles för lite hemlagad mat med bra Basvaror.
Inte för att jag inte vill, men i ärlighetens namn finns det annat jag vill lägga tid på.
Däremot så vill jag försöka laga mer smarrig och bra mat, och undvika halvfabrikat.
Så jag tänkte prova att laga lite egen soppa. Det är ju så gott när det är på riktigt. Det kan hända att det blivit lite för mycket kelda och inte så mycket hemlagat.
Hur svårt kan det vara?
Det första man behöver är ett recept!
Jag gav mig själv denna i julklapp, så check på den!
Sedan behöver man ingredienser.
Det klarade jag! En chili ska vara med också och även det lyckades jag med.
Vet du, även om du tvättat händerna så kommer det klia i ögonen om du gnider dig där efter du hackat chilin.
Stek en del av ingredienserna, koka en buljong av vatten och buljongtärningarna och släng i resten. Koka upp i 10 min. Mixa. Krydda.
Sedan är var det Grand finale när jag skulle hälla i sweet chili sås och råkade skaka flaskan utan kork. Japp, inte nog att det blev chili på golvet och bänken, det kom även i håret. Mycket härligt.
Det är inte lätt att laga från grunden 🙂
Tada! Vad gott det blev!
Håller med, det ser inte så gott ut. Påminner lite om barnmat. Kanske den var lite för söt, men helt ok. Dessutom är det en riktig hemlagad soppa. Det är inte fy skam när man sitter med röda chili ögon och sås i håret!
Så det blir nog fler soppor snart!
Hej hej
Jenny
24 timmar i Berlin gick snabbt, men det var en mycket bra och intressant resa.
Vi hann med en frukost.
Mötes pretzel!
Sedan blev det Kartofel Salat und Wiener.
Och en tysk öl innan vi gick på flyget, för att jobba lite med flygrädslan…
Så var min Berlin resa i mat 🙂 OBS! En muffin slank ned på planet hem, men om det inte finns en bild så kan inte kalorierna räknas, eller hur?
Jag kommer nog snart tillbaka hit och äter mer, men då blir det med familjen och planerar nog för att ha lite mer tid…
Oavsett 24 timmar eller mer så är det alltid toppen att komma hem. Även om jag bodde i ett fint rosa rum så sover jag alltid bäst hemma
Ha en fin fredag på er!
Jenny
Just det! Jag åt ju Currywurst chips i sängen också. Inte för att jag var sugen utan nyfiken på smaken. Jag kan säga att de faktiskt var riktigt goda!
Det är tydligt att man hinner äta mycket onyttigt på 24 timmar, det är mycket tydligt. Tur att resan inte var längre…
Nu är vi framme efter hjälp av diverse tyskar. Både med biljetter och stationer. Mycket snälla. Gjorde att vår resa till hotellet från flygplatsen billig! Alla är mycket Vänliga. Förutom taxiföraren som inte ville köra oss utan lät oss gå 20 minuter. Det var ju bara att följa muren.
Vi hade nog gått minst halva när vi insåg att det var den muren 🙂
Hotellet är riktigt modernt. Så att man känner sig gamla…
Så ett glas vin på ett mycket udda hak.
Nu tofflorna på och sova imorgon blir det en spännande jobbdag!
Berlin är verkligen en udda och annorlunda stad. Hit fåran åka tillbaka.
Hej på er!
Jenny
Lämnar er med ett barndominne. Jag älskar att en del av de gröna gubbarna har hatt! Tänker på min bästa mormor som jag saknar så mycket. Inte en tysk gubbe utan att jag tänker på roliga minnen.
Sorry bloggen att jag varit borta så länge. Det har nämligen varit lite synd om mig.
Lite ont i kroppen, lite ont i huvudet, väldigt ont i nacken och en galen mage. Det var så många syntom att jag inte riktigt visste vad som hängde ihop, eller om det bara var olika saker.Så lite synd om mig. Kanske så synd om mig att jag åt lite godis. Fast å andra sidan åt jag bara ris till mat. Så balansen borde bara rätt igen…
Nu mår jag bra i alla fall, förutom min nacke. Den har ett helt eget projekt. Den borde faktiskt bli utvisad. Eller borttagen? Skulle det vara så snyggt med mitt huvud direkt på mina axlar?
Jag har ju försvagade nackmuskler eller det vi kallar det hemma; IPadnacke…
En modern skada kan man kanske kalla den 🙂
Så nu har jag gett mig själv och min nacke ett löfte och det är att stärka musklerna och planera om mitt användande av allt som böjer min nacke fel. Bygga muskler, byta väska och tänka på hur jag använder min telefon. Tror nog att jag behöver en massage också 🙂
Jag kände mig lite gammal som har en åkomma som detta, men det går ju att lösa om jag bara jobbar på det. Så kanske jag får behålla nacken lite till. Det är ju en ganska juste pryl att ha.
Jag vet att ett av problemen jag haft av att ha gått ned i vikt är att jag tappat lite muskler. Man har ju koll på muskelmassan när man väger sig på Tanitran, men lite muskler tappade jag. Det är ju bara att träna upp, men det har jag ju inte riktigt gjort.
Men 2013 blir året av nackmuskler! Det lät väl som ett riktigt läckert mål?
Så tisdag nästa vecka skaffar jag gymkort! Bra! Återkommer med status.
En annan rolig nyhet är att jag åker till Berlin idag. Bara en snabbis, men en pretzel ska man väl hinna med.
Vi ska dessutom bo på ett hotel där man kan låna upp en gitarr på rummet. Hur roligt är inte det? Kanske jag ska jamma lite i kväll? Hoppas det ingår färdigheter i gitarrspel också, annars kommer nog grannarna gnälla…
Ha det bra, oder Auf Wiedersehn!
Jenny
Idag var det dags, för stoppa huvudet i sanden är inget alternativ.
Jag skulle nämligen möta vågen för första gången efter alla lediga veckor. Lite ångest faktiskt, tankar om skumma tomtar och julchoklad passerade min hjärna…
Jag tror de flesta känner på sina kläder när man går upp. Ett par kilo känns skillnad på byxklinningen. Jag har väl känt mig ok i linningen, förutom i ett par jeans som jag hade lite svårt att knäppa. Kanske var det för att jag överrumpla dem som de bjöd på motstånd?
I alla fall, vägningen inleddes för det är ett måste.
Vågen landade på 74,4 kg. Så ett par kilo upp, men det känns mycket bra ändå och det är såååå skönt att den älskade vardagen är här igen!
Nu är det återigen ok att tacka nej till fika/ godis som bjuds i korridorerna, luncherna är återigen soppa och grovt bröd, och jag har förtroende för mig själv med att träningen kommer igång.
Det är så mycket lättare att hålla vikten en vardag och nu är det massor av det framför mig! Hurra!
För min del är det igen ide att få ångest för ett par kilo, eller ångra det jag ätit. Jag har gjort val, och alla var inte bra. Nu kan jag återigen göra ett val att komma tillbaka till de goda kostvanorna och se till att bli av med överskottet.
Så för min del är det ingen ångest utan bara lite jäkla anamma att nu kör vi hårt igen! 2 kg är pyttelite och det är snart borta!
Nu kör vi all in! Heja!
Jenny
