Så var 3 av 4 i familjen inte helt friska. Sååå jobbigt, men nu har vi ju hunnit gå i skolan 2,5 veckor så då borde väl första förkylningen komma som ett brev på posten.
Det som är gullig är att man får glada tillrop av barnen. Sonen deklarerade idag att ”Jag älskar dig mami, hoppas jag får behålla dig länge!)
I och för sig blev han arg när jag sedan inte ville ge honom dumsugare till mellis, då tyckte han inte om mig och deklarerade istället att jag var dum. Både plus och minus måste innebära att han nu är likgiltig inför mig 🙂
Men vi kan väl konstatera att vända kappan efter vinden går fint om man är 6 år.
Det som är svårt när man är sjuk är ju att det är väldigt synd om en, eller hur? Det är som att alla nyttiga lagar är som bortblåsta och man borde få frossa i godis och snacks för att trösta sig lite.
Nackdelen med det är ju att man bara ligger i en säng och tycker synd om sig, och tyvärr förbränner man inte mycket på att tycka synd om sig själv 🙁
Gjorde ett hyfsat mellis val:
Jag valde äpplena! Hurra! Det var svårt för jag är riktigt irriterad i halsen så en glass hade suttit fint.
Till lunch släppte jag dock ambitionen, det var regeln det som finns i kylen, som går snabbt och som tillåter mamma att inte behöva stå för länge, det blir det till lunch…
Ingen vacker syn jag vet, men ett par tomater smög sig in… Jag försökte dela dem med äppelklyvaren. Det gick inte kan jag berätta.
Så nä, att vara sjuk hjälper inte alltid till att göra bra mat och mellis val, men det ser absolut bättre ut idag än för 3 år sedan. Så man får väl säga att det är ett framsteg.
Nu ska jag lägga mig i sängen och titta på något riktigt meningslöst som bara gör mig trött!
Hej hej
Jenny
