Svaret på den frågan blir kanske inte så objektiv om ni frågar mig 🙂 , men jag tycker det är en viktig fråga som alla som är i funderingar kring att göra en viktminskning ska ställa sig.
För det är såååå tydligt att januari är den stora månaden att införliva sina nyårslöften. Kanske man på något sätt insett att man är på samma sida som sommar 2012. Vill man inte gömma sig i vassen är det verkligen dags att ta tag i de där extra julkilona…
Inte kan man heller missa all reklam, alla artiklar och erbjudanden som finns överallt, i brevlådan, på väggar och över hela webben. Där man lovas både den ena och andra mirakelkuren utan minst insats.
På Facebook är jag tydligen målgruppen för viktminskning reklamen, för det är mycket reklam för alla omöjliga piller och träningsformer och dieter.
Så jag förstår att det kan vara svårt att välja vilken metod, så hur gör man?
Självklart kan jag inte säga hur ni ska göra, men jag kan säga vad jag gjorde för att välja.
För min del var den största frågan om jag bara ville gå ned för att komma ut ur vassen till sommaren, eller göra en förändring som gjorde att jag inte behövde gå tillbaka in i vassen. Förhoppningsvis aldrig igen.
Så vad vill du? Vill du göra en livsstilsförändring, eller vill du egentligen bara gå ned några kilo?
Den frågan hänger också med hur mycket tid kan du tänka dig att lägga på dig själv? För vissa metoder kräver inte mycket av dig, medan andra kräver att du lägger ned mer tid än själva viktminskningen.
Sedan rekommenderar jag att man läser på. Sök information på internet. Läs om andra människors upplevelse, och se till att du vet vad du ger dig i på. Bloggar är ju bra och hjälpte mig att förstå vad det innebar, men också att läsa på artiklar eller prata med folk och höra om deras upplevelser.
För min del började det med att jag hörde en reklam på radion, men det var ganska tidigt. Kanske redan i september och jag startade inte igång förens i januari. För för mig handlade det om att jag behövde få känna av om jag ville detta, om jag ville satsa på viktminskning över huvudtaget. Fanns tiden att göra detta? Skulle jag som heltidsarbetande småbarns mamma våga vara så ego och välja att satsa tid på mig själv?
Jag kollade runt mycket på nätet, läste bloggar och kollade olika alternativ. När jag kom in på Xtravaganzas hemsida var det för min del Ledstjärnorna som gjorde det hela intressant. Främst tanken på den Mentala träningen gjorde mig intresserad av själva programmet. För jag såg att det är där mitt problem är, och jag var ganska säker på att jag ville göra en livsstils förändring. Jag ville bli en risk och pigg och aktiv mamma, långsiktigt.
Så jag bestämde mig efter mitt första möte på Birger Jarlsgatan. 2010 skulle bli mitt år.
Men var jag motiverad? Nä, egentligen inte när jag startade programmet, men jag hade bestämt mig. Motivationen kom efter 2 veckor när jag tappat 13 cm runt midjan.
Därför tror jag att motivation kan komma, det är inte något man behöver känna från början.
Nu vet jag inte om ni blivit klokare bland alla val ni måste göra, men jag hoppas att ni tänker till riktigt ordentligt vad ni vill och hur ni vill nå era mål.
Som ni förstår ångrar jag inte mitt val. Jag vet att ni ju kan titta på bilderna och se att jag tappat 31 kg, men ni kan ju inte se hur jag mår på insidan. Det är mist lika stor skillnad som 31 kg. Jag kan säga att jag gjort en livsstilsförändring och jag är så glad att jag valde att satsa och vara ego.
Så för att avsluta kvällen inlägg vill jag lite klyschigt säga, kan jag kan du, oavsett hur du gör det.
Du måste bara vilja det. Så då tycker jag att vi bestämmer att 2012 blir ditt år, eller hur?
Nu kör vi!
Jenny
Det du säger är så sant! Jag var precis lika dan, funderade länge och sökte information innan jag bestämde mig. Var inte heller 100% i början, men efter 2-3 veckor var motivationen på topp. Jag ser inte detta som en chans att vara snygg på stranden utan som att vara en bra mamma till mina barn, en hälsosam mamma. Att jag ska orka och framför allt vilja göra så mycket som möjligt. Jag har kommit en bra bit på vägen, -23kg står vågen på. Den känsla som infinner sig när man klara av ngt som förut var en plåga är obeskrivligt härlig. 🙂
Jag har sagt det förut och säger det mer än gärna igen, du är en stor förebild och motiverar mig att kämpa ännu mer varje dag. Din blogg är ett underbart stöd i mitt arbete att förändra min livsstil så fortsätt att blogga!
Kram Therese
Grattis till ditt fantastiska reslutat! Det är så stor skillnad på vad man orkar och inte! Dessutom så infinner sig en slags känsla att kan jag klara det här kan jag klara allt. Det är en stor bonus för min del. Man blir så mycket starkare! Kämpa på och passa på och lek mycket med barnen nu när du orkar! Kram Jenny
Hej Jenny!
Vilket bra inlägg!!!
Det är lustigt hur lika det kan vara egentligen…
Jag har ju provat på många olika viktminskningsmetoder, men ingen har fungerat särskilt bra under en längre tid så det här med den mentala biten tror jag är avgörande.
Jag var inte heller särskilt motiverad när jag stapplande började äta mina soppor, men fick precis som du en kick av det snabba resultatet.
Däremot är det viktigt att inse att det är inte där det största arbetet ligger – utan det kommer sedan att hålla vikten.
Därför är det för min del bra att lägga energin på att komma in i den mentala träningen under helfarten då jag inte behöver lägga energi på matintaget.
Så ett superbra inlägg måste jag säga!
Kram
Åse:)
Faktiskt så är det jobbiga inte att gå ned i vikt, det är att göra en livsstilsförändring! Så för de som vill bara ha en Quick fix rekommenderar jag inte xtravaganza till för om man inte är redo att satsa så kommer man inte lyckas! Att sedan vänta på rätt läge att köra igång, eller motivation tror jag inte heller på. Det är aldrig rätt läge. Det kommer alltid något emellan, men att bestämma sig det är det som gäller. Sedan är det bara att köra! Själva viktminskningsdelen är ju dessutom en så kort tid, om man tänker efter. 15 veckor tog det, och nu har jag kört livets skola i snart 2 år. Så i det stora hela är helfarts delen en liten tidsinvestering 🙂 kämpa på Åse, du är superduktig! Kram kram
Sjukt bra skrivet! You said it girl!
Så sant som du säger, rätt tillfälle infinner sig nog riktigt aldrig. Det kommer alltid saker i vägen, som gör att man skyller på att jag får nog vänta tills det kommer bättre tider. Men livet går ju upp och ned, och ska man hålla vikten gäller det att ”inte vänta ut stormarna, utan lära sig dansa i regnet”, som någon lär ha sagt. Ligger mycket i det!
Hej Jenny
Jag har läst stora delar av din blogg de senaste veckorna eftersom jag själv börjat på xtravaganza nu för 3 veckor sedan och precis som du skriver i detta inlägg att 2010 var ditt år så känner jag att 2012 är för mig, så tack för all insperation och motivation du ger genom din blogg.
Åh, vad spännande! Ja, det är en härlig känsla att se tillbaka också och konstatera att det blev mitt år! Att ajg faktiskt lyckades denna gång! Kämpa på så håller jag tummarna att 2012 är ditt år! Hör gärna av dig med hur det går! Kram