När du väl har gått ned i vikt eller bara känner att du behöver dra ned på antal kalorier per dag så måste du ju göra val. Val som inte alltid är lätt eftersom det finns en kolhydratsugen hjärna som försöker övertala också…
I går gjorde jag lite mellis, och gjorde två val till barnen. Äpple och ballerina kakor.
Vad hade du valt? Om du inte tänker vad du borde gjort, utan din första tanke? Vad vill du ta?
Klart man resonerar med dig själv. Äpple är gott, och nyttigt, men de där ballerinakexen ser så goda ut. Dessutom är det den nya sorten med cheesecake. Det måste ju vara jätte gott! Ett litet kex kan ju inte skada…
Är det bara jag som hör denna diskussion, eller kör du den också?
För min del hjälper det i beslutet att man vet lite fakta:
1. En ballerina kaka med cheesecake 60 kalorier
2. Ett helt äpple 60 kalorier
För min del blir det mycket lättare att göra ett val, eftersom jag troligtvis inte bara kommer att ta en kaka och att jag troligtvis kommer att bli mättare en längre stund om jag äter äpplet.
Nu verkar det som jag står och velar i timmar framför skålarna och kanske gör en powerpoint med för och nackdelar, men så är det ju inte. När skålarna ställts ned på bordet så hade jag redan tagit mitt beslut. Det är äpple som gäller och inget annat.
För att jag har redan gjort mitt val, innan jag ens börjar fundera på vad jag ska välja eller inte. Mitt mål har ju hela tiden varit att göra en livsstilsförändring och att aktivt göra nya val mot vad ”gamla” Jenny gjort. Val som inte heller är en uppoffring.
Gamla Jenny hade kanske inte bara tagit 1-2 kakor. Hon hade kanske ätit nästan hela paketet. Den del av mig som gör val är förändrad.
Så min fråga är, vad väljer du?
Jenny
Jag väljer en kall fläskkotlett
Det får du inte! Valet var mellan äpple och kaka, inte kaka och kotlett! Men jag vet att du ALLTID väljer en kotlett så för dig är det inte ett svårt val 🙂
de e orättvist 🙁
I’d choose one cookie, along with a few apple slices. Balance it out 😉
Hhha, Keri that is also one way to do it 🙂
Just nu i denna stund hade jag valt kakorna… kämpar emot ett otroligt sötsug.
Jag är tillbaka på helfart igen efter ett par veckors uppehåll för att kunna vara med på Xtravaganzaresan, jag är inne på dag 4 nu och det går bra men magen har börjat protestera. Den gurglar och lever om nåt fruktansvärt. Förra helfarten gick bra och enda skillnaden denna gången är att jag lagt till fiskoljan och physsilliumfröskalen.
Hur blir jag av med den upprörda magen, i vanliga fall brukar ju coca-cola och banan hjälpa men det är ju uteslutet nu.
Tack igen för en toppenblogg. Hanna
Fornuften ville (per tiden) ha valgt eplet – men ufornuften hadde gått for kjeksen. Nei, eplet er nok en bedre løsning på sikt. Man skal jo beholde Målet sitt også. 🙂
Nå er jeg i mål, og ikke søren om jeg skal skusle det bort nå… 😀 Jenny har holdt vekten stabil i 2 år eller så, og da kan også jeg klare det. Så det så! 😛
Jenny er en stor inspirasjonskilde – et godt eksempel på at det går an om man bare holder tungen rett i munnen og ikke lar den springe avgårde på vill oppdagelsesferd i matjungelen. 😀
Mental Næring – Mental Trening – God Energi – Bevegelsesglede
Xtravaganza – det er Xtraservice, det…
//Santnok
Tack! Men det är intr alltid lätt. Jag faller också för frestelsen ibland, men det är ok. Jag har lärt mig att inte göra det för ofta bara. Att hitta en balans och vara nöjd. Kämpa på! Jenny
Jag väljer äpplet… Varför? Jo jag har smakat Ballerina cheesecake och de var alldeles för syntetiska för min smak. Hahaha!
Jag sätter värde på saker jag ska äta, är det värt detta? Det är ju bara gott en kort stund då det är i munnen. Åh vad präktigt det låter! Präktig är det sista jag är. Jag har 5 kilo kvar till rekommenderad målvikt, ibland är jag nöjd nu men ibland känner jag att om de där kilona som ska bort bara försvann under brösten och nedåt så hade det varit enklare att bestämma sig för att ta de sista kilona också.
Mitt favoritmellanmål är tärnat äpple, keso och lite müsli som strössel så äpple är definitivt det jag skulle välja.
Om valet hade varit äpple vs en go macka då vete tusan . Bröd är min svaghet!
Jag är imponerad av dig som har hållt din vikt så länge, wow!
Jag har en kompis som är jättenegativ till Xtravaganza och hon säger hela tiden att jag kommer gå upp allt igen. Det är min sporre, jag ska visa henne att jag klarar detta!
Kram och god fortsättning på helgen
Bröd är min svaghet också, absolut det jag saknar mest. Att få ta en kvällsmacka.
Visst är det tråkigt när brösten blir mindre, men samtidigt känner jag mig stoltare, jag sträcker på mig mera och jag mår så mycket bättre så det är värt en något mindre BH-storlek. Och i förhållande till resten av mig är de nog ungefär lika stora.
Jag har en kollega som hela tiden säger ”Det är klart du går ner i vikt på helfart men jag känner den och den som gick upp allt igen sen när de började äta igen.”
Jag vet att det kommer bli svårt och behöver uppmuntran inte negativitet.
Men du Tina, nu visar vi dem. Vi fixar detta! Kram
Fast jag tar ibland en kvällsmacka… För allt handlar om en balans. Ibland blir det så, men man måste ju ta konsekvenserna också. Träna eller träna mer. Jag förstår inte varåt folk vill envisas med att vara negativa. Jag tycker ni jätte duktiga som valt att dtarta igång. Det är en vinst i sig. Att inte bli stöttad av de runt om kring tycker jag är såååå trist! Varför inte bara peppa och säga Det är klart du klarar det här! Skulle nog bara säga att de är avundsjuka att ni valt att ta det här steget! Fortsätt kämpa på! Kram Jenny
Tack JA det gör vi!!! Det känns som jag är på G igen…
Jag hade också sådannan som intr trodde att ajg skulle hålla vikten. Nu känns det som man bevisat dem. De som också var skeptiska till att jag gick på helfarten säger ku inget om det nu heller. Visa dem att det går, men kom ihåg att verkligen ta del av den Mentala träningen för det är den som gör skillnaden! Kämpa på och visa dem du med! Lyckokram Jenny
Tack! Hm nu gav du mig dåligt samvete … Mental träning… Det är inte min grej, jag är desto bättre på mental näring ;0). Shopping och scrapping är min grej.
Jag vet att jag borde men jag får inte till det. Är en person som kör i 110 och när jag väl sätter eller lägger mig så säger det dunk och jag sover…
Kram
Jag vet, det är inte mångas grej. Mental träning är det mpnga som skippar, men man behöver väva in det. Jag kan lova dig att jag är precis som dig. 110 km i timmen och full fart alltid, och ajg somnade ofta när jag lyssnade på den Mentala träningen. Men det går in. Det är där förändringen görs. Att hitta ett nytt fokus och göra en permanet förändring. Kanske värt att ge det en chans? Prova 3 dagar i veckan i 2 månader, och se om det är någon skillnad. Somnar du strunta i det. För mig var det detta som gjorde skillnaden… Kram kram
Tack, ska testa igen…