Som ni vet berättade jag förra veckan att jag hittade min mormors ring och att det var helt underbart. Inte för värdet på ringen utan för att den tillhört min mormor. För över 2 veckor sedan lyckades även min kamera försvinna och jag var väldigt ledsen för det. Inte bara för att det var en kamera, utan för de bilder som jag hade tagit.
Efter att ha letat hemma och på jobbet och mailat ut till alla och frågat om de lånat min kamera så fick jag till slut inse att den var borta. Så tänkte jag att det kanske lönar sig att gå till hittegodsavdelningen på SJ och fråga i alla fall, men ärligt det kändes som ett långskott. Dels för att om man mot förmodan verkligen tappar något på tåget så vad är oddsen att de hittar till en hittegods?
Jag började med att beskriva min kamera, kanske inte med modell nummer och märke, mer i form av att den har ett svart fluffigt fodral och kameran är skiftande i brons… Sedan kom jag på att den sista bilden i kameran var på 3 gravida kvinnor i en hall på mitt kontor. Så om inte det räcker för att hitta en kamera så vad behövs?
Så när han plockar fram det lilla gänget med kameror som samlat på hög på hittegodsen så ser jag mitt fodral! När jag drar ut kameran så ropar jag glatt. ”Det är min, det är min!” Mannen på hittegodsen var lite avvaktande och menade att det inte stämde med tiden jag nämnde att jag tappade den, men jag sa om den innehåller en sista bild med 3 gravida kvinnor så måste det ju räcka? Jajjamen, där var bilden. Min kamera var tillbaka. Så ärligt, att jag hittade min mormor ring i en handske i graraget och att min kamera tåg sig från ett tåg till hittegodsavdelningen, vad är oddsen för detta? Materiella saker, jag vet, men glädjen att hitta en mormors ring och bilder är värt mycket!
Så imorgon ska jag köpa senilsnören så att inte tappar bort något mer och kan fästa alla grejer på min kropp!Jag kommer att bli både snygg och praktiskt. Vad mer skulle jag kunna hänga upp på mig själv?
På kameran hittade jag även bilder från min senaste xtravaganzaträff , oktoberträff 1 på Lifetime.
Nu måste jag erkänna att allt som sas kanske inte är superfärskt i minnet, men ett par saker minns jag. Vi pratade nämligen om kommunikation och att vi alla kommunicerar på olika sätt.
De finns de som kommunicerar visuellt, kinestetiska eller auditiv. Vem man är av dessa påverkar hur man kommunicerar. Visuella behöver se den som pratar och även läsa av den som de pratar med. Den kinestetiska lägger in mycket känslor för att förstärka det sägs och den auditiva vill gäran lyssna och har inte ett behov att se på den som de pratar med. Då är tonlägen mycket viktiga.
Utifrån detta så fick vi prata om olika situationer detta kan skapa problem. T ex om en person som tycker att det är viktigt att se den som pratar och se rörelser kommer ha svårt att kommunicera med någon som auditiv då den inte behöver titta på den som talar. Dessa två typer kan nog ganska ofta hamna i konflikter med varandra.
Dessutom fick vi en hemuppgift till nästa gång. Vi skulle fundera kring mottot ”Meningen med kommunikation är den respons vi får”. Nu är det så att min nästa träff är redan imorgon så jag får jobba lite extra ikväll…
Dessutom vet jag att jag utlovat mer mat tips och vad jag äter. Nu vill jag inte att alla ska gå omkring och tro att jag äter dålig och inte har har koll. Saken är den att det bara flyter på. Jag räknar inte, jag mäter inte. Jag känner inte att jag gör avkall. Mina portioner är mindre och jag äter oftare. Det finns inget friterat och inte heller läsk någonstans i min mat. Enkelt eller hur? Precis som jag alltid önskat mig att det ska vara.
Men jag lovar, jag ska återkomma med hur ett dag ser ut och exakt vad jag äter!
Till helgen har som sagt även mitt xtravaganzacenter på Birger Jarls gatan öppet hus och jag ska berätta om min viktminkningsresa. Det är lite nervöst att stå där och prata, men det ska bli kul Om du inte har något för dig är du välkommen! Se bara till att anmäla dig!
Ha det så bra så hörs vi!
Jenny