Det är först när man träffar sina Högskolevänner som man inte sett på 13 år, att alla tydligen är 13 år äldre…
Inte för att man bör prata om det, för plötsligt ser man vad snabbt tiden går. Klyschigt? Javisst, men sant.
Vi hade alla våra drömmar och framtidsplaner. Stora drömmar och idéer vad vi skulle göra. Nu sitter vi i framtiden med våra jobb, familjer och boenden och kan se vart vi placerade våra drömmar. Vad vi valde att göra.
Det är lite märkligt att ses, för många minnen dyker upp, och det är som man hoppar tillbaka 13 år och är tillbaka i skolan. Märkligt, men väldigt roligt, och på något sätt väldigt hemma med dessa ansikten som var ens vardag då och som man inte sett sedan dess.
Det som också slog mig var att alla var väldigt fina och såg ut att må det bra.
Det kändes också som alla valt olika vägar, fast i samma fält. Att man kanske valde rätt linje.
Vi gick ju Media och det kändes som att de flesta faktiskt på ett eller annat sätt var i kvar där, även om några valt TV, byrå, AD eller att jobba som Stå up komiker.
Jag hade ju tänkt TV själv, men efter en knäskada som skedde under en live sändning under min praktik så kände jag att kontor nog rockar fett!
Det som var galet roligt med TV var att man dag från dag inte visste vad som skulle ske eller hur man skulle lösa saker, utan alltid spännande utmaningar och möjligheten att vara kreativ.
Så det kontorsjobbet jag valde skulle ju ha de egenskaperna också och det är ju inte ett litet krav.
Men så är det faktiskt! Jag hittade ett sådant kontorsjobb så det blev tre önskningar i ett, och jag ångar inte mitt val. Ibland är det skönt att bara få landa i hur nöjd man faktiskt är.
I alla fall så var det en mycket trevlig kväll med många minnen, men mycket nutid också.
Nu hoppas jag inte att det tar 13 år innan vi ses igen 🙂
Nu kör vi fredag, minusgrader och förberedelser inför övernattnings kalas med 10 tjejer! Mys mys!
Vi hörs!
Jenny
