Enligt xtravaganzas handbok står det att tredje dygnet kan vara det tuffaste dygnet under första veckan, men nä så känns det faktiskt inte när jag känner efter.
Magen är faktiskt helt lugn, vilket är ovanligt i sig. Den kräver ingen mat i alla fall och det är jag tacksam för. Idag provade jag Sparrissoppan till lunch och den smakade bra. Dessutom var det lite goda saker att bita på. Hittills är detta en favorit så den kommer jag ta fler av.
I dag blev det päronvatten med färska päron, men vad goda de där små bitarna såg ut. Det var så gott med lite söt smak. Även lite uppmuntran från barnen känns bra och får en att känna mer motivation. Förhoppningsvis kommer de att få ha sin mamma längre om jag går ned i vikt.
Jag vågar knappt nämna det för jag vill inte att det ska ändras, men just nu har jag faktiskt ingen längtan efter det svarta guldet heller! Men igår talade jag även om för min man att det enda han inte får köpa hem är just cola. Det är bättre att inte fresta sig.
Imorgon kommer jag utsättas för det första stora provet. Det blir lunch med jobbarkompisarna. Min tanke är nog att jag äter min svampsoppa innan vi går ut. Så kan jag ta in lite mineralvatten och kaffe. Hoppas det blir en äcklig restaurang…
Det är nog det som är det tristaste, att man inte är så delaktig i det sociala som kommer med mat. För mig är ju mat socialt och ett självklart sätt att umgås så nu blir allt annorlunda.
Igår provade jag även spår 1, Introduktion, på Mentala träningens skivan. Det är denna del jag känner blir den största utmaningen. Att förändra mina tankar. Skivan var bra. Jag tänker inte berätta om den så mycket just nu. Kanske inte sedan heller. Jag tror nog att de som börjar programmet själva ska få höra det som sägs första gången för det är speciellt.
Så nu ska jag göra sådant som man måste hinna med vara sig man blir smal eller inte, tvätta, diska och städa. Yiiipppiii! Kanske jag kan se det som rörelse, men kanske inte rörelseglädje…
Ha en bra kväll och håll tummarna för mig imorgon när det är lunch!
Hej hej
Jenny