Jag är egentligen inte mycket för att älta och oroa mig. Jag försöker att låta bli att fundera och bara köra.
Det är ju ofta ganska bra. T ex jag ska prata framför massor av människor så är jag ofta inte nervös och orolig för att jag ska glömma, eller om jag säger något konstigt. Det löser sig tänker jag ofta.
Det är ju ett sätt att slippa stressa upp sig och vara orolig.
Så detta fungerar ju ofta, men ibland måste man faktiskt vara mentalt förbered annars kan jag tydligen få panik.
Som igår då jag bokat en tid för att ta bort lite födelsemärken. I sig inget jag är orolig för och inte läkaren heller, men det kändes bra.
Tills jag kom dit och läkaren sa att först bedövar jag och sedan skär jag.
Ahhhhh, ville jag skrika och springa därifrån. 4 sprutor och lika många skalpell besök på kroppen. Ska det vara en bra tisdag?
Jag fick faktiskt nästan lite panik och förbannade mig själv för att jag förberett mig så dåligt och bara tänk det löser sig när jag kommer dit.
Jag försökte andas duktigt och drog nog lite dåliga skämt som jag ofta gör när jag är nervös. Usch, hörni det var inte roligt att se sprutors i magen och höra ljudet av skapellen, och jag tänker inte berätta mer heller för att slippa ge er ångesten.
Men jag kom fram till att i vissa läggen kan det löna sig att förbereda sig och faktiskt fråga eller ta reda på vad som ska hända.
Efteråt stannade jag till hos en kompis och tog en kaffe för benen skakade så mycket att jag behövde det.
Men nu är det klart och gjort! Hurra!
Sedan fick jag fina blommor på kvällen och då kändes det ännu bättre!
Hej hej
Jenny
