De senaste 3 veckorna har varit tokiga på jobbet. Det har varit så mycket att det faktiskt inte funnits någon ork till att göra någon form av Rörelseglädje. Det gör mig lite ledsen att jag inte hinner, men mellan jobb och familj så blir ens egna intressen lite åsidosatta.
Jag har dessutom blivit utmanad i detta dels genom att det blivit några arbetsmiddagar ute på stan, lunchmöten och dess emellan fri tillgång till bullar och choklad.
Klart jag inte gnäller för det är trevligt att gå ut att äta, även om det är jobb, och äta god mat och prata med intressanta människor.
Det som är svårt att göra bra val. I går var det en ganska lång dag med flera möten. Jag tror nog att det stod ett fat med bullar inne hos mig hela tiden. Framåt kl 14.00 när jag fortfarande inte hunnit springa iväg och få i mig lunch så ser de ju ganska lockande ut, men istället valde jag en banan. Så stolt att ingen bullen blev inbjuden till magen.
Lunchen blev en varm macka. Kanske inte top 10 lunch, men jag hade ont om tid och ville ha något snabbt.
Klarade även eftermiddagen med att motstå bullarna. Gick till och med och hämtade en halv bar.
Middagen på stan var satt till kl 18.00 och det finns ju oceaner av möjligheter att äta alldeles för mycket, speciellt då man inte ätit bra under dagen.
Vi tog in en förrätt och delade på och till själva middagen valde jag isterband och stuvad potatis. Jag vet, det kanske inte lät som det bästa alternativet, men det fanns betydligt värre sådanna med friterade grejer och feta såser.
Däremot är det lite skojigt att jag har en reptilhjärna när det kommer till desserter. Min hjärna gör att för att övertala mig att jag förtjänar efterätt. Jag har ju jobbat så bra idag så en liten churro kan det väl vara värt?
Men se ni, även det klarade jag av att säga nej till, eller rättare sagt när jag kände efter så kändes det som att det jobb intaget skulle innebära inte var värt det.
Så jag är nöjd med mig själv och mina val. Även i stressade och ovanliga situationer så gör jag bra val, utan att egentligen inte känna att det är så jobbigt. Innebär detta att jag vunnit över mig själv och mina dåliga matvanor?
Sov gott!
Jenny
Jag beundrar dig för att du är så ståndaktig och gör så bra val hela tiden! Det är ju så lätt när man gått ned i vikt att tycka att man kan unna sig lite extra och att tänka att man kan ta igen slarvet senare genom att äta mindre nästa vecka till exempel. Men så är farligt att tänka, man skall nog tänka här och nu hela tiden, att göra bra val varje dag. Fortsätter du så så har du vunnit kampen!
Petra, jag ska berätta att jag inte känner mig just ståndaktig för jag tänker inte längre så. Jag är liksom inte sugen längre. Så många bullar som legat på faten förra veckan, och jag känner inget sug! Det är ju en känsla av att jag vunnit kampen mot mitt sockersug. Men du har rätt, viktminskningen är lätt för det är när vardagen slår till och man tror att man vet vad man gör som det är svårt! Kram Jenny
Vad härligt att känna så, det längtar jag efter verkligen! Att kunna ta EN kaka och var nöjd sen! Ska kämpa på!
Vet du Petra, plötsligt en dag händer det! Eller så kan det gå en vecka eller ett par utan en enda tanke på en kaka och då känns det som man vunnit! Kram