Komplimanger

Vem gillar inte komplimanger?

Det är ju alltid trevligt med komplimanger. Då menar jag inte bara den typen där man säger att någon är smal eller har fina kläder. Jag tänker på alla dess former som ingår i begreppet som också handlar om att man uppskattar vad andra gjort och säger. Att berömma andra människor.

Jag har haft det ganska lyxigt här på bloggen och får mycket komplimanger och positiv feedback, och jag blir förstår jätte glad när jag får ett mail där något säger att min resa fått dem att inse att de också kan göra detta. Att de kan sätta upp ett mål och nå det.

Det är underbart faktiskt så tack till alla för era fina mail och komplimanger. Alldeles för bortskämd blir jag!

Däremot så tyckte jag nog att det var svårt att ta emot komplimanger tidigare. Jag blev ofta röd i ansiktet och pratade bort det nästan lite ursäktande som att nä, inte var väl det så bra…

Så gör jag faktiskt inte idag, utan jag säger tack och blir jätte glad.

Detta är ett stort steg för mig, att kunna ta emot en komplimang som någon gett kan vara svårt om man verkligen inte håller med. Det kan vara jobbigt att någon ser vad man gjort även om det är något bra.

Håller ni med mig om att det kan vara svårt?

Något som jag däremot måste jobba på och som jag fortfarande tycker är svårt är faktiskt att ge komplimanger. Jag har ofta många komplimanger i huvudet, men jag är inte lika bra på att säg dem.

Självklart ger jag mina barn mycket komplimanger, även om de tillverkat en jätteful papptallrik med garn och glitter som jag kanske inte kommer hänga på väggen så kommer det ju vara det coolaste läckraste jag någonsin sätt. Det är ju inte heller så att man ljuger för jag blir glad och tycker de är otroligt duktiga vad de än gör. Det kommer naturligt att ge dem komplimanger, kanske för att de är de bästa barnen i världen 🙂

Nä, det är till vuxna jag tycker det är svårt. För även om jag verkligen tycker en sak så är jag orolig för att det inte ska låta äkta när det kommer ut ur munnen. Förstår ni vad jag menar? Att det ska låta kort och konstigt. Som att säga att någon är fin i en ny frisyr. Även om man tycker det kan det låta konstigt när man säger det.

Så det är en utmaning för mig, för eftersom jag själv gillar att få komplimanger så vill jag ju gärna ge dem också.

Kanske jag känner lukten av en liten utmaning till mig själv. En utmaningen i att öva på att ge fler komplimanger och säga vad jag känner! I morgon ska jag ge 3 komplimanger, och då räknas inte de till barnen, för då blir det definitivt fler! 3 komplimanger till andra vuxna som jag tycker gjort något bra på ett eller annat sätt.

Jag får återkomma med hur operation komplimang går!

Ha en bra kväll!
Jenny