Jag tänker lite knasigt…

Ju mer man ser sig själv i spegeln, ju mer förstår jag att
jag gått ned i vikt, men i och med att man förstår det så så ändras ju bilden
av vem man är.

Just nu känns det som jag alltid sett ut så här. När jag
tittar i spegeln så tycker jag att jag alltid sett ut så här.

Det är då de konstiga tankarna kommer. Tänk om jag inte gått
ned 27 kg.
Tänk, om jag kanske gått upp allt igen? För jag ser ju ut som jag föreställer mig.

Det är som mina ögon ser och jag har förstås att jag är
mindre, men att det fortfarande är svårt att förstå inne i huvudet.

Konstigt blir det ju när man är som jag var idag och provade
kläder. Automatiskt tar jag ju fortfarande storlek 44 och tänker att oj, den
kanske blir lite liten. När de sedan är på så hänger det bara löst.

Idag köpte jag därför en snäv fin kjol i storlek 42! Jag blir lika
förvånad varje gång och är inte säker på att det verkligen gör storlekarna
rätt, men det känns verkligen bra.

Jag får nämligen ofta frågan om jag fortfarande kör
xtravaganza nu när jag gått ned så mycket. För de flesta program handlar ju om
att gå ned i vikt. Det här handlar ju om en livsstilsförändring och jag har
räknat med att det kommer att ta minst ett år för mig.

Det bekräftats ju egentligen av tankar som ovan. Kroppen
klarar av att gå ned i vikt, men det är huvudet och dess tankar som inte hinner
med. Så jag är glad att jag har mer tid på mig att jobba med att förstå och
hitta en balans och göra detta permanent.

Förutom att vara lite ego och handla till mig själv köpte
jag världens gulligast tröja till min son. Cookie monster är helt ljuvlig och
det bästa är att han gömmer kakpåsen bakom ryggen…

Frågan är om det kan bli gulligare?

I helgen blir det lite andra utmaningar. Bland annat
tjejkväll med vin imorgon och på lördag bortbjudna på middag.

Så roligt blir det, men säkert en del val!

Ha det så bra så hörs vi!
Jenny