När jag började gå ned i vikt så kom jag in i en slags klädidentitetskris. Vem är jag och vilka kläder bär den här nya Jenny? Den överviktiga Jenny har ju klätt sig i diverse olika former av tält och mitt måtto har egentligen inte varit, är detta snyggt, utan snarare hur stor ser jag ut? Sedan har jag liksom känt att hel och ren får duga.
Så jag har haft lite svårt med att känna vad passar mig nu när jag är 35 år för jag är ju inte 25 längre. Kan jag ha en kortkort kjol till exempel? Är den tiden förbi? Provade en idag och kände, näää jag är nog för gamla för detta. Så det handlar inte bara om vad jag tycker är fint, utan vad jag får ha på mig för att passa in.
Det är faktiskt roligt för min bästa kompis Therese har precis gått och blivit kändis i ämnet. Hon har skrivit en avhandling som heter ”Kvinnlig för sin ålder”. Hon skriver om hur kvinnor och flickor uppfattar sig själva och andra åldrar och hur man ser på sin kropp. Här talas det även om t ex hur man får klä sig i olika åldrar. Om ni vill läsa artikeln kan ni kolla här http://www.aftonbladet.se/wendela/article7900892.ab
Jätteroligt att läsa och ett mycket intressant ämne som verkligen är aktuellt, och just nu något som tar upp mycket av min tid!
I alla fall så har jag kämpat lite med detta. Tills jag i förra veckan kom på vad jag har för klädidentitet. Ljuset gick upp för mig när jag var inne på VeroModa.
Dels så har de snygga praktiska kläder, men lite annorlunda twist. De har både fina coola klänningar, men också bra praktiska kläder för den lediga tiden, men också bra jobbkläder för kontoret. Allt detta finns det flera affärer som kan bjuda på, eller ska jag säga nej inte bjuda på. VeroModa har verkligen bra priser och man kan göra fina fynd vilket gör detta till min typ av butik. Snyggt, trendigt utan att vara spaceigt (är det ett riktigt ord?) och till ett rimligt pris.
Så nu har jag bestämt mig att denna butik är min klädidentitet och sedan kan jag jobba därifrån. T ex köpte jag en fin kort jacka där! Se hur kort den är! I oktober förra året hade jag skrattat om något visat mig den och sagt; ”Jenny, om ett år kommer du kunna ha på dig denna mindjekorta jacka i storlek Medium och tycka att du är snygg i den”.
Klicka på bilden så ser du den bättre…
Vem hade kunnat ana att det skulle vara en sanning!
Lycka till med att hitta era klädidentiteter, det är verkligen inte lätt och det har tagit mig nästan 5 månader att hitta vem jag är klädmässigt så ge inte upp! Sedan vill jag tillägga att om man tycker att man är supersnygg i kortkort och är 70 år, go for it! Det är faktiskt du som bestämmer vad som känns bra, ingen annan.
Trevlig kväll!
Jenny
Vilket inspirerande inlägg! Jag längtar tills jag får min klädkris! 😉 Skoj å sido, jag förstår vad du menar. Som många tjockisar har jag svart, svart, mörkt, svart i min garderob, med lite färgklickar. Älskar roda t tex och blev så glad när jag faktiskt passade i min träningstop i XL som jag köpte innan senaste graviditeten men aldrig hann komma i utan att den åkte upp ovanför magbullen. Nu har jag den på gymmet jag börjat på och känner mig sportig! Förhoppningsvis är den för stor snart! hihi!
När jag var i tonåren gillade jag vero moda väldigt mkt! Men hade inte riktigt några klädpengar då… Sen blev jag för tjock. I början gick jag in och kikade men till slut så gjorde det för ont så jag undvek den butiken. Men den får nog ett besök snart… Om jag inte har utvecklats ifrån den så att säga. Jag hoppas att jag inte är MQ tjej! DYRT! 😉
Vad roligt att du kom i toppen! Jag vet precis hur det känns. Men förbered dig på att oavsett vilken affär du handlar i så kommer du att få lägga pengar på nya kläder, för det första för att inget kommer att passa i din svarta, stora tråkiga garderob, och den andra anledningen är för att du faktiskt kan komma in i massor av snygga kläder…
Dear Jenny (skriver så som man brukar när man skriver ett snyftbrev)
Jag är väldigt glad över din klädkris men ännu gladare att du hittat en stil som passar dig och som du trivs bra med.
Snyftbrevet fortsätter nu:
Idag har jag varit och vägt mig på xtravaganza, jag fick en chock när jag såg att jag bara BARA gått ner 600 gram på 1 vecka!!! 600 gram?! va e de för något när jag tränat onsdag, trosdag, fredag, lördag, söndag, måndag (2 pass+promenad), tisdag och onsdag igen och dessutom äter mindre än 500 kcl om dan!? herre min Gud va jag är sur och arg och faktiskt ledsen =( Har du någon gång varit med om något så ironiskt under din resa eller hört om någon annan som varit i samma otrevliga situation som jag?
Jag har xtravaganza träff idag och har redan ringt och förvarnat min coach om mina ynkliga 600 gram så jag ska få prata lite längre med henne idag men undrade ifall kanske du har något klokt att säga till en som desperat söker svar.
Kram till dig, du är så bra o din blogg är verkligen inspirerande!
Dear Armine! (OBS! Detta blir inte ett snyftbrev utan ett peptalk brev!)
Snälla, bli inte nedslagen av detta! 600 g är jätte bra och du vet att ibland blir det viktplatåer som gör att du kan stå still. Jag vägde mig bara 1 ggr/ månad för att inte känna så. Har du mätt dig? Har det blivit färre cm än förra gången? Jag kollade måtten varje vecka och det var alltid fina resultat.
Dessutom så kanske du tränar din kropp alldeles för hårt med all träning så att kroppen strejkar lite och att du kanske byggt lite muskler?
Som sista peptalk så kan jag personligen säga att kroppen kan vara lite långsam och det som du gjort denna vecka inte kommer att visa sig förens nästa vecka! Så håll ut! Jag lovar faktiskt att du kommer att se resultat redan nästa vecka om du bara inte ger upp nu!
Skickar styrkekramar till dig och säger 600 gram är bra och att du kommer se mer resultat inom kort så sluta fokusera på en veckas vikt och tänk på allt du åstadkommit! Kram Jenny
=) tack! du har rätt m det där med träningen, har varit på xtravaganza träff och fått lära mig att jag måste dricka vatten redan på morgonen innan min första soppa, sen dela upp det under dagen. Sen så ska jag även äta 1-2 msk olivolja i 2 dagar för jag behöver mer fett tydligen…där ser man! Ge upp kommer jag aldrig att göra, not this time! Tack tack tack för ditt svar jag blev riktigt glad av det. Kram!
Jenny, jag håller helt med dig att även om man är 70 så ska man våga klä sig som man vill. Varför ska kvinnor alltid behöva tänka på vad som passar sig eller inte passar sig? För åldern, vikten, sammanhanget… Precis som du visar de jag har intervjuat att normer är till för att användas och bråka med. Din resa visar också på alla möjligheter och att du gör detta för att må bra, inte för att tillfredställa någon annan eller ett förväntat ideal. Kramkalas!
Tack kära kändis! Vad roligt att du har tid att besvara inlägg från vanliga dödliga! Jag tycker i alla fall att det är jätte roligt att du får så mycket uppmärksamhet för din bok som jag vet att du jobbat så hårt med! Ämnet är verkligen viktigt och egentligen ganska läskigt hur vi kvinnor ser på oss själva och på våra medsystrar! Bumlingkramar!
Hejsan! Så sant det du skriver om detta med kläder, ålder och identitet. Jag hoppas sjlv att jag ska klara vägen mot mitt mål med Xtravaganza så jag också får tillhöra den lyckliga skara som kan köpa snygga och mindre klädstorlekar. mvh mahlin